Kommissionen kunde sålunda endast dra den slutsatsen att enheter ur amerikanska flygvapnet, följande en på förhand omsorgsfullt utarbetad plan, först förstört reningsverket i Dai-Dong utan att skada pumparna och därefter sökt infektera dricksvattenreservoarerna med kolera.
 

RAPPORT

FRÅN DEN INTERNATIONELLA VETENSKAPLIGA

KOMMISSIONEN FÖR UNDERSÖKNING AV

FAKTA RÖRANDE BAKTERIEKRIG I

KOREA OCH KINA


RAPPORT FRÅN DEN INTERNATIONELLA VETENSKAPLIGA KOMMISSIONEN FÖR
UNDERSÖKNING AV FAKTA RÖRANDE BAKTERIEKRIG I KOREA OCH KINA (1952)

(Avskrift ur häftet »Bakteriekrig i Korea och Kina«, andra upplagan,
utgiven i Stockholm och Göteborg 1974, tryckt i Malmö)

------------------------------------------------------------------------

{s.~15}

Inledning
=========

Händelser av säregen karaktär vilka sedan början av 1952 inträffat i
Korea och Kina har föranlett folken och regeringarna i dessa länder
att tillkännagiva att de blivit föremål för bakteriologisk krigföring.

I betraktande av att världens folk sedan länge tillkännagivit sitt
ogillande, ja sin avsky inför dylika stridsmetoder kunde ingen undgå
att inse anklagelsens allvar.  På grund härav bildades en
internationell vetenskaplig kommission för att undersöka sakmaterialet
på platsen.

Kommissionens medlemmar har i medvetande om sitt ansvar gjort allt för
att frigöra sig från förutfattade meningar.  De har genomfört
undersökningen med största objektivitet och enligt de mest strikta
vetenskapliga principer de känt.  I denna rapport framlägges för
läsaren en detaljerad redogörelse för arbetet och de slutsatser till
vilka man kommit.  Åtta språk har varit representerade när rapporten
utarbetats.  Om man finner den stilistiskt ofullkomlig må man minnas
att det gällt att skriva klart, otvetydigt och lätt översättligt till
alla världens språk.

{s.~16}

Kommissionens bildande och dess arbete
======================================

Officiella protester framfördes den 22 februari 1952 av Demokratiska
Folkrepubliken Koreas utrikesminister Bak Hun-Yung och den 8 mars av
Folkrepubliken Kinas utrikesminister Chou En-Lai mot USA:s användning
av bakterievapen.  Den 25 februari riktade Dr Kuo Mo-Jo, ordförande i
Kinesiska folkets kommitté för världsfreden, en vädjan till
Världsfredsrådet.

Vid Världsfredsrådets exekutivkommittés möte i Oslo den 29 mars
framlade Dr Kuo Mo-Jo, biträdd av de kinesiska delegater som åtföljde
honom och i närvaro av den koreanska representanten Li Ki-Ien, talrika
uppgifter rörande ifrågavarande händelser.  Dr Kuo förklarade att
Kinas och (nord-) Koreas regeringar inte betraktade Internationella
Röda Korskommittén tillräckligt oavhängig av politiska inflytanden för
att kunna göra en opartisk undersökning på platsen.  Denna invändning
har senare utsträckts till att gälla även Världshälsoorganisationen
som ett av FN:s organ.  De två regeringarna önskade emellertid inbjuda
en internationell grupp av opartiska och oberoende vetenskapsmän att
komma till Kina och personligen undersöka de fakta på vilka
anklagelserna grundades.  Dessa kunde vara personer med eller utan
förbindelser med fredsorganisationer men borde naturligtvis vara kända
såsom uppriktigt intresserade för humanitära strävanden.  Gruppen
skulle ha till uppgift att bekräfta eller vederlägga anklagelserna.
Efter grundlig diskussion antog exekutivkommittén enhälligt en
resolution till stöd för bildandet av en sådan Internationell
Vetenskaplig Kommission.

Omedelbart efter Oslomötet gjordes hänvändelser till ett betydande
antal vetenskapsmän i Europa, Sydamerika och Indien, så framstående
som möjligt inom hithörande områden, för att utverka deras deltagande.
Så snart preliminära jakande svar inkommit skickade Dr Tsien
San-Tsiang, direktör vid Institutet för modern fysik vid Academia
Sinica (Kinesiska vetenskapsakademin) och en medlem av Kinesiska
fredskommittén vilken stannat kvar i Europa efter Oslomötet med
uppdrag att arbeta för kommissionens bildande, inbjudningar i namn av
Dr Kuo Mo-Jo, president för Academia Sinica och Kinesiska
fredskommittén.  Vid mitten av juni då det nödvändiga minimiantalet
deltagare uppnåtts, avreste dessa till Kina.  Den internationella
vetenskapliga kommissionen anlände till Peking den 21 och 28 juni och
mottogs hjärtligt av representanter för Academia Sinica och Kinesiska
fredskommittén.  Kommissionen hade följande sammansättning:

{s.~17}

Dr Andrea ANDREEN (Sverige), Överläkare vid Sjukhusdirektionens
kliniska centrallaboratorium, Stockholm.

Ingenjör-agronom Jean MALTERRE (Frankrike), Föreståndare för
djurfysiologiska laboratoriet vid Statliga lantbrukshögskolan,
Grignon; tidigare boskapsexpert vid UNRRA; korresponderande ledamot av
Italiens och Spaniens zootekniska samfund.

Dr Joseph NEEDHAM (Storbritannien), Fellow of the Royal Society, Sir
William Dunn Reader i biokemi, universitetet i Cambridge; tidigare
vetenskaplig rådgivare vid Brittiska ambassaden i Chungking och
därefter Direktör för UNESCO:s naturvetenskapliga sektion.

Dr Oliviero OLIVO (Italien), Professor i anatomi vid medicinska
fakulteten av universitetet i Bologna, tidigare föreläsare i allmän
biologoi vid universitetet i Turin.

Dr Samuel B. PESSÔA (Brasilien), Professor i parasitologi vid
medicinska fakulteten av universitetet i Sao Paulo, tidigare chef för
Medicinalstyrelsen i staten Sao Paulo, professor honoris causa vid
Medicinska fakulteterna av universiteten i Recife och i Paraiba.

Dr N.N. SJUKOV-VERESJNIKOV (Sovjetunionen), Professor i bakteriologi
vid och vice president för Sovjetunionens medicinska akademi, tidigare
medicinsk chefsexpert vid processen i Chabarovsk mot japanska
f.d. militärer, anklagade för delaktighet i bakteriekrig.

Kommissionen beklagar att vissa framstående vetenskapsmän vars
deltagande man räknat med, ej kunde anlända före det datum, 15 juli,
som angivits som senast möjliga.  Senare, den 6 augusti, anlände Dr
Franco Graziosi (Italien), Assistent vid mikrobiologiska
institutet vid Roms universitet.  Han deltog i arbetet som observatör
och rådgivare och lämnade värdefull hjälp.

Dessutom deltog:

Dr Tsien San-Tsiang (Kina), Direktör vid Institutet för modern
fysik vid Academia Sinica, som åtföljt kommissionen från Europa till
Peking såsom Dr Kuos representant. På kommissionens enhälliga inbjudan
utnämndes han av de kinesiska myndigheterna till förbindelsemedlem och
deltog i denna egenskap i dess arbete med yttranderätt men utan
rösträtt.

Gruppen omfattade även:

N.A. Kovalski, som tjänstgjorde som sekreterare och tolk för
Dr Sjukov-Veresjnikov;

Mme S.B. Pessôa, som tjänstgjorde som sekreterare och tolk
för Dr Pessôa.

Den internationella vetenskapliga kommissionen biträddes av en
kinesisk mottagningskommitté med följande sammansättning:

Ordförande: Mme Li Tê-Chuan, Ordförande i Kinesiska Röda
korset och medlem av Världsfredsrådet;

{s.~18}

Vice ordförande: Liao Ch'eng-Chih, medlem av
Världsfredsrådet; Dr HO Chêng Hon, hederspresident för
Kinesiska läkarföreningen;

Generalsekreterare: Dr Kung Nai-Ch'uan, Direktör vid
Medicinska institutet i Shanghaj;

Biträdande generalsekreterare: Dr Chi Su-Hua, Sekreterare för
Kinesiska läkarföreningen.

Specialister med förbindelseuppdrag:

Dr Chung Hui-Lau, Direktör vid Folksjukhuset i Peking och
Professor i klinisk medicin vid China Union Medical College;

Dr Wu Tsai-Tung, Professor i patologi vid medicinska
fakulteten vid Nankings universitet;

Dr Fang Kang, knuten till Centrala institutet för biologiska
produkter i Peking såsom forskare;

Dr Chu Hung-Fu, Biträdande direktör vid Academia Sinicas
entomologiska laboratorium;

Dr Yen Jen-Ying, Biträdande professor i obstetrik och
gynekologi vid Peking-universitetets medicinska fakultet;

Dr Yang Chih-Ta, Professor i hygien vid Aurora-universitetet,
Shanghaj.

(Bildtext s. 18:)
Kommissionen nedlägger en krans på en av massgravarna utanför Pjongjang.



{s.~19}

De flesta medlemmarna vid mottagningskommittén åtföljde kommissionen
på dess resor trots de risker och ansträngningar dessa innebar, och
var ständigt beredda att utföra varje tänkbart förbindelseuppdrag som
situationen kunde kräva.  Några av dem deltog ibland, liksom många
andra kinesiska vetenskapsmän och läkare, i kommissionens sammanträden
som observatörer eller för att avge vittnesmål.  Kommissionen önskar
tacka alla dessa kolleger och uttrycker sin respekt för deras
yrkeskvalifikationer och vetenskapliga ärlighet.  Beträffande
mötesordningen vid kommissionens sammanträden sköttes ordförandeskapet
omväxlande av de olika medlemmarna.  Till vetenskaplig sekreterare
valdes J. Malterre.  Kommissionens första sammanträde ägde rum i
Peking den 23 juni.  En kort kronologisk sammanfattning av
kommissionens alla sammanträden återfinnes i app. A.

Beträffande kommissionens allmänna metoder kan sägas att den arbetade
i nära kontakt med hälsovårdsministrarna i Peking, Shenjang (Mukden)
och Pjongjang och deras sekretariat.  Kommissionen åtnjöt naturligtvis
hjälp av alla de vetenskapsmän vilkas arbetsområden var av betydelse
för dess problem.  Utom de nämnda önskar kommissionen även tacka Dr
Wang Pin och Dr Pai Hsi-Ch'ing, minister resp. vice
minister för hälsovården i nordöstra Kina (Manchuriet), vilka gjorde
de största ansträngningar för att ge kommissionen alla upplysningar de
kunde skaffa.  Kommissionen tackar också Dr Ri Ping-Nam och
Dr Lu Tchen-Han, minister, resp. vice minister för
hälsovården i (nord-) Korea, och innesluter i sitt tack ett uttryck
för sin beundran för det lugn med vilket dessa framstående läkare
fullgjorde sitt arbete under de ständiga svårigheter och faror som
omfattande bombanfall från luften medförde.

I detta sammanhang önskar kommissionens medlemmar uttrycka sin djupa
beundran för det hängivna arbete i landets tjänst som utföres av alla
de koreanska bakteriologer och andra specialister som de hade äran
sammanträffa med under sitt besök.  Kommissionen hyllar minnet av tre
av de främsta koreanska bakteriologerna vilka dödats på sin post under
utförande av sitt arbete.  Den önskar även uttrycka sin beundran för
den osjälviska insats som göres av framstående kinesiska specialister
vilka knutits till koreanska anti-epidemikåren, sådana som Dr
Ch'en Wen-Kuei, Dr Wei Hsi och dr Ho Sh'i,
vilka funnit det naturligt att lämna sina lugna laboratorier i
avlägsna delar av Kina för att dela de koreanska kollegernas
svårigheter och faror i främsta linjen i försvaret mot
bakterieangrepp.

Kommissionens sammanträden var av skiftande karaktär.  Ibland
diskuterade medlemmarna vetenskapliga problem i flera timmar under
slutna sammanträden, vid andra tillfällen var kinesiska och koreanska
vetenskapliga experter närvarande.  Ibland krävdes stora {s.~20} salar
för att kunna höra berättelser av de talrika ögonvittnena som kom från
alla samhällsskikt.  Bland vittnena var bl.a. en tillfångatagen agent
för underrättelseväsendet (app. JJ) och fyra flygare (app. KK--NN).

Vid olika tillfällen tillsattes speciella underkommittéer, sammansatta
av två eller tre medlemmar av kommissionen, för att i samarbete med de
kinesiska kollegerna göra en undersökning av något specialproblem,
varefter de avlämnade rapport inför kommissionen.

Hela dagar tillbringades i laboratorierna i Peking, Shenjang och
Pjongjang, där de kinesiska och koreanska vetenskapsmännen i detalj
framlade resultaten av sina undersökningar.

Kommissionens medlemmar utnyttjade även vid behov de mycket goda
biblioteksmöjligheterna i Peking och Shenjang.

Huvuddelen av bilagorna i denna rapport utgöres av sådana dokument som
rör de fall vilka framlagts av de kinesiska och koreanska
specialisterna.  Dessa dokument återfinnes i kortfattad analys i
följande paragrafer.  Det bör observeras att dessa naturligtvis inte
representerar några isolerade fall utan utgör belysande exempel ur en
omfattande materialsamling.  Att huvuddelen av det här framlagda
materialet är kinesiskt och endast till en mindre del koreanskt, beror
på att koreanerna arbetade under betydligt svårare förhållanden och på
att kommissionen vistades i Korea endast en kortare tid och därtill
vid en särskilt svår tidpunkt.

Samtidigt fann kommissionen det nödvändigt att sätta sig in i de
ursprungliga vetenskapliga uppgifter som låg till grund för det
dokumentärmaterial som utsänts från Prag under första hälften av detta
år.  Dessa dokument var i behov av kontroll och det visade sig att
klargöranden var nödvändiga, då man fann missförstånd,
identifieringsförsök som senare togs tillbaka och rena
översättningsfel.  Ett betydande arbete efter dessa linjer, vars
resultat återfinnes i många av bilagorna, ledde till att kommissionen
som allmän slutsats kunde bekräfta de viktigaste uttalandena av
tidigare undersökningskommissioner vilkas rapporter distribuerats från
Prag.

De viktigaste resor kommissionen företog var följande: efter att ha
utrett de stora linjerna i situationen, i Peking från den 23 juni till
den 9 juli, reste kommissionen till Shenjang (Mukden) där den arbetade
från den 12 till den 25 juli.  Åtföljd av medlemmar av
mottagningskommittén for kommissionen därefter över Jalufloden till
nord-Korea och arbetade i Pjongjang (ibland med avbrott i
sammanträdena på grund av flyganfall) från den 28 till 31 juli.
Därefter återvände kommissionen norrut och ägnade två dagar åt
sammanträffanden med tillfångatagna flygare, varefter den åter
passerade gränsen till nordöstra Kina den 6 augusti.  Det bör sägas
att denna resa var mönstergillt organiserad ur teknisk synpunkt.  En
tidigare resa som krävde kortare tid företogs den 15 och 16 juli när
kommissionen med specialflygplan, tåg och små lastbilar via Chichihar
och Laha besökte de områden i distriktet Kan-Nan där spridning av
pestinfekterade sorkar ägt rum (app. M).  Dessa orter ligger på
gränsen till Inre Mongoliet i provinsen Heilungchiang.  Andra
officiella resor var av mindre omfattning.

Det är nödvändigt att här säga något om de språksvårigheter som är
oundvikliga i ett företag av detta slag.  Inom kommissionen var sju
språk representerade men det befanns att franska var det språk som
förstods och talades av majoriteten av medlemmarna varför detta blev
kommissionens arbetsspråk.  När ryska, engelska och italienska talades
översattes det omedelbart till franska.  Den omständigheten att så
många kinesiska vetenskapsmän talar utmärkt engelska eller franska var
mycket värdefull för arbetet, men under sammanträdena talade de av
protokolltekniska skäl kinesiska, vilket omedelbart, oftast samtidigt,
översattes till franska, ryska och engelska.  Dessa översättningar
gjordes av Dr Yang Chih-Ta och Ting Chi-Ch'ien till
franska, dr Ch'en Shu till ryska och Dr Yen Jen-Ying
till engelska.  I ett senare stadium av arbetet lämnade dr Wu
Huan-Hsing värdefull språklig och litterär hjälp.  Kommissionen hade
även den fördelen att en av dess europeiska medlemmar talade och
förstod kinesiska vilket var särskilt värdefullt under samtal med
vittnen.  Han kunde också läsa och skriva kinesiska vilket
underlättade undersökning av dokument och genomgång av litteratur.  En
annan medlem kunde hålla direkt engelsk-rysk språkkontakt.  I Korea
var förhållandena mer komplicerade eftersom mycket få kinesiska
vetenskapsmän förstår koreanska, men kommissionen hade tillgång till
en framstående lingvist, dr Ok Jen-Hsieh, som översatte
perfekt från koreanska till franska, engelska eller kinesiska.  Man
hade också tillgång till andra tolkar från koreanska till kinesiska.
Parallellt med översättningen från kinesiska till franska eller
engelska ägde översättning från koreanska till ryska rum.  Ibland
användes även japanska språket.  Då anteckningarna ofta jämfördes med
varandra kan det anses säkert att inga möjligheter till missförstånd
förelegat på väsentliga punkter.  Slutligen upptogs även
förhandlingarna vid en del sammanträden på magnetofon för att
möjliggöra ytterligare kontroll.  På dessa grunder anser sig
kommissionen vara skyddad för en kritik som kunde vilja göra gällande
att den inte uppfattat hela tankegången i kinesiska och koreanska
specialisters och vittnens yttranden.

När kommissionens medlemmar undertecknat rapporten har de framför sina
namn angivit sina kvalifikationer och verksamhetsområden.  Deras
olikartade expertis sammansmältes under mödosamma och långvariga
diskussioner.  Var och en bidrog i lika mån i alla frågor där kunskap
om och förståelse för vetenskaplig metod såsom sådan var
utslagsgivande.  När det gällde frågor som låg det egna
verksamhetsområdet fjärran blev vederbörande medlem övertygad genom
kritiska exposéer, gjorda av de mer kvalificerade.  Därför är denna
rapport ett verkligt kollektivt arbete.

Vid sidan av det som kommissionens medlemmar själva såg och hörde och
således ansvarar för i egenskap av vittnen litade kommissionen med
nödvändighet på koreansk och kinesisk dokumentering.  Ehuru man ej
hade något skäl att betvivla de kinesiska och koreanska läkarnas och
vetenskapsmännens kompetens och hederlighet så underlät kommissionen
inga försiktighetsmått.  Man förtröttades aldrig i sin analys av
fallen och man gjorde de största ansträngningar för att få direkt
kontakt med ursprungliga fakta när helst detta var möjligt.
Medlemmarna var ständigt på vakt mot politisk, etisk eller emotionell
påverkan; arbetet utfördes i en atmosfär av lugn och vetenskaplig
objektivitet.  Kommissionens slutgiltiga övertygelse vilade
naturligtvis i viss utsträckning på tilltro till de hundratals vittnen
som intervjuades och utfrågades.  Deras vittnesmål var alltför enkla,
alltför samstämmiga och alltför självständiga för att kunna betvivlas.

I den följande rapporten är det av naturliga skäl omöjligt att i varje
mening nämna den koreanska eller kinesiska källa på vilken
konstaterandet grundas.  De prov, undersökningar eller förhör som
utförts personligen av kommissionens medlemmar har vanligen nämnts i
texten.  De grundläggande dokumenten och kommentarerna återfinnes i
bilagorna.  Biografiska detaljer rörande de kinesiska och koreanska
vetenskapsmän som deltagit i arbetet återges i en resumé i app. TT.



{s.~23}

Dokumentering
=============

Vid den tidpunkt då kommissionen först samlades hade den endast
tillgång till de dokument som utgivits av de koreanska och kinesiska
regeringarna och som spritts i västern från Världsfredsrådets
sekretariat i Prag eller genom de olika officiella kinesiska
nyhetsbyråerna i skilda länder.

Den första rapporten från koreanska hälsovårdsmyndigheterna (SIA/1)
behandlade endast händelserna i januari och februari 1952.  Det
material den innehöll bearbetades på nytt i den Internationella
demokratiska juristkommissionens rapport (SIA/4) viken bifogade
uppgifter om uppträdandet av pestfall i Korea samt de resultat den
kommit till vid förhör med ögonvittnen.  De två mest detaljerade
rapporterna var de som lämnades av de två kinesiska vetenskapliga
kommissioner vilka genomförde sina undersökningar i Korea och
nordöstra Kina (Manchuriet) under mars månad.  Av dessa rapporter är
den viktigaste »Rapport från kommissionen för undersökning av det
brott som de amerikanska stridskrafterna i Korea begått genom
bakteriekriget« tryckt i Peking i april och vars fullständiga text
publicerats i NCNA/85 (supplement) och förkortad i SIA/13.  Rapporten
från kommissions underavdelning för nordöstra Kina (Manchuriet) har
även tryckts i Peking och utdrag ur den har återgivits i SIA/13.
Denna rapport innehåller de mest fullständiga entomologiska
uppgifterna.  Inga fakta av verkligt vetenskaplig betydelse tillkom i
den version av samma material från nordöstra Kina som utarbetades av
Internationella demokratiska juristkommissionen, vilken också tryckts
i Peking och helt återgivits i SIA/8.  En specialrapport av vissa
europeiska vetenskapsmän som konsulterats av Världsfredsrådets
sekretariat, bestyrkte de entomologiska identifieringarna med hjälp av
fotografier.  Den har publicerats som SIA/2 och innehåller data både
från Korea och nordöstra Kina.  En annan specialrapport av fyra
kinesiska vetenskapsmän, grundad på samma material, har utgivits som
SIA/12.

De som önskar granska de tidigare rapporterna rekommenderas att
studera dem i ovannämnd ordning.  När juristkommissionens medlemmar
återvände till Europa (mitten av april) medförde de en ansenlig mängd
nya maskinskrivna eller stencilerade dokument, främst en serie över
tio viktiga fall vilka vid denna tidpunkt endast var delvis
analyserade och som efter sin numrering från 00001 till 00010 kallats
serien fyra nollor.

De återstående dokumenten var företrädesvis av personlig och juridisk
karaktär, ehuru de ingalunda saknar vetenskaplig bety- {s.~24}delse.
Ögonvittnesberättelser av vilka en del rörde fall som även beskrivits
på annat håll (t.ex. 00005), har samlats i SIA/6 och 10.  Berättelser
av olika krigsfångar och amerikanska agenter har införts i SIA/7,
medan talrika dokument ägnats detaljerade uttalanden av tillfångatagna
amerikanska flygare (SIA/14--18).  Dessa uttalanden har även
återgivits fotolitografiskt i ett dokument som publicerats av
Världsfredsrådet troligen i maj.  En samling pressklipp om
bakteriekriget har sammanförts i SIA/5.

--- --- --- ---

Följande benämningar på dokument användes: Pragserien, SIA/; New China
News Agency, NCNA/; Internationella Vetenskapliga Kommissionens
kinesiska material, ISCC/; Kommissionens koreanska material, ISCK/.

(Bildtext s. 24:)
Kommissionsmedlemmar och andra kring en brunn i Kan-Nan.



{s.~25}

Betydelsen av japanernas bakteriekrig under andra världskriget
==============================================================

Man kan inte undersöka anklagelserna rörande bakteriologisk krigföring
i Ostasien utan att äga kännedom om det faktum att denna utan tvivel
tillämpades mot Kina under andra världskriget.  Kommissionen var
relativt väl informerad i denna fråga eftersom en av dess medlemmar
varit chefsexpert vid Chabarovsk-processen och en annan av dem
tillhörde det fåtal västerländska vetenskapsmän som innehaft en
officiell ställning i Kina just under den tid då dessa händelser ägde
rum.  År 1944 hade det sålunda ingått i den senares tjänsteplikt att
till sin egen regering rapportera att --- fastän han själv till en
början intagit en mycket skeptisk hållning därtill --- det material
som samlats av kinesiska medicinalväsendet syntes klart visa att
japanerna hade använt och även vid denna tidpunkt använde
pestinfekterade loppor i flera distrikt.  De hade därigenom varit i
stånd att åstadkomma ett betydande antal fall av böldpest i områden
där denna sjukdom normalt inte var endemisk men där förutsättningarna
för dess spridning var gynnsamma.  Under normala omständigheter är
böldpest som bekant endemisk endast i vissa strängt begränsade områden
(t.ex. provinsen Fukien) från vilka den ej sprider sig.

Från Kinesiska Hälsovårdsministeriets arkiv framlades för kommissionen
en av originalrapporterna som behandlade japanernas konstgjorda
införande av pest i Changtê i provinsen Hunan år 1941 (app. K,
YSCC/1).  Detta dokument är ännu i dag av betydande värde och av
verkligt historiskt intresse.  Enligt officiella kinesiska uppgifter
uppgick antalet städer som angreps på detta sätt av japanerna till
elva, varav fyra i Chekiang, två i Hopei resp. Honan, och en i vardera
provinserna Shansi, Hunan och Shantung.  Det totala antalet offer för
den på konstlad väg spridda pesten uppskattas nu av kineserna till
omkring 700 mellan 1940 och 1944.

Det i bilaga återgivna dokumentet har historiskt intresse ty det är
känt att kinesiska medicinalväsendet vid denna tidpunkt distribuerade
tio kopior därav till ambassaderna i Chunking och det kan mycket väl
vara mer än en tillfällighet att forskningar i stor skala om metoderna
för bakteriologisk krigföring började i Amerika samma år, 1941, enligt
den bekanta Merck-rapporten från januari 1946.  Kommissionen hade
tillfälle att under sitt arbete i Korea sammanträffa med den
framstående pestspecialist som skrev originalrapporten från Changtê
och höra hans mening om orsakerna till Kuomintang-regeringens
underlåtenhet att utnyttja det bevis- {s.~26}material den hade i sin
hand redan vid slutet av andra världskriget (app. L).  Som bekant
bekräftades senare hans slutsatser helt och fullt genom de bekännelser
som avlades av de anklagade i Chabarovskprocessen.

Genom publiceringen av »Material angående processen mot f.d. militärer
i japanska armén anklagade för att ha framställt och använt
bakteriologiska vapen« (Moskva 1950) fick världsoffentligheten
tillgång till en rikhaltig information om det praktiska arbete som
utförts under ledning av den japanske bakteriologen Ishii Shiro (som
själv tyvärr ej stod inför rätta).  Det fastslogs utan skymten av
tvivel att man hade använt tekniska metoder för massframställning av
bakterier för olika sjukdomar som kolera, tyfoid och pest, faktiskt
hundratals kilo av fuktig bakteriemassa åt gången.  Tekniska
förfaranden av enkelt slag hade också använts för att uppföda ett
stort antal råttor och mycket stora mängder loppor, ehuru i praktiken
endast de senare synes ha använts för spridning.  Därtill kommer att
de olika vittnena i detalj kunde uppge de tidpunkter då de hade begett
sig till japanska baser i Kina för att övervaka de begagnade
spridningsmetoderna.  Rikliga detaljer lämnades också om hemliga
militäravdelningar sådana som den beryktade »731« och deras
laboratorier, flygplansfabriker och fängelser där kinesiska och ryska
patrioter fullkomligt kallblodigt användes som experimentdjur.  Under
sitt arbete hade kommissionen som framgår nedan (sid. 56) tillfälle
att undersöka några av de få återstående exemplaren av de »bomber« av
lergods som tillverkades för Ishii i en speciell fabrik i Charbin.

Det synes som om de japanska militaristerna aldrig avstod från sina
drömmar om att erövra världen med hjälp av biologiska vapen i
allmänhet och spridning av insekter i synnerhet.  Innan de lämnade
Dairen rev de systematiskt bort ur alla tidskriftsvolymer i
universitets- och distriktsbiblioteken sådana artiklar som hade
samband med bakteriekrig.  Man bör komma ihåg att innan anklagelserna
för bakteriekrig i Korea och nordöstra Kina (Manchuriet) började
framföras under början av 1952 hade pressen meddelat om två på
varandra följande besök av Ishii Shiro i syd-Korea och han var åter
där i mars.  Om ockupationsmyndigheterna i Japan hade uppmuntrat hans
verksamhet och om det amerikanska Fjärran-Östern-kommandot hade gått
in för användning av väsentligen japanska metoder, det var frågor som
kommissionens medlemmar knappast kunde undgå att ställa sig.



{s.~27}

Kommissionens metod för incidentanalys (analys av händelseförlopp)
==================================================================

På grund av det biologiska vapnets karakteristiska särdrag är det
utomordentligt svårt att bevisa dess användning.  För fullständig
bevisföring skulle till exempel krävas att ett flygplan tvingades ned
med sin biologiska last oskadd och sin besättning villig att
omedelbart erkänna sina förehavanden.  Det är uppenbarligen av många
anledningar osannolikt att så skulle inträffa.  Det har därför varit
nödvändigt att finna ett sätt att gruppera händelserna i ett
sammanhängande mönster så att de kan belysa varandra ömsesidigt och
sålunda bygga upp en indiciekedja.  En första nödvändighet för
kommissionens arbete var därför att uppställa ett schema i vilket man
kunde inordna de fakta som skulle studeras vid varje särskild
undersökning.  Det enklaste schemat i vilket under ideala förhållanden
varje komponent borde vara närvarande och vara positiv, var följande:
Kommissionens metod för incidentanalys (analys av händelseförlopp)
==================================================================

                                                        __bakteriologisk__ 
  flygplan---fällning av---behållare---mängd ovanliga--|  undersökning +  |---andra
        |      föremål     ___|___  djur eller föremål |                  |  punkter
   _____|_____  iakttagen |       |         |          |__ sjukdomsfall __|
  |  |     |  |           |       |    _____|_____       eller epidemier
sett |     |  hört      sedd  funnen  |     |     |        som följd
     |     |                          |     |     |         ___|___ 
 route   nedskjutet                abnorm   | zoologisk    |   |   |
inpric-    |                       årstid   | eller geo-   |   |   |
kad     ___|___                             | grafisk      |   |   |
       |       |                            | anomali      |   |   |
    last     besättning                     |          abnorm  | abnorm
  oskadd     erkänner                       |          årstid  |  typ
                                          andra                |
                                        anomalier            andra
                                                           anomalier

Naturligtvis möter man sällan eller aldrig detta fullständiga
mönster.  Men det finns dock fall som kommer det tillräckligt nära för
att vara avgörande.  På detta sätt är det möjligt att rekonstruera
deras verksamhet som har använt sådana metoder och att belysa den
verkan som åstadkommits av dem.  Kommissionen ägnade särskild
uppmärksamhet åt de kedjor av fakta som kom närmast idealmönstrets
demonstrativa karaktär.  När man granskar hela det komplex av fakta
som framgått ur konfronteringen av talrika mönster blir situationen
klar (se sid. 72).



{s.~28}

Pragdokumentens entomologiska data
==================================

När kommissionen började sitt arbete i Peking förelåg som en av dess
första arbetsuppgifter att systematiskt undersöka det vetenskapliga
material vilket låg till grund för Pragdokumenten och en av de första
aspekterna av denna undersökning var att tillsammans med de kinesiska
vetenskapsmännen från Academia Sinica och andra institutioner, som
varit ansvariga för identifieringen av det entomologiska
bevismaterialet, uppställa detsamma i tabellform.  Kommissionen kom
mycket snart till den uppfattningen att ingen som helst tvekan kunde
råda angående deras kompetens (app. H).  De har dessutom tillgång till
en omfattande speciallitteratur och snabba lånemöjligheter
institutionerna emellan; de olika insektsamlingarna befann sig i
utmärkt skick.  Den enda verkliga svårigheten, vilken var oöverkomlig,
låg i det faktum att även efter femtio års forskning den systematiska
klassificeringen av många insektgrupper inom Kinas område uppvisar
luckor.  Det var därför omöjligt att definitivt avgöra att alla nya
tillskott verkligen var nya och kommissionen måste nöja sig med det
faktum att vissa insektarter i vissa fall åtminstone aldrig tidigare
angivits från trakter där de nu uppträdde i stort antal.

De arter som identifierats från prov insända till kinesiska experter
såsom representerande ovanliga insektanhopningar, funna efter passage
av amerikanska plan, uppräknas i tabell (app. H).  De innefattar nio
arter av Diptera (sex flugarter och tre stickmygg- eller
fjädermyggarter), en Plecoptera-art, en Collembola, en Siphonaptera
samt två spindlar (Arachnida).  Sammanlagt 18 arter, inberäknat en
skalbagge som omtalas nedan.

Tidigare dokument (SIA/4) hade i Europa ursprungligen givit intryck av
att man funnit vissa leddjur vilka tillhörde ej blott arter utan
släkten som aldrig tidigare varit kända i vederbörande område av den
asiatiska kontinenten.  Detta bekräftades ej.  Men i tre fall förelåg
likväl i detta hänseende en tydlig anomali.  Den art av
Hylemyia (anthomyid fluga), som upprepade gånger
identifierades från talrika insamlade mängder, visade sig definitivt
icke vara samma som någon av de fyra arter vilka är vanliga i
nordöstra Kina, ej heller identisk med någon av de 15 arter vilka
tidigare bestämts i alla delar av Kina.  Emellertid har släktet
omkring 600 arter om man räknar med alla delar av världen och de
exakta utbredningsområdena är ännu inte fullständigt kända för dem
alla (app. H).  Likaledes var den »solfluga« man fann (Helomyza
modesta; Meigen) med säkerhet icke identisk med den enda art av
detta släkte som tidigare rapporterats från Kina (app. H).  Exakt
{s.~29}detsamma gäller för fjädermyggan Orthocladius.  Dessa
zoologiska och geografiska egendomligheter måste tillmätas en viss
vikt när hela bevismaterialet granskas.

Det visade sig i alla händelser att anomalierna var mycket mer
uttalade i ekologiskt än i zoologiskt-geografiskt hänseende.  Under
det att olika arter möjligen var eller möjligen icke var främmande för
området så var det i sanning egendomligt att de uppträdde i mycket
stora mängder under årets tre första månader när det fortfarande är
snö på marken i norra och nordöstra Kina och Korea.  Kommissionen
kunde utan svårighet fastställa att dessa insektmassor varit sedda
(och förstörts så snabbt som möjligt) av ett stort antal män och
kvinnor från olika samhällsskikt.  Av de 18 arter som omtalats
uppvisade icke mindre än 12 en uttalad årstidsanomali i sitt
uppträdande.  Med andra ord, de uppträdde i massa från sex till
fjorton veckor tidigare än den årstid vid vilken de enligt kompetenta
entomologers personliga erfarenhet och publicerade arbeten normalt
borde väntas uppträda.  Genomsnittsförskjutningen var nio veckor, mer
än två månader (app. H, sid. 178).

Här uppställer sig flera intressanta spörsmål.  Man kan lätt
föreställa sig en ansamling av många tiotusentals flugor av ungefär
samma storlek som husflugor, men hoppstjärten (Isotoma
neigishina; Börner) är så liten (endast 2 mm lång) att ett
väldigt antal och stor täthet måste förutsättas för att den
överhuvudtaget skulle väcka uppmärksamhet (app. H).  När så varit
möjligt har konkreta siffror för uppskattad täthet angivits i en
tabell (app. G).  En viktig iakttagelse gjordes av en av de kinesiska
entomologerna (SIA/12) nämligen att vissa anhopningar av
Hylemyia, som uppträdde när temperaturen var -10 grader, innehöll
ett stort antal individer färdiga att lägga ägg, vilket ytterligare
bidrager att göra deras härkomst dunkel.  Lika slående var fallet
syrsan (Gryllus testaceus), vars levnadshistoria händelsevis
varit föremål för en utförlig uppsats publicerad i Peking år 1951
(app. H).  Tusentals vuxna individer av denna art uppträdde i mars
nära K'uan-Tien i provinsen Liaotung i nordöstra Kina (Manchuriet),
gränsande till Korea, d.v.s. vid en tidpunkt när till och med i Peking
som är varmare än nordöstra Kina inga individer utom i äggstadiet bör
påträffas.

Man måste visserligen medge att enstaka och sporadiska förekomster av
svärmar av olika insekter under vintern finns omnämnda i den
entomologiska litteraturen.  Men det är näppeligen tänkbart att dylika
fenomen skulle kunna uppträda för så många arter på en gång om deras
orsaker vore helt naturliga.  Kommissionen försäkrade sig om att de
väderleksförhållanden som rådde i nordöstra Kina och Korea under den
gångna vintern var fullständigt normala (app. H, sid. 179).  Det var
därför ej ägnat att förvåna att kineserna och koreanerna satte de
ovanliga fenomenen i samband med överflygning av amerikanska plan
vilka ögonvittnen vid många {s.~30} tillfällen sett kasta ned icke
explosiva föremål ur vilka insekter kom fram.  Kommissionen samtalade
med sådana ögonvittnen (app. W, Y, BB) och övertygade sig om att deras
uppgifter var trovärdiga, sammanhängande och pålitliga.  Vi skall se i
det följande (s. 51) att behållare såväl av enkel typ som högst
egendomliga funnits och studerats.  I de dokument som tidigare nått
Europa (såsom serien fyra nollor) hade olyckligtvis viktiga uppgifter
om passage av flygplan före upptäckterna ej medtagits men kommissionen
kunde utreda denna viktiga punkt (app. G).


(Bildtext s. 30:)
Befolkningen plockar upp fällda insekter för hand.


Enligt en annan argumentering var man villig medge att ett betydande
antal insektarter uppträtt vid en abnorm tidpunkt men gjorde gällande
att även om detta ej kunde bero på abnorma väderleksförhållanden så
hade någon annan naturlig faktor verkat så att alla uppträdanden
flyttats bakåt i samma grad.  Det var lyckligtvis mycket lätt att
sätta denna teori på prov.  Man behövde endast placera de olika
arterna i den ordning i vilken de normalt uppträder och sedan i samma
grafiska framställning ange tiderna för deras abnorma uppträdande.  Om
en enhetligt verkande normal faktor varit i funktion borde de båda
kurvorna eller linjerna löpa parallellt men en blick på bilden
(app. H, sid. 178) är nog för att visa att de inte gör det.
Tidpunkten för deras abnorma uppträdande är så slumpartad att det
tyder på ingripande av en artificiell faktor.

Ett argument som vann viss anklang i olika länder innan kommissionen
började sitt arbete var det att napalmbombning veterligen ägt rum och
detta skulle kunna ha föranlett en intensiv lokal upp- {s.~31}värmning
av marken.  En sådan orsak kunde ha stört olika insektarters normala
livscykel och lett till att de uppträtt flera veckor eller till och
med månader före sin normala tid.  Kommissionen antecknade därför med
intresse att dussintals uppgifter om insektsanhopningar inbegripet 33
huvud-incidenter av vilka en del återgetts i en tabell (app. G)
härrörde från platser i nordöstra Kina, ett område där napalmbombning
naturligtvis ej ägt rum.

Alla här gjorda påpekanden hänför sig till insektarter omnämnda i SIA
och motsvarande dokument.  Några arter som där betecknas med vanliga
namn såsom »myror« eller »hästflugor« kunde inte återfinnas av de
kinesiska entomologerna, möjligen har här förelegat någon förvirring
beroende på att ovetenskapliga ögonvittnen använt en felaktig
terminologi.  På ett senare stadium undersökte kommissionen ett nytt
material rörande en coleopteron (skalbagge), Ptinus,
(app. AA); detta behandlas på annan plats.  Såväl i detta som i andra
fall av infekterade insekter kan man använda det i appendix samlade
materialet för att studera sambandet mellan överförare och sjukdomars
utbrott.  Av betydelse är härvidlag även de åtgärder som vidtagits i
Kina och Korea för att kontrollera insektbeståndet (se app. PP) och
vidare frågan om förekomst av sjukdomsalstrande bakterier på normala
insekter valda på måfå (app. D, E).



{s.~32}

Medicinska kommentarer beträffande utspridda insekter
=====================================================

I härefter följande avsnitt torde läsaren påträffa vissa insekter och
spindlar vilkas namn sannolikt är okända för icke specialister.  Dessa
rader avser att ge en kort beskrivning av dem och de omtalas i samma
ordningsföljd som den vilken använts i appendix.

Den insekt som oftast funnits spridd är den anthomyida flugan,
Hylemyia sp.  Flugor av detta släkte förekommer särskilt
allmänt i Nordamerika och det finns sammanlagt mer än 500 arter; vissa
av dem förekommer i människoboningar.  Eftersom de förökar sig i
människors avföring är de givetvis viktiga mekaniska bärare av
sjukdomar i tarmkanalen.  Många arter övervintrar under markytan i
puppstadiet och de uppträder i regel i större antal först i maj
månad.  Under normala förhållanden kan dessa flugor infekteras av
olika bakterier som alstrar växtsjukdomar (jmf s. 37 nedan och
app. J).

Helomyza sp. (fam. Helomyzidae), »solflugan«, är en insekt
som förekommer i gödselhögar.  Det finns några dussin arter av vilka
de flesta livnär sig på avföring från människor, flädermöss, små
däggdjur och fåglar; detta icke endast i larvstadiet utan även som
fullt utvecklade.  Några av dessa flugarter förekommer i
människobostäder där de förorenar föda och kan bli mekaniska
överförare av varje sjukdom som framkallas av bakterier.

Husflugan, Musca domestica, och dess sydliga form, Musca
vicina, lever alltid bland människor och de är väl kända som
bärare av deras sjukdomsalstrare.  Mer än sextio arter av
sjukdomsalstrande bakterier har påträffats hos dem.

De stora husflugorna eller stallflugorna, Muscina stabulans,
är också kända som insekter i förbindelse med människor och som
mekaniska överförare av människors sjukdomar.

Alla de ovan nämnda hör till Diptera.  Plecoptera, bäcksländorna,
representeras av Neumoura sp.  Dessa förökar sig i floder och
i rinnande vatten, deras larver lever på mikroorganismer i vattnet.
De vuxna individerna är obenägna att avlägsna sig långt från sin
uppväxtomgivning.  Kontakt med människor kan uppkomma via vatten och
växter.

Collembola, primitiva vinglösa insekter, representeras av
Isotoma.  De utvecklas i sönderfallande växtmaterial och i
fuktig mark rik på humus och i växters rötter.  Vissa arter utvecklas
på ytan av stillastående vatten.

{s.~33}

Det har påvisats (Blanc och Balthazar) att Pulex irritans,
den på människor parasiterande loppan, kan framkalla allvarliga
pestutbrott under naturliga förhållanden.  Man kommer i det följande
att finna att denna faktor utnyttjats i bakteriologisk krigföring.

Skalbaggen, Ptinus fur (Coleoptera) tillhör ett släkte som
omfattar 35 till 40 arter av vilka de flesta har samma levnadsvanor
och av vilka några lever i människors närhet.  Ifrågavarande art
finner man oftast i människobostäder, i visthus, stall, på vindar, i
kvarnar, i bibliotek och fabriker.  Den lever på skalad säd, på gryn,
på bomullsfrön, gammalt bröd eller skorpor, mjöl, halm, pälsverk,
mattor, läder etc.  Bland dessa ting lägger den sina ägg.
Utvecklingsprocessen tar 3 till 4 månader så att åtminstone tre
generationer kan produceras på ett år.  Den vuxna skalbaggen kan leva
fem år.  De förekommer i Europa, Asien och Nordamerika, arten är
således vida spridd.  Virulenta mjältbrandsbaciller har isolerats från
Ptinus under naturliga omständigheter (app. AA, BB).

Spindlarna representeras av Lycosa sp. och Tarentula
sp. av familjen Lycosidae.  De är köttätare, lever på myggor, flugor,
myror och andra arter bland vilka kan finnas några som är bärare av
människors sjukdomar.  När en sådan spindel angriper en människa
framkallas de sjukdomsfenomen som uppträder ej endast genom giftet i
bettet utan också eventuellt därigenom att sjukdomsalstrande bakterier
samtidigt insprutas.  Dessa spindlars livslängd kan uppgå till flera
år.  De vuxna individerna kan leva två år utan föda och flera månader
utan vatten; de kan också uthärda måttlig kyla.

I den vetenskapliga litteraturen finns angivna metoder för konstgjord
uppfödning av insekter och spindeldjur i stor skala.  Den mest
fullständiga informationen rörande detta ämne är att finna i ett
kollektivt arbete av amerikanska entomologer med titeln
»Odlingsmetoder för ryggradslösa djur« (New York 1937).

Av ovanstående kommentar framgår att vissa av de spridda insekterna är
kända överförare av sjukdomar under det att andra ej förekommer i
handböckerna i denna egenskap.  Sålunda förekommer flugorna
Hylemyia och Helomyza då och då i människobostäder
medan andra insekter såsom Collemboliden Isotoma sp. har
kontakt med människor endast på långt håll.  Det kunde därför vid
första påseende tyckas osannolikt att sådana artropoder kan ha någon
betydelse vid överförande av sjukdomar till människor.  Men man måste
ta i betraktande ej endast den stora latitud som finns ifråga om
överförares så kallade specifitet utan också vissa ännu ej klarlagda
aspekter av förhållandet mellan överförare och värd.

Så är det t.ex. endast under speciella och snävt begränsade
omständigheter möjligt att människor kommer i beröring med
fågelkvalstret, Dermanyssus gallinae.  Före 1944 visste man
intet om {s.~34} den viktiga roll denna ectoparasit spelar vid
överföring och bevarande av encephalitvirus.  Dessförinnan skulle det
ha förefallit absurt om någon begagnat sig av Dermanyssus för
att med konst framkalla en encephalitepidemi.

Det kan inte accepteras som en allmängiltig regel att de arter som har
intim kontakt med människor med nödvändighet skulle vara mera
effektiva överförare av sjukdomar än vilda arter.  Bland många exempel
kan man välja stickmyggorna Aedes scapularis och
Haemagogus spegazzinii.  Under laboratorieförhållanden
överför dessa arter gula febern.  Den första av dem är synnerligen
»tam« och förekommer i människobostäder belägna i skogstrakter medan
den andra aldrig besöker dem.  Likväl spelar den med människor
sammanboende arten ingen betydande roll vid överföring av gula febern
under det att den »vilda« arten är väl känd som överförare.

I fallet Isotoma, exempelvis, kan olika antaganden göras
under förutsättning att man håller i minnet det faktum att vi här rör
oss med spekulationer angående experiment om vilka vi intet vet.  Till
exempel:

a) Isotoma —> infektion av lägre däggdjur —> ectoparasiter
   (loppor, kvalster etc.) —> infektion av människor.

b) Isotoma —> förorening av föda eller vatten —> infektion
   av människor.

c) Isotoma —> förökning av sjukdomsalstraren i —>
   Isotoma, medfödd sjukdom —> infektion av lägre däggdjur
   —> ectoparasiter —> infektion av människor.

d) Isotoma —> infektion av växter.

Många andra antaganden kunde också vara sannolika.

Samma slags förmodanden gäller också Nemoura men här finns
sannolikt ytterligare andra möjligheter som man för närvarande har
svårt att ange exakt.  Det är inte svårt att förstå de halvtama
flugornas roll som överförare, särskilt när artificiella
laboratorieförhållanden möjliggör en höjning av procentantalet
infekterade och en höjd virulens hos sjukdomsalstraren.

Ytterligare en viktig punkt må betonas.  En viss art kan vara halvvild
i en trakt och tam i en annan.  Som exempel kan man anföra
Anofelesmyggorna av släktet Kerteszia som inte har
»tamdjursvanor« norr om 24:e breddgraden i Sydamerika och därför inte
spelar någon roll vid överförande av malaria.  Men söder om denna
breddgrad å andra sidan blir de mycket »tama« och får följaktligen
betydelse vid sjukdomens överförande.

Slutligen är det väl känt att långvariga forskningar var nödvändiga
innan det blev möjligt att definitivt fastställa leddjurens roll som
överförare av parasitära och bakteriesjukdomar såsom anofelesmyggorna
för malaria, loppor för pest, löss och fästingar för Ricketsia-arter
och så vidare.  Leddjurens betydelse såsom över- {s.~35}förare av
sjukdomsalstrare är ett ämne som kräver fortsatta studier.  Man kan
väl ha använt föga kända överförare i hopp om att metoder för kontroll
av dessa ovanliga insektarter ej utarbetats.  Man kan sålunda när det
gäller metoder för bakteriologisk krigföring inse att det är fullt
möjligt att med konst åstadkomma nya biologiska inbördes relationer
och även om de forskningar som krävs för att klarlägga dem måhända är
mödosamma så är det osannolikt att de ej skulle krönas med framgång.



{s.~36}

Växtpatologiska data
====================

I tidigare hithörande litteratur har det flere gånger nämnts att paket
med växtmaterial fällts från amerikanska flygplan.  Ögonvittnen
observerade vanligen att de öppnade sig på cirka 300 meters höjd och
att blad eller andra växtdelar spriddes över ett vidsträckt område.
Incidenter av detta slag förekom i Chong-Ju i Korea den 20 mars
(NCNA/85, s. 9; SIA 13 s. 4) och på mer än tio andra platser i
nordöstra Kina och nord-Korea.  I ett fall såg en engelsk
krigskorrespondent personligen materialet falla (SIA 6 s. 2).
Medlemmar av kommissionen hade tillfälle att diskutera botaniska och
mykologiska identifieringar med kinesiska växtpatologer och botanister
som är internationellt ansedda (app. J).

Det konstaterades att stjälkar och baljor av sojabönor var infekterade
med »purpurfläcksvampen« Cercospora sojini Hara,
(syn. Cercosporina kikuchii, Matsumoto och Tomoyasu).  Denna
svamp är en sjukdomsalstrare hos växter vilken påvisats i Korea och
Kina och som skulle kunna vålla allvarlig och förlustbringande skada
på sojabönsskörden.  Liksom i andra här diskuterade fall befann sig de
patogena organismerna inuti växtmaterialets vävnader, vilket visar att
materialet var grundligt och ej blott ytligt infekterat.

Bland brottstycken av blad fanns en del infekterade med antraknos
(Glomerella sp., vilkens asexuella stadium kalla
Colletotrichum).  Denna organism har ett vidsträckt
värd-område, den angripper äppleträd, päronträd och bomullsplantor;
detta har påvisats genom experimentell inokulering.  Den vanliga
bomullsantraknosen (Glomerella Gossypii (syd) Edg.) angriper
endast bomull och besläktade plantor, medan bitterröta på äpple
(Glomerella cingulata (Stoneman) S.&S.) angriper mer än
trettio värd-växter men ej bomull.  Båda dessa har påvisats från
Kina.  Den funna svampen är emellertid morfologiskt olik dem och har
dessutom ett mycket vidsträcktare värd-område.

Ett tredje fall av utsådd av en växtsjukdom inträffade så sent som i
juli, efter det att kommissionen börjat sitt arbete, nära Hsiu-Yen i
södra delen av provinsen Liaotung.  Persikoblad fanns infekterade med
Macrophoma kuwatsukai Hara; de är ej naturlig värd för denna
svamp som framkallar äpple- och päronröta (ringfläck) och även kräfta
och grenröta hos dessa träd.  Den isolerade svampen visade sig var
höggradigt infektiös.

I ovannämnda tre fall hade man exakta ögonvittnesberättelser om
fällningen av paket med växtmaterial.

{s.~37}

Ännu en incident i denna fytoplatologiska krigföring på vilken man
fäste kommissionens uppmärksamhet var uppträdandet av utspridda
majskorn (kärnor) efter en av de ständiga amerikanska inflygningarna
över provinsen Liaotung i nordöstra Kina (Manchuriet) vid byn
Sun-Chia-Pao-Tzu nära Antung.  Dessa korn befanns vara infekterade med
en art av Thecaphora, liknande men ej identisk med
Thecaphora deformans som är en känd grönsakspest i Amerika
och Europa.  Detta växtpatogen har aldrig förut påvisats i Kina.

Fastän bladen stundom var söndriga förekom det endast en sändning
(antraknosfallet) där de ej kunde med full säkerhet identifieras.  I
den första incidenten var materialet Glycine max., i den
tredje Prunus persica och i den fjärde Zeamajs.
Andra sändningar bestod av Quercus (ek) och Sorghum
vulgare (kaoliang).  Bland dessa är två av särskilt intresse
(app. J).  Vid Dai-Tek San i nord-Korea fälldes en massa löv vilka
identifierades som Quercus aliena BL. var. rubripes
Nakai-Thunberg, ett träd vars utbredning är strängt begränsad till
trakter söder om 38:e breddgraden.  Vid staden Hai-Loon i nordöstra
Kina fälldes en annan lövmassa den 3 maj; den identifierades som blad
från Lindera glauca Bl., ett träd som endast finns i
syd-Korea och är helt okänt i nordöstra Kina.

Man bör erinra om möjligheten att använda insekter som överförare av
växtsjukdomar lika väl som sjukdomar hos människor.  Det är t.ex. väl
känt att den anthomyida flugan Hylemyia spp. (jmf s. 32 ovan
och app. Y) överför en bakterios på päron och äpple (Erwinia
amylovora), en majsbakterios (Phytomonas stewartii) och
vitbakterios (Erwinia carotovora) --- tre bakteriesjukdomar
--- samt en svampsjukdom, en groddbrand på kål, (Phoma
lingam).  Det är också väl känt att Musca stabulans (jmf
s. 32 ovan och app. J) överför bakterioser hos päron och äpple.
Kinesiska växtpatologer har isolerat bakteriestammar från de insekter
(och blad) som fällts; undersökningar pågår.

Generellt kan man alltså säga att utsådd av växtsjukdomar säkerligen
ingått som ett led i den biologiska krigföring som ägt rum i Korea och
nordöstra Kina (Manchuriet).



{s.~38}

Incidenter i Korea (Pest)
=========================

Som redan framhållits består den klassiska metoden för bakteriekrig,
när det gäller pest, den metod som japanerna använde under andra
världskriget, i att släppa ned medelst behållare eller direkt utså
stora mängder med pestbakterier infekterade loppor.  Sedan början av
1952 har talrika isolerad pesthärdar uppträtt i nord-Korea, alltid i
förbindelse med en plötslig förekomst av en mängd loppor och med
föregående överflygning av amerikanska plan.  Sju av dessa händelser,
av vilka den tidigaste ägde rum den 11 februari, har relaterats i
SIA/1, och i sex av dessa fall påvisades närvaron av pestbakterier hos
lopporna.  Dokumentet SIA/4 konstaterar därtill att sedan loppor
släppts ned i trakten av An-Ju den 18 februari --- loppor som vid
bakteriologisk undersökning visade sig vara bärare av Pasteurella
pestis --- en pestepidemi utbröt i Bal-Nam-Ri i nämnda område den
25 februari.  Av en befolkning på 600 personer drabbades 50 av pest
och 36 avled (app. G).

Enligt de tillförlitligaste uppgifter som kommissionen kunnat erhålla
har pest inte förekommit i Korea under de senaste fem hundra åren.  De
närmast belägna endemiska centra ligger 450 km söderut, i provinsen
Fukien.  Därtill kommer att februari månad är en tre månader för tidig
tidpunkt för normal förekomst av pest hos människor i ett sådant
klimat.  Och framför allt var de påträffade lopporna inte sådana som
lever på råttor och vilka normalt är de vanligaste bärarna av
pestbakterien, utan människoloppor (Pulex irritans).  Det var
sistnämnda sort som användes av japanerna under andra världskriget,
som framgår av artbestämningen från kinesiskt håll (app. L) och andra
skäl (app. S).

Under sin vistelse i Korea inbjöds kommissionen att studera två
specialfall (app. R och T).  Det första av dessa ägde rum i Kang-Sou
mot slutet av mars.  En bonde fann en morgon, efter att ett flygplan
hade kretsat över byn under natten, ett stort antal loppor flytande
ovanpå vattnet i en hink nära hans brun.  Han blev sannolikt biten av
loppor av samma ursprung i hinkens närhet, ty han avled i böldpest
några dagar senare.  Diagnosen bekräftades genom ytterst omsorgsfulla
patologiska och bakteriologiska undersökningar som utfördes av
koreanska och kinesiska specialister.  Det påvisades att även lopporna
var infekterade med pestbakterier.  Medlemmarna av kommissionen
granskade bakteriekulturer som av ovannämnda specialister isolerats
från den dödes organ och kunde övertyga sig om att det verkligen var
kulturer av Pasteurella pestis.  De undersökte även
patologiska och histologiska preparat.  Genom {s.~39} att sanitära
åtgärder snabbt vidtogs i Kang-Sou förhindrades ytterligare
sjukdomsfall.

I det andra av de undersökta fallen hade två löjtnanter ur de
kinesiska frivilligstyrkorna i Korea på en kal sluttning nära Hoi-Yang
funnit loppor i så kompakt massa att marken täcktes och deras byxben
blev svarta av dem.  Spridningsfältets form antydde att de hade fällts
från en behållare som sänkt sig ganska långsamt i nord-nordostlig
riktning, men man kunde inte upptäcka spår av någon behållare.  De två
unga männen (som senare utfrågades direkt av kommissionen) återvände
till sin förläggning och hämtade förstärkning varefter man gjorde slut
på lopporna genom att tända eld på bensinbegjutna trädgrenar.
Soldaterna i detta fall var skyddade på olika sätt (app. U) och de
motåtgärder de vidtog förhindrade att något större antal loppor han
spridas till vägar som trafikerades av människor.  Undersökningar som
gjordes av koreanska och kinesiska specialister visade att dessa
loppor var infekterade med pestbakterier och att det var
människoloppor.

Det faktum att de påträffade lopporna var sådana som parasiterar på
människan (Pulex irritans) måste särskilt uppmärksammas.
Enligt vad man vet om denna insekts ekologi är det omöjligt att finna
dem i något större antal på avstånd från människoboningar.  Hur skall
man då förklara en förekomst på många tiotusental sådana insekter på
en gång, på kal ödslig mark långt borta från en mänsklig boning?  En
sådan myllrande anhopning som det här var fråga om har säkerligen ej
skett på naturlig väg.  Närmare förklaringen kommer man om man
sammanställer fallet med det flygplan som i närheten förlagda
kinesiska frivilliga hörde kretsa över platsen omkring kl. 4 på
morgonen samma dag upptäckten gjordes.

(Bildtext s. 39:)
Antiepidemikår.



{s.~40}

En analys visar att vissa länkar här fattas som är normala i den
epidemiologiska pestkedja i vilken Pulex irritans ingår.  I
normala fall visar sig epizootien först hos gnagare och denna följs av
pestfall hos människor varefter Pulex irritans sekundärt
infekteras.  Först då är denna parasit på människor i stånd att
infektera dessa.

I ljuset av dessa och liknande fakta har kommissionen inte haft något
annat val än att dra den slutsatsen att de amerikanska
luftstridskrafterna i Korea använder metoder som om de ej är helt
identiska dock mycket liknar dem som japanerna använde under
världskriget för att sprida pest.

Under diskussionerna i Pjongjang angående dessa fall bistods
kommissionen av en av de främsta kinesiska pestspecialisterna,
författaren till rapporten av år 1941 (app. K).  Han erinrade om att
han uppmanat Kuomintangregeringen att låta världen få vetskap om fakta
rörande japanernas bakteriekrig, men utan framgång, delvis, ansåg han,
på grund av föreställningar från amerikanskt håll (app. L).

Han riktade också kommissionens uppmärksamhet på att de stammar av
pestbakterier som nu användes i Korea var högvirulenta.

Fällning av infekterade loppor är naturligtvis inte det enda sätt på
vilket man sökt framkalla epidemier.  Även andra metoder kan användas
och vi kommer i det följande att se att detta också skett.



{s.~41}

Incident i Kan-Nan (Pest)
=========================

Ett annat fall med en relativt fullständig följd av där ingående
element vilket kommissionen inbjöds granska i detalj, gällde det
plötsliga uppträdandet av ett bestånd åkersorkar infekterade med och
sjuka i pest.  På morgonen den 5 april 1952 fann befolkningen i fyra
byar inom det område vars förvaltningscentrum är staden Kan-Nan
(Kan-Nan hsien) vid uppvaknandet att de var omgivna av stora mängder
råttliknande djur (app. M).  Denna stad ligger vid västra gränsen av
provinsen Heilungchiang i nordöstra Kina (Manchuriet) i ett område som
gränsar till Inre Mongoliet.

Under natten hade flera bybor hört ett flygplan passera och uppgifter
från kinesiska luftspaningskåren visade att planet, efter att ha
flugit över Jalufloden omedelbart före kl. 22 på kvällen, befann sig
över Kan-Nandistriktet ungefär kl. 23.30.  Sedan återvände det längs
samma kurs som om det hade fyllt sitt uppdrag (app. M).  Det
identifierades av luftspaningskåren som en amerikansk F-82, ett
nattjaktplan med dubbel flygkropp.  På morgonen fann byborna ett stort
antal döende eller döda åkersorkar i husen och på gårdarna, på taken,
till och med på sovplatserna (k'ang), medan andra hade spritts runt
utkanterna av byarna.  Det totala antalet insamlade och förintade
sorkar inom och i närheten av de bebodda platserna på ett område som
mätte 5 gånger 15 km, var 717 (app. M).  Tiden för sorkarnas
uppträdande var onormal eftersom små gnagare inte i allmänhet brukar
visa sig i detta område förrän en månad senare och heller inte då i
tillnärmelsevis så stort antal (app. M).  Platsen var också onormal
eftersom sorkar inte håller till vid människobostäder.

Även den art det här gällde syntes vara onormal för ifrågavarande
trakt.  Den hade aldrig förut iakttagits av befolkningen på orten.
Den kunde identifieras som tillhörande släktet Microtus,
morfologiskt lik Microtus (Stenocranius) gregalis gregalis.
Denna art hade tidigare rapporterats av Tokuda (1941) från delar av
nordöstra Kina (Manchuriet), nordväst om Kan-Nan, och av andra från
ännu mer västligt belägna platser.  De kinesiska vetenskapsmännen
fortsätter de taxonomiska undersökningarna (app. O, P).  Det bör
observeras att detta släkte inte återfinns bland de tre som vanligtvis
är bärare av pest.  (Pasteurella pestis) i de delar av
nordöstra Kina där denna sjukdom är endemisk (app. M).  En
undersökning av situationen som gjordes av kommissionen både i
Shenjang (Mukden) och i byarna, visade att böndernas kattor spelat en
viss roll för att samla ihop djuren, men det blev också fullt klart
att dessa genomgående var sjuka eller döende innan kattorna fann
{s.~42} dem.  Några dog under omständigheter som uteslöt kattornas
medverkan.

I Kan-Nan-området har enligt tillgängliga uppgifter aldrig någon form
av pest förekommit och mer än tillräckliga skäl framlades för att visa
att en vandring av sorkar från de närmast belägna endemiska centra
måste betraktas som högeligen osannolik med hänsyn till avståndet och
hindren på vägen (app. N).  Vidare var tidpunkten åtminstone en månad
för tidig för normalt uppträdande av pestepizooti bland gnagarna i
endemiska trakter (app. M).  Endast ett djur hade kunnat bevaras i ett
tillstånd som möjliggjorde bakteriologisk undersökning.  Men
resultatet av denna undersökning påvisade närvaron av en högvirulent
pestinfektion.  Om man tar i betraktande att alla djuren var sjuka
eller döende kan man därav sluta att de andra sorkarna också var
infekterade med pest (app. M, N).

Riktigheten av diagnosen Pasteurella pestis från det material
som isolerats av de kinesiska vetenskapsmännen bekräftades genom
experiment som gjordes personligen av de medlemmar av kommissionen som
var kompetenta därtill, tillsammans med de kinesiska
vetenskapsmännen.  Undersökningen demonstrerades inför hela
kommissionen i bakteriologiska laboratoriet vid Medicinska
nationalinstitutet i Shenjang.

Den väsentliga luckan i bevisföringen ligger i att ingen behållare
eller »bomb« av något slag påträffats.  Men med hänsyn till att den
japanska tidningen »Mainichi« i januari 1952 givit en beskrivning på
en behållare av papp med fallskärm, så beskaffad att den efter att ha
släppt ut sin last av infekterade råttor skall brinna upp utan att
efterlämna minsta spår (app. Q), kan denna lucka i bevisföringen
knappast anses tillräcklig för att frånkänna mängden av ovannämnda
indicier värde.  Andra japanska pressuppgifter (Kowa Shimbun augusti
1952) har påvisat tillvaron av ett uppfödningsinstitut under ledning
av Ojawa, tidigare medhjälpare till Ishii Shiro, där ett stort antal
gnagare produceras (app. O).

Det återstår att tillägga att kommissionen hörde vittnesmål i Shenjang
av tio bönder vilka liksom många andra personer på orten besöktes
personligen av kommissionen i sina hem.  Kommissionen hörde också
vittnesmål från den epidemiolog som ansvarade för de sanitära
åtgärderna i samband med denna händelse, vidare från de bakteriologer
som undersökte och isolerade pestbakterierna samt från den zoolog som
hade specialstudiet av gnagarna i uppdrag.  Kommissionen anser att
bybefolkningen undgick pesten i detta fall tack vare de sanitära
åtgärder som vidtogs omedelbart vid den första upptäckten av de
ovanliga gnagarna samt den utomordentliga snabbhet med vilken man
gjorde slut på hela beståndet av kattor och hundar, vid middagstid
samma dag.  Bland de vidtagna åtgärderna var en mycket effektiv metod
som är van- {s.~43}lig i nordöstra Kina för att utrota loppor i
bostäderna: man flyttar ut allt husgeråd och breder ut ett tunt lager
halm på de rappade golven och »k'ang« vilket man tänder på.  Genom
dessa åtgärder förhindrades de pestinfekterade lopporna att överföra
bakterier till människor.

Enligt kommissionens mening råder sålunda intet tvivel om att ett
stort antal pestsjuka åkersorkar utsläpptes över Kan-Nan-området
natten mellan den 4 och 5 april 1952, från det flygplan som
befolkningen hörde.  Detta identifierades som en amerikans F-82, en
dubbelmustang, nattjaktplan.



{s.~44}

Incident i K'uan-Tien (Mjältbrand)
==================================

Kommissionen studerade i detalj ett fall av onormalt och samtidigt
uppträdande av anthomyida flugor och spindlar (app. V).  Den 12 mars
1952 såg invånarna i staden K'uan-Tien i sydöstra delen av provinsen
Liaotung nära Jalufloden åtta amerikanska jaktplan passera över staden
omkring kl. 12.30.  De igenkände dem utan svårighet eftersom sådana
överflygningar var en vanlig, nästan daglig företeelse.  Den kinesiska
luftspaningskåren identifierade dem som F-86:or och prickade in deras
flygväg.  Från ett av dem kunde man tydligt se ett lysande cylindriskt
föremål falla.  Omedelbart efteråt och under de följande dagarna
organiserade stadens befolkning med skolbarnens hjälp efterforskningar
i trakten bortom östra porten där föremålet syntes ha fallit, och
samlade ihop många anthomyida flugor (art av Hylemyia) och
spindlar (art av Tarentula).

Nio dagar efter denna händelse fann en skolpojke fragment av en
behållare i och runt omkring en grund fördjupning som åstadkommits när
föremålet slog i marken (app. V, W).  Fyndet gjordes i ett majsfält
som låg som en liten ö omgivet av kanalfåror som var uttorkade vid
denna årstid.  Det största fragmentet av »bomben« var av metall.  De
flesta delarna bestod av ett poröst kalkhaltigt ämne som
identifierades vid senare undersökningar och som skall bli föremål för
diskussion längre fram.

Den plats där denna händelse ägt rum besöktes nästa dag av två
kvalificerade entomologer som redan deltagit i sökandet i omgivningen
fyra dagar tidigare.  De fann ytterligare ett antal flugor och samlade
försiktigt ihop fragmenten av behållaren så långt det var möjligt.  De
använde bland annat också varmt vatten för att smälta snön.

Genom att marken var täckt med snö som låg i drivor åtminstone mellan
fårorna kan det förklaras att insekterna som blev slöa på grund av den
låga temperaturen i omgivningen, kunnat finnas kvar över en vecka i
omedelbar närhet av det ställe där de fällts.  Detta förklarar också
att en betydande mängd fågelfjädrar som släppts ned på samma gång låg
kvar på samma sätt hela tiden.  Uppträdandet av dessa insekter och
spindlar var onormalt med hänsyn till årstiden (se ovan sid. 29) och
onormalt även ur djurgeografisk synpunkt för Hylemyia (se
ovan sid. 28).

De kinesiska bakteriologernas undersökningar visade närvaron av
mjältbrandsbaciller (Bacillus anthracis) hos insekterna och
spindlarna liksom på fjädrarna (app. V).  Förekomsten av dessa
baciller hos eller på spindlar måste betraktas som ett ytterst an-
{s.~45}märkningsvärt fenomen.  Ehuru deras förekomst på fågelfjädrar
inte är fullt så anmärkningsvärd är det ett faktum att bakteriologiska
kontrollundersökningar som kinesiska specialister gjorde på fjädrar
vilka insamlats på en slump i norra och nordöstra Kina gav negativt
resultat (app. F).  Det kan tänkas att fjädrarna endast tjänat som
packning för att säkerställ insekternas transport, fastän man måste
komma ihåg att i andra fall mjältbrandsinfekterade fjädrar släppts ned
ensamma.  Inga fall av mjältbrand i eller omkring staden rapporterades
till följd av detta försök.

I betraktande av ovannämnda fakta har kommissionen inte haft något
annat val än att dra den slutsatsen att mjältbrandsbärande insekter
och spindlar nedsläppts medelst åtminstone en behållare av specialtyp
från åtminstone ett amerikanskt flygplan in närheten av denna lilla
stad i provinsen Liaotung den 12 mars.



{s.~46}

Incidenter i Liautung och Liaohsi (Mjältbrand i andningsvägarna)
================================================================

Kommissionen studerade ingående en serie fall varvid flygarna, som
överflugit Jalufloden och sedan vänt och följt samma väg tillbaka,
direkt iakttagits fälla föremål av olika slag (app. AA).  Ehuru
ögonvittnen som omedelbart begav sig till de förmodade platserna för
fällningen inte kunde finna några behållare, påträffades andra
föremål, främst stora mängder skalbaggar av arten Ptinus fur
(vilken är ett vanligt skadedjur som lever av och i magasinerad
spannmål och andra torkade ämnen) samt massor av små fågelfjädrar.  I
vissa fall uppträdde oväntat stora mängder av husflugan, Musca
vicina, med samma anomali i fråga om årstiden som vi tidigare så
ofta mött, eftersom snön fortfarande låg kvar på marken.  Ehuru
skalbaggarnas uppträdande inte var onormalt med hänsyn till årstiden
var likväl deras förekomst i stora mängder i fria luften och i
dagsljus anmärkningsvärd ur ekologisk synpunkt.  Alla dessa tre slags
biologiska objekt befanns av de kinesiska bakteriologerna vara
infekterad med mjältbrandsbaciller.  Och trots den olikartade
härkomsten visade alla bacillstammarna efter isolering exakt samma
beteende vid jäsningsprov --- en ovanlig och misstänkt omständighet.

Kommissionen utfrågade grundligt 24 ögonvittnen av vilka några
befunnit sig bland dem som sett föremålen falla från flygplanen.
Lokaliseringsuppgifter från den kinesiska luftspaningskåren (app. AA)
var tillgängliga i alla dessa fall.  Denna information visade att de
flygplan det gällde var jaktplan F-86 utom i ett fall då det var ett
bombplan typ B-26.  I ett fall hade flera personer sett ett föremål
som liknade en mycket stor röd termosflaska kastas ned vilket tycktes
sprängas med ljudet av en liten explosion och en obehaglig lukt av
bränt skinn eller horn när det befann sig ungefär 10 meter ovanför
marken.  (Jfr kapitlet om behållare).  I ett annat fall föreligger ett
tillförlitligt vittnesmål från en åskådare som visserligen konstaterat
frånvaron av varje som helst behållare vid det förmodade
nedslagsstället men som beskrev hur just från denna punkt en stor
mängd fjädrar sakta spreds för vinden, bildande ett triangulärt fält
som långsamt vidgades och breddades.  I detta fall skildrades en
behållare vilken påminner starkt om den självförstörande
»äggskals«-typen som användes i K'uan-Tien (app. V och sid. 56 nedan).

De bevis som utgjordes av flygplanen, iakttagandet av behållarna och
det biologiska materialet liksom de bakteriologiska proven, {s.~47}
kompletterades nu i ett antal orter i provinserna Liaotung och Liaohsi
med konkreta och grundligt analyserade data angående dödsfall hos
människor genom mjältbrand i andningsvägarna och hemorragisk meningit
(hjärnhinneinflammation) (app. AA).  Fem av dessa fall undersöktes: en
järnvägsman, en tricykelrickshawförare, en husmor, en lärarinna och
en bonde.  Alla dessa insjuknade i en sjukdom som hos alla visade
samma snabba förlopp, och de uppvisade alla samma bild för patologerna
vid obduktionen och efterföljande vävnadsundersökning.  Kommissionen
övertygade sig om att ingen av de döda sysslat med yrken i förbindelse
med vilka man kan insjukna i mjältbrand.  I två av dödsfallen syntes
skalbaggar ha varit orsaken och i två av de andra fallen flugor och
fjädrar.  Kommissionen är helt övertygad om riktigheten av den diagnos
som ställdes och de bevis som framlades av de kinesiska läkarna och
specialisterna.  Genom att höra ögonvittnen kunde kommissionen då
påvisa (app. BB) en omständighet som utelämnats i den kinesiska
rapporten (app. AA) nämligen att fyra av de fem offren inte bara
deltagit i insamling av insekter och fjädrar som organiserades utan
man visste att de underlåtit vidta de försiktighetsåtgärder som
iakttogs av de flesta personer i detta sammanhang, det vill säga de
hade inte brytt sig om att skydda andningsvägarna med en mask eller de
hade tagit i de biologiska föremålen med bara händerna, utan handskar
eller tång.  Under mikroskopet framgick det tydligt en annan
omständighet som de kinesiska entomologerna syntes ha förbigått,
nämligen att Ptinus-skalbaggen har en stor mängd sköra
kitinhår på sitt skal, vilka kan inandas; detta gör den väl ägnad att
sprida mjältbrandsbaciller genom andningsvägarna.

Det är inte troligt att dessa fem var de enda dödsfall som orsakats av
mjältbrandsinfekterade föremål; på grund av sin fullständiga kliniska
och patologiska analys har de tagits som exempel.  Man kan inte heller
bedöma hela bevisvärdet i dessa fem exempel om man inte är fullt
medveten om hur ytterst sällsynt denna sjukdom tidigare varit i
området.  Statistiska data (app. AA, BB) visar inte endast att
klassisk hud- (pustulär) mjältbrand har varit ytterst sällsynt i
nordöstra Kina på senare tid utan också att mjältbrand i
andningsvägarna (respiratorisk anthrax), ledande till hemorragisk
hjärnhinneinflammation, varit fullständigt okänd.

Det är bekant att det finns vissa publikationer som innehåller förslag
om användning av mjältbrandsbaciller i bakteriekrig.  Fastän
överförandet från en människa till en annan under normala
omständigheter är sällsynt, varigenom utlösningen av en spontan
epidemi försvåras, har bacillen den »fördelen« att den har ett flertal
värdorganismer och är kraftigt sjukdomsalstrande om den är virulent.
Den är även motståndskraftig visavi miljöförhållanden varigenom den
kan förgifta en ort för lång tid.  Härtill kommer {s.~48} denna
sjukdoms mycket lömska karaktär när infektionen sker genom
andningsvägarna, eftersom alla här nämnda offer förblev relativt
opåverkade ända tills de plötsligt föll ihop varefter döden inträdde
efter högst 48 timmar.  Mjältbrandsinfektion genom andningsvägarna
spelar en betydelsefull roll i samband med de forskningar rörande
bakteriekrig som utförts i USA.  Forskningsresultaten från Camp
Detrick som publicerades 1946 och 1947 (app. AA, II) visade att det
blivit möjligt att erhålla nya stammar av mjältbrandsbaciller genom
odling på syntetiska substrat och att de nya stammarna inte endast
hade ovanligt hög virulens utan också var särskilt ägnade för
infektion via andningsvägarna.

På grundval av det framlagda bevismaterialet och sina egna
undersökningar samt ingående samtal med ett betydande antal vittnen,
både läkare och lekmän, tvingades kommissionen dra den slutsatsen att
på många ställen i två kinesiska provinser olika biologiska föremål
infekterade med mjältbrandsbaciller spritts från luften.  Ögonvittnen
vars tillförlitlighet inte kan dras i tvivelsmål angav att amerikanska
plan fällt de infekterade föremålen.  Dessa inflygningar har
förorsakat ett visst antal fall av en dödlig sjukdom som hittills
varit okänd i området, nämligen mjältbrand i lungorna åtföljd av
hemorragisk meningit.



{s.~49}

Incident i Dai-Dong (Kolera)
============================

Ett av de händelseförlopp som kommissionen av hälsovårdsministern i
(nord-) Korea inbjöds att studera i detalj rörde vissa dödsfall i
kolera vilka exemplifierade dem som uppstått i landsbygdsområden sedan
maj 1952 (app. CC).  Tidigt på morgonen efter en natt (16--17 maj)
under vilken man hört ett flygplan kretsa runt en timme eller mer, som
om piloten försökte finna någonting, fann en bondflicka som samlade
örter på sluttningen av en kulle ett halmpaket innehållande ett visst
slags musslor.  Hon tog några musslor med sig hem och hon och hennes
man åt dem råa.  På kvällen samma dag blev båda plötsligt sjuka och
följande dags kväll var båda döda.  Läkarundersökningen visade att
dödsorsaken var kolera.  (app. CC).  Flera andra paket med musslor
påträffades sedan på sluttningarna, av en lokal antiepidemigrupp, och
bakteriologisk undersökning som gjordes av koreanska och kinesiska
specialister visade att musslorna var infekterade med koleravibrioner
(app. CC).

Hela händelseförloppet blir allt märkligare ju närmare det granskas.
För det första måste uppträdandet av på detta sätt infekterade
saltvattensmusslor (Meretrix meretrix) på sluttningen av en
kulle mitt ute på landsbygden anses som ett ytterst onaturligt
fenomen.  Därtill kommer en betydande epidemiologisk anomali
beträffande dödsfallen.  Framlagda statistiska uppgifter övertygade
kommissionen helt om att kolera aldrig har varit en endemisk sjukdom i
Korea.  När sådana fall har förekommit under de senaste fyrtio åren
har det alltid varit möjligt att spåra dem till städer vid kusten.
Men i detta fall förelåg en isolerad härd på ren landsbygd.  Därtill
kommer att det under detta århundrade endast en gång tidigare
förekommit fall av kolera i maj månad i Korea.  Denna sjukdom har
sällan uppträtt före augusti.

Kommissionen tog med största intresse del av uppgiften att de
infekterade musslorna hittats ungefär 1 km. från en serie reservoarer
med källvatten och mindre än 400 m. från reservoaren till den
pumpstation som distribuerar dricksvatten till en rad orter vid
{s.~50} kusten.  Natten före den då man fann musslorna hade
reningsverket i närheten av pumpstationen förstörts genom
precisionsbombning av amerikanska plan som i detta syfte använt små
bomber, medan pumpverket förblev oskadat.  Invånare på orten som
personligen utfrågades av kommissionen (app. DD) berättade att det var
mörkt och blåsigt under natten för den andra raiden då musslorna
uppträdde.  Alla dessa fakta pekar utan tvivel på ett omsorgsfullt
planerat försök att infektera dricksvattenreservoarerna.  Planen hade
misslyckats i sitt huvudsyfte emedan väderleksförhållandena under den
natt då musslorna fälldes inte tillät piloten att finna reservoarerna.
Detta förklarar att planet kretsade så länge under sökande efter
vattenspegeln vilken piloten tydligen inte fann.

Det förefaller emellertid underligt att man skulle ansett det lämpligt
att använda saltvattens- eller åtminstone bräckvattensmusslor för att
förorena sötvatten.  Men man vet att koleravibrioner är organismer med
stor motståndskraft för hög saltkoncentration.  Enligt uppgifter i
japanska publikationer är havsmusslor utmärkt lämpade som medium för
odling av dessa vibrioner (app. DD, EE).  Detta gav den sista länken i
rekonstruktionen av planen för detta slags bakteriekrig.
Havsmusslorna sluter sina skal vid kontakten med sötvatten och
fördröjer sålunda sin död.  Vid musslans död befrias vibrionerna
och kan infektera vattnet för en period av sannolikt 30 dagar
(app. EE).

Kommissionen kunde sålunda endast dra den slutsatsen att enheter ur
amerikanska flygvapnet, följande en på förhand omsorgsfullt utarbetad
plan, först förstört reningsverket i Dai-Dong utan att skada pumparna
och därefter sökt infektera dricksvattenreservoarerna med kolera.

De två unga människor som dog hade varit nog obetänksamma att i sin av
kriget förorsakade fattigdom äta av de infekterade musslorna.

Detta bör studeras i förbindelse med de fall som nämns på annat ställe
(app. D, E, G) där flugor varit artificiella bärare av kolera.



{s.~51}

Olika typer av behållare eller »bomber«
=======================================

Det är nu lämpligt att ägna någon uppmärksamhet åt olika typer av
behållare eller »bomber«, om överhuvudtaget detta senare ord kan
användas om apparater som innehåller mycket liten mängd explosiva
ämnen eller inga alls.

På olika platser och vid skilda tillfällen, särskilt i Shenjang och i
närheten av Pjongjang, hade kommissionen tillfälle att grundligt
studera en mängd olika behållare med vilka biologiskt material fällts
från luften.  Kommissionens medlemmar hade sålunda möjlighet att
verifiera vissa av de uttalanden som gjorts i Pragdokumenten och att
företa en noggrann undersökning av nyare metoder, mer raffinerade än
några av de här beskrivna.  Som framgår av det följande underlättades
uppgiften knappast av den omständighet som man snart blev klar över,
nämligen att några av dessa nyare metoder inbegrep »självförstörande
behållare«, d.v.s. sådana som vid nedslaget briserade i ett otal så
små skärvor att det var osannolikt att de skulle upptäckas, eller
behållare som antände sig själva och förintades efter att ha släppt ut
sin last.  Därtill kommer att det i Pragdokumenten liksom i de av
kommissionen samlade vittnesmålen förekommer en viss oklarhet beroende
på att även när ögonvittnen befann sig på platsen när en behållare
fälldes, lyckades de inte alltid finna den delvis emedan de inte
riktigt visste vad de egentligen skulle söka efter, och när de fann
den var deras beskrivningar inte alla gånger så detaljerade som
önskvärt.  Dessa oklarheter avhjälptes tyvärr inte genom vittnesmålen
från tillfångatagna flygare vilkas uppdrag som piloter och navigatörer
inte syntes ha givit dem tillgång till detaljerade och exakta
informationer om bomber och behållare.  Det bör observeras att i en av
de föreläsningar som flygarna bevistat (Quinn/Ashfork, se nedan
sid. 63, app. LL) framhölls det uttryckligen att »våra bomber befinner
sig ännu på experimentstadiet och det finns olika typer av dem«.
Innehållet i detta kapitel måste därför betraktas med viss
reservation.

Behållarna uppvisar varierande former och system, förmodligen
anpassade till en stor mängd olika fall.   Det syns även som om
infektionsbärande material kan spridas direkt över målområdet.  I det
följande har det synts lämpligt att börja med denna metod, »spraying«,
varvid ingen behållare är nödvändig, och att sluta med de
självförstörande behållarna.  Mellan dessa finner man mindre
specialiserade typer med eller utan fallskärm.


1. »Spraying«.
=============

I NCNA/85 sid. 4 (rapport från den kinesiska vetenskapliga kom-
{s.~52}missionen i Korea) uppgavs att en kinesisk frivillig direkt såg
ett amerikansk plan sprida insekter vid Chor-Won från 300 m. höjd, den
11 februari.  Det syns osannolikt att detta varit annat än en slutsats
byggd på det faktum att stora mängder insekter under helt onormala
omständigheter påträffats på snön över ett avlångt område 10×15 km.,
efter flygplanens passage.  Emellertid är alla de fyra amerikanska
flygarnas uttalanden helt klara och samstämmiga beträffande det faktum
att de i fem olika föreläsningar fått veta att »spraying« kunde göras
och skulle göras.  I en av dessa redogörelser (O'Neal, ISCK/4,
app. MM) finns ett diagram över den utrustning som installerats i
planet och en annan av flygarna (Kniss, ISCK/5, app. NN) hade
underrättats om att »spraying« skulle börja i juni.  Det förra vittnet
framlägger emellertid sina skäl att tro att »spraying« redan
försiggick, åtminstone från den 18 februari, varför den kinesiske
frivillige kan ha haft rätt i sin slutledning.  Beträffande de
insekter som kunde spridas på detta sätt syns det vara säkert att
metoden skulle vara otjänlig för ömtåliga insekter som myggor, medan
andra diskussioner (app. L, T) antydde att den inte skulle vara
olämplig för loppor.  Detta skulle naturligtvis vara den metod varmed
bakterier, virus och toxiner skulle spridas såsom s.k. aerosoler.


2. Icke exploderande föremål och papperspaket.
=============================================

Några av Pragdokumenten beskriver hur papperspaket av olika färg
påträffats från vilka insekter kom fram.  Samma datum som nämnts ovan,
den 11 februari, såg kinesiska frivilliga vid Chor-Wou tre amerikanska
plan fälla icke-explosiva föremål vilka visade sig vara
cylinderformiga gula papperspaket, 20 cm. långa och 10 cm. breda
(SIA/1, sid. 6; SIA/4, sid. 5).  Runt omkring i omgivningarna fann man
rektangulära grå papperspaket som fällts vid Pjongjang den 4 mars
(NCNA/85, sid. 8) och om bruna vid Chang-Do den 10 mars (NCNA/85, sid
6).  Två av de föreläsningar som åhörts av de tillfångatagna flygarna
(Enoch/Wilson och Quinn/Ashfork se nedan sid 62, 63) hade beskrivit
användningen av papper som förpackning för infekterade insekter.  Fast
det är möjligt att motståndskraftiga insekter kan fällas från låg höjd
förpackade på detta sätt, är det också möjligt att papperspaketen
härrörde från det inre av »flygbladsbomber« som exploderat och öppnat
sig i luften.  Vi övergår nu till dessa.


3. Luftbriserande tidsinställd flygbladsbomb.
============================================

Denna typ av behållare är den oftast förekommande i alla hittills
publicerade beskrivningar av bakteriekrig i Korea och Kina och är
säkerligen den vanligaste typen i de samlingar som gjorts av
myndigheterna i dessa två länder.  Kommissionens medlemmar såg många
sådana.  Denna bomb är av ungefär samma storlek och form {s.~53} som
den vanliga amerikanska högexplosiva 250 kg.-bomben men väger endast
omkring 75 kg, och kan därför lastas för hand på planen (app. OO).
Den har ett koniskt nosparti i vars spets finns ett tidsinställt
tändrör.  Detta nosparti bildar en liten tom sektion bakom vilken
bombens cylindriska kropp är delad med tre stålskärmar i fyra skilda
sektioner.  Bombhöljdet är delat på längden så att dess ena hälft med
hjälp av gångjärn kan öppnas och vid önskad tidpunkt släppa ut bombens
innehåll.  Under den nedersta sektionen smalnar bombhöljet åter och
bildar ett koniskt tomrum på vars yttersidor de fyra stjärtfenorna är
fästa och i vars botten det finns ett hål nog stort för att släppa ut
en fallskärm om det skulle anses önskvärt att förse bomben med en
sådan anordning.  Det har förekommit en del variationer i publicerade
uppgifter om bombens storlek (NCNA/85, SIA/13, ISC/4 etc.) men de
exemplar som kommissionen sett och som beskrivits av de tillfångatagna
flygarna har en total längd av omkring 1,40 m. och en diameter av 0,40
m.  Bombhöljet är gjort av 3 mm. stål och de fyra sektionernas
sammanlagda kapacitet är omkring 72 liter; det tidsinställda
tändrörets längd är omkring 7,5 cm.  Man fann följande text: »Leaflet
bomb 500 lbs --- M 105 LOT --- U.S. time (-fuse)-Empty«.

Enligt de beskrivningar som givits av det tillfångatagna flygarna
(app. KK, NN) förutsätts det att bombens luckor skall öppnas vid
omkring 30 m. höjd och innehållet släppas ut över ett område med
omkring 100 m. diameter.  Den klassiska ögonvittnesbeskrivningen
(NCNA/85, SIA/13) härrör från en militärläkare som den 26 mars såg ett
amerikanskt plan kretsa över Yong-Won och fälla två bomber i en
störtdykning.  Vid krevaden splittrades bomberna i två delar och
framkallade en insektbetäckt zon av omkring 200 m. längd och 100
m. bredd och med en maximal täthet av 100 insekter per kvm. med
centrum i kraterhålen (omkring 12 cm. djupa) som åstadkoms av
bombhalvorna (NCNA/85, sid. 5).  Kommissionen hade tillfälle att
personligen utfråga ögonvittnen av vilka de flesta var bönder, vilka
hade funnit tre sådana flygbladsbomber omgivna av insekter sedan de
fällts av flygplan den 27 och 31 mars vid Ch'ang-Pai i provinsen
Liaotung (ISCC/5; SIA/10).  Även i Pjongjang undersökte kommissionen
en samling sådana behållare och återger på nästa sida en tabell
innehållande detaljer om dem (jfr app. Z).

Det återstår endast att tillägga att denna typ av behållare beskrevs
mer eller mindre detaljerat i var och en av de nio föreläsningar som
bevistats av de fyra tillfångatagna flygare vilka vittnade inför
kommissionen.  I alla fyra fallen var det också flygarnas uppfattning
att de bakteriebomber som lastats på deras plan och som de enligt
order hade fällt, var av denna typ (app. KK, NN).

Som man vet har diskussionen ägt rum i den internationella pressen
angående bruket av flygbladsbehållare men det faktum kvarstår att
{s.~54} chefen för amerikanska arméns kemiska sektion uttalat att de
är väl ägnade för fällning av biologiska föremål (SIA/9, sid. 1;
NCNA/85, sid. 5; app. Y).



N:r  Datum  Tid         Plats      Provins        Anmärkningar


208  26/2   natt        Pjong-Won  Pjong-An-Nam   flugor, temp. -4 grader

209  28/2   gryning     Kim-Hua    Kang-Won       flugor, 100×100 m.,
                                                  temp. -3 grader

205  28/2   kl. 8 e.m.  Pjong-Won  Pjong-An-Nam   flugor

210   1/3   morgon      Shin-Chun  Huang-He       flugor i ovalt fält
                                                  med centrum i
                                                  nedslagsstället,
                                                  300 kvm., temp. -1

201   5/3   midnatt     Min-Chun   Kang-Won       flugor, 200×100 m.,
                                                  dåsiga

307  10/3   kl. 4 f.m.  Sung-Chun  Pjong-An-Nam   flugor i ovalt fält
                                                  med centrum i
                                                  nedslagsstället, 50
                                                  m. diameter, max.
                                                  täthet 20--30 per
                                                  kvm.

204  21/3   natt        Mun-Chyn   Kang-Won       flugor

206  26/3   kl. 9 f.m.  Myong-Won     ---         flugor i ovalt fält
                                                  med centrum i
                                                  nedslagsstället,
                                                  området 100 kvm.




4. Luftbriserande propellerförsedd flygbladsbomb.
================================================

Denna behållare syns vara en variant av den ovan beskrivna.  Tändröret
i nospartiet skulle i detta fall vara försett med en liten propeller
så att explosion utlöses efter ett visst antal svängningar.  Det finns
föga material om denna typ i de dokument som utgivits innan
kommissionen började sitt arbete och kommissionen har inte heller
funnit några bevis för dess användning.  Den har emellertid beskrivits
vid en av de föreläsningar som de tillfångatagna flygarna bevistat
(O'Neal/McLaughlin, se nedan sid. 63).



5. Flygbladsbomb med luckor som öppnas av propeller.
===================================================

Beträffande denna typ syns det som om den till det yttre liknar de
båda som beskrivits ovan.  Propellern i nospartiet skulle efter ett
bestämt antal svängningar utlösa en mekanism som öppnar en serie
luckor i bombens längdriktning.  Paketen slungas därvid ut med
luftdraget.  Inte heller denna är nämnd i Pragdokumenten och
kommissionen fann inga direkta bevis för att den existerade eller hade
använts.  Men den hade beskrivits i en av de föreläsningar som
bevistats av de tillfångatagna flygarna (Quinn/Ashfork, se nedan
sid. 63).



6. Flygbladsbomb vars luckor eller sidor öppnas vid nedslaget.
=============================================================

Beträffande denna typ syns det som om bombens ena halva eller en serie
luckor i denna öppnas genom en mekanism som drivs av ett elektriskt
batteri och sätts i funktion genom stöten vid nedslaget.  Genom att en
skiljevägg av plastik bryts sönder skulle syran nå plattorna.

Denna typ har inte nämnts i Pragdokumenten och man har inte funnit
direkta bevis för att den existerar.  Men den har beskrivits i {s.~55}
en av de föreläsningar som de tillfångatagna flygarna bevistat
(Quinn/Ashfork, se nedan, sid. 63).  Han kunde sedan göra en skiss av
den i sitt skrivna vittnesmål (app. LL).  Av beskrivningen kan man
sluta sig till att denna bombtyp måste vara försedd med fallskärm och
det är möjligt att det var denna typ som åsyftades i föreläsningarna
såsom avlämnande infekterade insekter med fallskärm
(O'Neal/McLaughlin; Kniss/Holleman; Kniss/McLaughlin).  En av dem
(app. MM) efteråt göra en skiss som visade hur han ansåg att en sådan
fallskärmsbehållare skulle se ut.



7. Pappers- eller pappcylinder med sidenfallskärm.
=================================================

Den enda typ av fallskärmsbehållare som kommissionen direkt såg var en
som liknade dem som används för signalljus.  Det var en pappcylinder
av omkring 36 cm. längd, 13 cm. diameter och med 1 cm. tjocka väggar.
De exemplar kommissionen såg var märkta: »USC
5/1-1-1952-LOT-100-F-6«.  Sidenfallskärmen hade en diameter av endast
70 cm.  Som redan påvisats (NCNA/85, sid. 5) är denna storlek endast
1/30 av den vanliga signaljusfallskärmen varför den sannolikt inte
skulle kunna hålla sig svävande i luften någon längre tid.  Det
påpekades även att pappen inte visade några spår av att ha blivit
bränd och detta stämde helt i fråga om det exemplar som kommissionen
undersökte.  Det är betecknande att vid ett av de tillfällen då en
sådan behållare påträffade syntes den ha avlämnat fjädermyggor
(Kang-Dong, 26 mars, NCNA/85; SIA/13).  Ömtåliga insekter som dessa
(Orthocladius) eller stickmyggor skulle utan tvivel vara väl
ägnade att fällas med sådan metod.



8. Pappersbehållare med pappersfallskärm (självförstörande).
===========================================================

Kommissionen såg inte något exemplar av denna inte av denna
intressanta typ och inte heller de tillfångatagna flygarna hade några
intressanta upplysningar att ge om den.  Men den har beskrivits ganska
detaljerat i en artikel av major R. Sakaki i Mainichi för
januari 1952 (app. Q).  Enligt denna redogörelse skulle behållaren
bestå av starkt papper och innehålla flera sektioner, vara försedd med
en tyngd och ha ett tändrör så arrangerat att det i rätta ögonblicket
kunde antända både behållaren och fallskärmen av papper (eller av
impregnerat siden).  I Sakakis beskrivning uppges att de biologiska
föremålen (pestinfekterade råttor) frigörs försiktigt sedan behållaren
öppnats vid beröringen med marken, varefter antändningen sker efter en
viss latensperiod och inga spår kvarlämnas.  Men denna apparat kunde
lätt inställas så att den fäller sin last omkring 8--10 meter över
marken varefter den, nu med minskad vikt, kunde driva längre bort
innan den antänds och försvinner.  Den omständigheten att Sakaki
speciellt refererar till användningen av denna typ av behållare för
pestinfekterade råttor gjorde det frestande att antaga att ett antal
sådana behållare använts vid Kan-Nan-incidenten (sid. 42 ovan men inga
direkta bevis föreligger för detta.  En förutsättning för att {s.~56}
en pappersbehållare skulle kunna användas för gnagare synes vara att
djuren befinner sig i åtminstone halvt bedövat tillstånd under
luftfärden för att inte kunna gnaga sig ut.  Kommissionen noterar
detta endast i syfte att rikta uppmärksamheten på olika möjligheter.


(Bildtext s. 56:)
Kockar lär sig hygienisk matlagning.


9. Lergods- eller porslinsbehållare i form av bomber.
====================================================

Under andra världskriget tillverkade japanska
bakteriekrigsorganisationen »porslins-« (lergods-) behållare i form av
bomber, av åtminstone två storlekar, i en specialfabrik nära Charbin.
Kommissionen undersökte exemplar av dessa (den större omkring 80
cm. lång, den mindre omkring 50 cm.) i Shenjang.  Ehuru detta slags
behållare fortfarande rekommenderas i Japan för bakteriekrig, som
exempelvis av Sakaki i den nämnda artikeln (app. Q), fann kommissionen
inga bevis för dess användning under 1952 i Korea eller Kina.  Den
omtalas i denna rapport närmast som föregångare till den mest
raffinerade av alla förekommande typer, nämligen »äggskalsbehållaren«
som vid nedslaget briserar i ett stort antal små tunna skärvor som
lätt förbises.



10. »Äggskalsbehållaren«.
========================

Den 21 mars påträffades utanför staden K'uan-Tien i provinsen Liaotung
över 200 skärvor av något kalkhaltigt material jämte en kupig
stålplatta med en metallstav fäst i centrum av den konkava ytan.
Omständigheterna (återgivna i ISCC/3; app. V) visade att dessa föremål
måste vara rester av en behållare som fällts från ett {s.~57}
amerikanskt plan den 12 mars och man hade anledning förmoda att den
utsläppt anthomyida flugor, spindlar och fjädrar bärande
mjältbrandsbaciller.  Metalldelarna och de kalkhaltiga skärvorna
underkastades en ingående analys vid Academia Sinicas Institut för
modern och tillämpad fysik i syfte att rekonstruera behållarens
ursprungliga form (app. V).

Det blev därmed möjligt att fastslå att behållaren i ursprungligt
skick måste ha varit cylindrisk och välvd åtminstone vid ena ändan.
Dess totala längd bör ha varit över 40 cm. vartill kom metallstaven om
28 cm. (fig. 1 i app. V).  Den kupiga stålplattans diameter var 17,4
cm. och dess krökningsradie knappt 12,5 cm.  Behållarens kalkhaltiga
kropp hade en radie av 14 cm och de kalkhaltiga väggarnas tjocklek
borde ha varit omkring 2 mm.  Yttersidorna hade varit målade med
aluminiumfärg.  Röntgenundersökning visade att väggarna huvudsakligen
bestod av kalciumkarbonat.  Spektroskopisk undersökning visade att
även något magnesium ingick i materialet.  På kemisk väg påvisades
vidare närvaron av ett organiskt ämne som kunnat tjäna som bindemedel
för kalciumsaltet.  Ännu kvarstår emellertid en lucka i vår förståelse
av fakta, eftersom det är oklart hur en så skör behållare kan motstå
det tryck den utsätts för vid fällningen från planet.

Händelsen i K'uan-Tien (ISCC/3) har redan delvis återgivits i SIA/3,
sid. 2 och SIA/8 sid. 6, och kommissionen hade tillfälle undersöka de
kalkhaltiga rester som bevarats från densamma.  Men denna händelse
utgjorde inte den enda av detta slag som kom till kommissionens
kännedom.  Så sent som den 6 juni hade fällning av insekter i närheten
av Pi-Tung (norra Korea) åtföljts av något som beskrevs som sakta
drivande silverfärgade klot omkring dubbelt så stora som fotbollar
(app. J).  Det kan knappast råda tvivel om att detta var exemplar av
den nyss nämnda behållaren.  Därtill kommer att ett av ögonvittnena i
redogörelsen för Pai-Ch'ing-Tzu-fallen (ISCC/5; SIA/6, sid. 1)
beskrivit skinande föremål som fällts av amerikanska plan.  I detta
fall fälldes även massor av mjältbrandsinfekterade fjädrar.  Andra
beskrivningar (t.ex. SIA/10, sid. 1) kan gälla denna typ men det kan
inte fastslås med säkerhet.  Under alla förhållanden anser
kommissionen att det inte kan råda något tvivel om att sådana
behållare använts av amerikanerna på båda sidor om Jalufloden i mars
och juni.



11. Andra behållare.
===================

Det återstår endast att tillägga att bevisligen flera andra slag av
behållare använts än de redan nämnda.  För gnagare har nämnts
cylindriska burar av flätad järntråd (NCNA/85, sid. 5) och trälådor
(NCNA/85, sid. 6).  Om dessa fällts med fallskärmsbomb.
Halmpaket användes för de kolerainfekterade musslorna i
Dai- {s.~58}Dong (app. CC).  En bomb av handgranattyp har också nämnts
(NCNA/85, sid. 6; SIA/13); kommissionen har inte sett den.  Medlemmar
av kommissionen hade emellertid tillfälle att nära Pjongjang undersöka
skärvor av en grön genomskinlig insektsbehållare vilken enligt vad man
uppgav hade kastats som granat (NCNA/85, sid. 5,6; SIA/13).  Medverkan
av artilleri vid bakteriekrig hade omnämnts åtminstone i två av de
föreläsningar som hade bevistats av de tillfångatagna amerikanska
flygarna (Enoch/Wilson och O'Neal/Williams, se nedan, sid. 62, 63).
Men kommissionen fann inte några bevis för att den krigföringsmetod
som beskrivits av Sakaki använts i praktiken, nämligen metoden att
övergjuta granatkartescherna med ett gelé innehållande B,
welchii (gasgangrän) eller tetanus (app. Q).  Bomullsstoppning
för vadderade vinterkläder som man en gång fann i bekväm närhet av
kinesiska skyttegravar befanns vara infekterad med paratyfus B.



12. De fällda föremålens markspridning.
======================================

De som läser bilagorna till denna rapport liksom de tidigare från Prag
utgivna dokumenten finner att ögonvittnen ständigt talar om ovala
insekttäckta fält med centrum i de vanligen föga tillbucklade resterna
av flygbladsbehållar-bomben.  Detta antyder att en ganska regelbunden
koncentrisk spridning ägt rum runt om den plats där behållaren öppnat
sig.

Vid sidan av dessa fall noterade kommissionen två intressanta exempel
på hur fällda föremål spritts på marken.  I ett fall (ISCC/5, app. AA,
BB) påträffades fjädrar som långsamt förts med vinden från det ställe
där de träffat marken så att de bildade ett triangulärt fält av 3/4 km.
längd och knappt 1/2 km. bredd vid basen vilket gradvis förlängdes och
breddades.  Ehuru ingen behållare eller skärvor därav påträffades var
bomben i detta fall troligen av äggskalstyp.  I ett annat fall då man
påträffade ett stort antal människoloppor på den kala sluttningen av
en kulle (ISCK/3; app. T, U) täckte insekterna ett elliptiskt fält
omkring 30x10 m. med en maximal täthetszon vid det ställe som kunde
beräknas vara en av ellipsens brännpunkter.  Detta antyder att
lopporna fällts medelst något föremål, kanske en fallskärmsbehållare,
vilken förts fram längs ellipsens stora axel.



{s.~59}

Vittnesmål av tillfångatagna agenter för underrättelseväsendet
==============================================================

De koreanska myndigheterna underrättade kommissionen om att alltsedan
krigets början underrättelseagenter sänts in i nord-Korea med bestämda
uppdrag att skaffa och föra med sig tillbaka epidemiologiska
upplysningar i samband med bakteriekriget.  Många av dessa agenter
hade tillfångatagits och deras erkännanden hade avsevärt bidragit till
att klarlägga det amerikanska underrättelseväsendets organisation och
de uppgifter som anförtrotts spionerna.  Redan i SIA/7 har detaljerade
upplysningar publicerats om några av dessa agenter, bland dem en kines
och en korean.

Medlemmar av kommissionen hade i Pjongjang tillfälle att ingående
intervjua en annan av dessa agenter (app. JJ).  Denne unge man som hade
avbrutit sina studier tillhörde 1945 den sydkoreanska regeringens
»Ungdomsorganisation« och när de amerikanska trupperna nödgades dra
sig tillbaka hade han följt med dem.  Småskurna personliga intressen
snarare än politisk övertygelse hade tydligen varit det dominerande
motivet för hans fientlighet mot nordsidan.

Då han inte kunde skaffa sig sitt uppehälle anslöt han sig till det
amerikanska underrättelseväsendets hjälptrupper.  Han beskrev den
politiska, militära och sanitära utbildning han fått i en organisation
med namnet »K.L.O.« i Söul mellan december 1951 och mars 1952
(app. JJ).  Här hade han fått lära sig tekniken för införskaffande av
önskade informationer.  Det var under denna period bakteriekriget
utvecklades.  Han undergick en rad olika vaccineringar i början av
februari men upplystes inte om deras natur.  Ända till strax före sin
avresa därifrån hade han ingen kontakt med de utländska officerarna
men då fick han sina slutgiltiga instruktioner av en amerikansk major,
genom tolk.  Dessa instruktioner innehöll anvisningar om det speciella
området för hans verksamhet och gav exakta detaljer om de sjukdomar
som amerikanerna ville ha upplysningar om (tyfoid, pest, kolera,
encephalit, dysenteri och smittkoppor).  Vittnet fick uppgifter om det
system enligt vilket nordkoreansk statistik var uppställd och det
ingick i hans uppdrag att skaffa sådana statistiska uppgifter, om
möjligt genom kontakter inom hälsovården och andra regeringsorgan
eller, om det blev nödvändigt, genom att stjäla dem.  Han fick också
tillsägelse att vara ytterst försiktig med vad han åt, att inte
tillbringa nätterna på platser som var infesterade med insekter och
att inte dricka okokt vatten.  Nord-Korea var fullt av sjukdomar, sade
man, men hans vaccineringar skulle ge honom ett gott skydd.

{s.~60}

I enlighet med sina instruktioner begav sig vittnet till nord-Korea
den 29 mars och arbetade där tillsammans med en radiotelegrafist som
han hade med sig, tills han arresterades den 20 maj.  I sina svar var
han påfallande återhållsam, kanske för att skydda medhjälpare.  Han
sade att han hade haft mycket liten framgång när det gällt att
kontakta nordkoreansk hälsovårdspersonal och att han kunnat överlämna
få eller inga informationer till det amerikanska högkvarteret.

Vittnet klargjorde att han före sin illegala ankomst till nord-Korea
inte fått några uppgifter om att bakteriekrig fördes.  Han hade bara
hört att det var många epidemier i norr och att sydarméerna »använde
de modernaste vetenskapliga vapen med goda resultat«.  Han fick höra
talas om bakteriekriget först genom offentliga meddelanden.

Kommissionen kom på grund av vittnets uppträdande till den
uppfattningen att hans vittnesmål om sitt uppdrag och sina
instruktioner var överensstämmande med sanningen och att varje som
helst fysisk och psykisk påtryckning kunde uteslutas.  I övrigt syntes
han vara en egoistisk självupptagen person.  Kommissionen fann det
inte osannolikt att agenter för epidemiologiska underrättelser hade
sänts över linjerna.  Den konstaterade att agentens uppgift hade varit
att skaffa informationer om bakteriekrigets effektivitet. Denna
slutsats kan endast öka mängden av bevismaterial som hopats mot de
amerikanska stridskrafterna.



{s.~61}

Vittnesmål av tillfångatagna flygare
====================================

Den 13 januari 1952 nedsköts ett bombplan B-26 ur amerikanska
flygvapnet över An-Ju i Korea.  Den 5 maj lämnade navigatören löjtnant
K.L. Enoch och piloten löjtnant John Quinn omfattande redogörelser i
vilka de medgav sitt deltagande i bakteriekrig och vilka från Peking
sändes ut över världen.  Som redan nämnts återfinnes dessa dokument i
SIA/14 resp. 15 och, jämte litografiska kopior av
originalmanuskripten, även i den tryckta broschyr som utgivits i
Prag.  Hithörande delar återges här i app. KK, LL.  Dokumenten SIA 17
och 18 bör också rådfrågas, ehuru de senare intervjuer som återges där
inte lägger mycket till de tekniska och vetenskapliga bevisen.  Vilka
är de väsentliga punkterna i dessa flygares huvuduttalanden?  För det
första hade båda officerarna i Japan och i Korea måst delta i hemliga
föreläsningar om metoderna för bakteriekrig.  Det inpräntades i dem
att dessa föreläsningar innehöll ytterst konfidentiella informationer.
Där beskrevs användningen av bakteriekulturer direkt fällda eller
spridda, av insekter som överför sjukdomar biologiskt eller mekaniskt,
av gnagare i fallskärmsbehållare, förgiftad föda och artillerigranater
innehållande bakterier.  Olika slag av behållare eller »bomber«
beskrevs och skisserades upp.  Den bästa höjden och flyghastigheten
för fällning angavs.  Särskilt betydelsefulla uttalanden i den
föreläsning som åhördes av löjtnant Quinn var a) »nästan vilka
insekters som helst kan användas för att sprida sjukdomar«, b) att
»råttor kunde fällas men att detta troligen inte vore nödvändigt«, och
c) att »avsikt förelåg att använda encephalit, för vilken sjukdom
intet säkert botemedel är känt«.

För det andra hade båda officerarna fått order att utföra
bakteriekrigsuppdrag och hade vederbörligen genomfört sina flygningar
fast med största inre motvilja.  Det fanns många egendomligheter att
anteckna i samband med de använda bomberna vilka i vissa fall
bevakades av speciella vakter så att flygarna inte kunde undersöka dem
alltför ingående.  Enligt en av rapporterna hade upplysning getts om
vilka flygplanstyper som var bäst lämpade för fällning av olika slags
behållare.  De två flygarna visste personligen att många av deras
kolleger också fått sådana uppdrag och senare framkom det klart att
ett stort antal av flygvapnets personal hade instruerats i
bakteriekrig (SIA/17).  Löjtnant Enoch hade fått order att operera med
»bakteriebomber« och Quinn med »blindgångare«, men båda hade fått
tillsägelse vid rapportering av flygresultaten att använda termen
blindgångare.

Det råder inga tvivel om att dessa erkännanden haft en viss betydelse
i västern.  Men de som inte vill bli övertygade har sökt skjuta
{s.~62} dem åt sidan som bekännelser som tvingats fram under fysisk
eller psykisk påtryckning och genom att säga att när allt kommer
omkring är det endast två unga män som framträtt, man har insinuerat
att de helt enkelt inte existerar och att hela bekännelsen
konstruerats.  Försök att påvisa motsägelser i Quinns redogörelse har
emellertid misslyckats.  (SIA/16).

Under dessa omständigheter var det av stor betydelse att kommissionen
i Korea kunde sammanträffa inte bara med de två nämnda officerarna
utan med ytterligare två, löjtnant F.B. O'Neal och löjtnant Paul Kniss
vilkas redogörelser var ännu längre och mer detaljerade.  (app. MM,
NN.)  Med dessa fyra amerikanska flygare fann sig kommissionen stå
inför ett representativt tvärsnitt av det amerikanska samhället: en
klartänkande elektrisk ingenjör, en affärsman ur medelklassen, en ung
kemist och forskare och en rejäl ung man av bondesläkt.  Kommissionen
hade tillfälle att föra ingående samtal med dem under otvungna
former.  Dess medlemmar kom enhälligt till den uppfattningen att ingen
fysisk eller psykisk påtryckning hade utövats för att driva dessa
krigsfångar till de uttalanden de gjorde.  De gjorde sina uttalanden
av egen fri vilja, sedan de, efter att en lång tid ha erfarit den
vänlighet och älskvärdhet som visades dem av kineser och koreaner,
kommit till insikt om att deras plikt mot alla raser och folk måste
väga tyngre än deras naturliga tvekan att avslöja vad som skulle
betraktas som deras egen regerings militära hemligheter.  Största
delen av samtalen bestod av frågor och svar mellan flygarna och
kommissionens medlemmar men varje flygare gjorde dessutom själv ett
företal till sin intervju med ett uttalande enligt samma linjer som i
det dokument han själv nedskrivit, och slutade med att högtidligen
bekräfta den övertygelse hans samvete fört honom till.  Eftersom
vittnenas uttalanden (ISCK/4 och 5) och de kommentarer som innehåller
det väsentliga i intervjuerna har återgivits nedan som app. MM, NN, OO
är det onödigt att här gå närmare in på dem.  Men av de nedskrivna
uttalandena och svaren på frågorna synes det redan möjligt att
rekonstruera vad som försiggick i amerikanska flygvapnet under de
senaste månaderna 1951 och de första månaderna 1952.  Detta kan
belysas med hjälp av följande sammanställning.

1951 juni --- Kniss bevistar föreläsning av Laurie i USA.
         Som skäl för informationerna angavs härvid att fienden kunde
         tänkas använda bakteriekrig.

25 augusti --- Enoch bevistar föreläsning av Wilson i Japan.
         USA har inga planer att använda bakteriekrig men fienden kan
         tänkas tillgripa det.

oktober --- Enoch bevistar föreläsning av Browning i Korea.
         Samma uttalande.

{s.~63}

1 december --- O'Neal bevistar föreläsning av Williams i
         USA.  Inga avslöjanden om avsikt att använda bakteriekrig.

december --- Enoch bevistar en annan föreläsning av Browning
         i Korea.  Samma uttalande som i oktober.

18 december --- Quinn bevistar föreläsning av Ashfork i
         Korea.  Nödvändigt att förbereda sig på bakteriekrig som kan
         tillgripas av fienden.

1952 3 januari --- Quinns första uppdrag med bakteriebomber.
         Ordern gavs och uppdraget rapporterades som »blindgångare«,
         men genom andra omständigheter visste han vad det i själva
         verket gällde.

6 januari --- Enochs första uppdrag med bakteriebomber.
         Ordern angav »bakteriebomber« men i rapporten skulle termen
         »blindgångare« användas.

22 januari --- O'Neal bevistar föreläsning av McLaughlin i
         Korea.  Där konstaterades definitivt att bakteriekrig ägde
         rum.

15 februari --- O'Neals första uppdrag med bakteriebomber.
         Ordern angav »bakteriebomber«, i rapporten skulle termen
         »luftbriserande tidsinställd« användas.

18 februari --- O'Neal ser flygplan speciellt utrustade för
         direkt bakteriespridning.

22 februari --- Kniss bevistar föreläsning av Holleman i
         USA.  Bruket av bakterievapen förnekas definitivt men det
         medges att USA äger detta vapen.

21 mars --- Kniss bevistar föreläsning av McLaughlin i
         Korea.  Konstateras att bakteriologisk krigföring pågått
         sedan 1 januari.  Klart konstaterande att USA:s regering
         skulle fortsätta förneka det så länge som möjligt.

27 mars --- Kniss' första uppdrag med bakteriebomber.  Ordern
         angav »flacksuppressor« (anfall mot luftvärnsartilleri),
         uppdraget skulle rapporteras såsom »resultat ej observerat«.

Man kan svårligen undvika att av ovanstående fakta dra den slutsatsen
att ordern att börja bakteriologisk krigföring mot folken i nord-Korea
och Kina måste ha givits under senare delen av 1951.  Flygpersonalen
hade tidigare förberetts för detta genom försiktigt informerande
föreläsningar utan att man avslöjade vilka uppdrag man ämnade ge den,
inte ens efter januari 1952, förrän de anlänt till Korea.  Vid
amerikanska och japanska baser sade man dem att bakteriekriget var en
teoretisk och rent defensiv fråga, men vid koreanska baser blev
flygarna överraskade att finna att det redan hade startat veckor och
månader före deras ankomst.  Det faktum att generalordern måste ha
givits under den period då fredsförhandlingarna pågick i Kaesong hade
ingalunda undgått flygarna.

{s.~64}

(Bildtext:)
Första sidan av löjtnant Kniss' skriftliga förklaring


{s.~65}

(Bildtext s. 65:)
Kommissionen i samtal med löjtnant Kniss.

I övrigt innehöll flygarnas vittnesbörd --- de hördes oberoende av
varandra --- åtskilligt av intresse.  Det var anmärkningsvärt att de
inte kunde erinra sig någonsin ha fått instruktioner angående erkända
bruk och regler för krig, exempelvis förbudet att skjuta fångar, eller
att ha sett några bestämmelser härom i amerikanska handböcker.  Ännu
mindre hade de hört talas om förbud mot vissa former av krig,
åtminstone hos vissa nationer.  Vittnenas uttalanden var samstämmiga
beträffande den förödande verkan på deras kamraters moral som ordern
att genomföra bakteriebombningen hade haft.  Det var rågan på måttet
för många av dem som redan var fyllda av avsmak inför den våldsamhet
varmed de drevs till massakrer på den civila befolkningen i nord-Korea
(app. OO.).  Man kan väl förstå den omsvängning i känslorna som ägde
rum hos vittnena när de efter att ha tagits tillfånga behandlades med
vänlighet av koreaner och kineser vilka tydligen ej längre ser en
fiende i den som lagt ned sitt vapen.

De intervjuade officerarna syntes inte vara särskilt väl informerade
om de varierande typer behållare som användes men det berodde
säkerligen på att de som piloter och navigatörer inte delgavs sådana
informationer som förbehölls de officerare som handhar vapnen.
Beträffande ursprungsorten för det begagnade biologiska materialet
kunde de inte heller annat än göra förmodanden men det är betecknande
att flera av dem trodde att det måste vara Japan.

Sammanfattningsvis ansåg sig kommissionen som resultat av sina
ingående samtal och direkta personliga kontakter ha full anledning att
tro på sanningsenligheten och den personliga hederlig- {s.~66}heten
hos de officerare som vittnade inför den.  De var vid full hälsa,
föreföll fullständigt normala och talade naturligt och fritt.
Kommissionen bekräftar ännu en gång sin övertygelse att flygarna inte
varit föremål för några fysiska eller psykiska påtryckningar och att
deras behandling var den kinesiska humanismens bästa traditioner
värdig.  Kommissionen accepterar därför såsom sant och tillförlitligt
dessa flygares vittnesmål, vilket på många sätt kompletterade det
strängt vetenskapliga bevismaterial som redan hade samlats på platsen.



{s.~67}

Hälsovård i det nya Kina
========================

(Bildtext s. 67:)
Alla hjälper till att sopa bygatan varje morgon.

Kommissionen var djupt imponerad av det kinesiska folkets nuvarande
hygieniska förhållanden och de åtgärder som vidtas för att höja den
hygieniska standarden och bekämpa spridning av epidemiska sjukdomar.
Dessa åtgärder är effektiva och grundliga.  Föreställningen att det
kinesiska folket lever under mycket otillfredsställande hygieniska
villkor är vida spridd i Västern men till och med en ytlig
förstahandsbekantskap med de förhållanden som nu råder och med den
entusiasm som det kinesiska folket visar i genomförandet av
regeringens direktiv i hälsovårdsfrågor räcker till för att vederlägga
den (app. PP).

Några siffror kan anföras för att visa de utomordentliga framsteg som
skett under några få år.  I nordöstra Kina dödades 1951 35 miljoner
råttor och våren 1952 10 miljoner i en utrotningskampanj mot dessa
skadedjur utan like annorstädes i världen.  Kampen mot flugor och
andra insekter som kan tjäna som sjukdomsbärare har antagit en
landsomfattande karaktär och Peking har blivit en stad nästan helt
utan flugor och mygg.  Före befrielsen var vaccineringen mot
smittkoppor ineffektiv och föga utbredd.  Det största antal personer
som vaccinerades under ett år (1946) var endast 7,3 miljoner.  Men
under de tre åren efter befrielsen har 307 miljoner män- {s.~68}niskor
vaccinerats mot smittkoppor och denna sjukdom har nästan helt
utrotats.  Skolningen av barnmorskor mellan åren 1949 och 1951 har
medfört att dödligheten i stelkramp (tetanus neonatorum) bland nyfödda
år 1951 var endast en tredjedel jämfört med 1949.  Den totala
barnadödligheten under första levnadsåret liksom dödligheten bland
barnaföderskorna har under samma tid sjunkit med hälften eller mera.

Många av de »naturläkare« som utbildats enligt gamla kinesiska metoder
har mobiliserats som medhjälpare i den stora hälsokampanjen och har
visat sig vara både intresserade och i stånd att tillgodogöra sig
modern medicinsk utbildning vilken gör dem skickade att spela en
nyttig roll.

I Peking och andra stora städer har man fullständigt gjort slut på
kringströvande lösa hundar emedan dessa befunnits vara bärare av många
bakterier och misstänkts kunna vara värdar för encephalitvirus.

Därjämte har stora framsteg gjorts beträffande organisation och
produktionskapacitet i de laboratorier som framställer vacciner och
sera.  Kommissionen besökte vaccin-institutet i Peking och imponerades
av dess effektivitet, höga produktion och utomordentliga vetenskapliga
forskningsnivå.

Hälsorörelsen är inte begränsad endast till Peking och ett fåtal andra
»mönsterstäder«.  Enligt tillförlitliga uppgifter sträcker den sig
till de mest avlägsna hörn av Kina.  Kommissionen hade tillfälle
iaktta detta under sina resor i nordost, i vilka ingick ett besök i
avlägsna trakter i norra delen av provinsen Heilungchiang, vid gränsen
till Inre Mongoliet.  Kommissionens medlemmar var mycket imponerade av
renhållningen i byarna.

Alltsedan befrielsen har det i själva verket i Kina pågått en kampanj
för fostran till hygien av en bredd och omfattning utan tidigare
motsvarighet någonstädes i världen.  Den helhjärtade medverkan från
varje medlem av befolkningen, män, kvinnor och barn, har varit
nödvändig för de resultat man uppnått.  Bortförande av avfall som
samlats under långa tider, minutiös renhållning på gårdar och öppna
platser, nätskydd för fönstren, kamp mot alla slags skadeinsekter,
framställning och användning av insektspulver och vacciner --- varje
tänkbart sätt att fortlöpande höja folkhälsans allmänna nivå har man
tänkt på och tagit i bruk med iver och grundlighet och i varierande
former.  Den grundläggande fostran har skett genom alla tillgängliga
medel för upplysning, genom stora möten, med hjälp av affischer,
väggtidningar och illustrerade broschyrer, genom pressen, teatern och
filmen.  När Kinas bondemassor konfronterades med bakteriekriget eller
bara med misstanken om det, visste de precis vad de skulle göra och de
gjorde det lugnt, utan panik.  Kommissionen kunde genom personliga
kontakter med ett stort antal vittnen från olika delar av den
kinesiska landsbygden konstatera den {s.~69} disciplinerade verksamhet
som bedrivs av hundratals och tusentals vanliga människor med ledning
av instruktionerna från de centrala och regionala
hälsovårdsministerierna, den kunde konstatera hur de omsorgsfullt
genomsöker åkerfält och gator för att samla ihop och förstöra allt som
synes ha fällts med behållare från luften.

De hygieniska framstegen i Kina i dag innebär ett aktivt genomförande
av åtgärder som mer eller mindre fruktlöst rekommenderats av olika
internationella hälsovårdsorganisationer.  Det skulle ha varit
omöjligt att uppnå så stora resultat på så kort tid om inte Kinas
regering hade kunnat räkna på oreserverat stöd från alla
befolkningsklasser.  Bönder och fabriksarbetare, vetenskapsmän och
religiösa grupper, alla har slutit upp kring regeringens direktiv och
gjort sitt bästa för att genomföra dem.

(Bildtext s. 69:)
Alla pumpar hålls täckta.



{s.~70}

Allmänna synpunkter
===================

Det förefaller här lämpligt att i tabellform sammanställa vissa fakta,
icke endast sådana som sammanfattningsvis framfördes i
Prag-dokumenten, utan även dem som förelades kommissionen för
undersökning under juni, juli och augusti.  Ett antal av de mera
klarlagda händelseförloppen återfinns i den sammanvikta tabellen
(app. G).  För varje fall angives (1) referensnummer, datum, plats och
närmare omständigheter, (2) huruvida ett flygplan konstaterats passera
och huruvida något föremål iakttagits falla, (3) huruvida någon
behållare upptäckts samt (4) de områden där insekter eller andra
biologiska objekt iakttagits abnormt anhopade jämte, där så varit
möjligt, djurens frekvens inom området.  Vidare följer den
entomologiska eller zoologiska identifieringen, resultaten av
bakteriologiska tester samt vissa epidemiologiska anmärkningar.  Det
bör framhållas, att endast ett mindre antal av de kända
händelseförloppen är medtagna i tabellen.

Det framgår av denna i tabellform givna sammanfattning att
uppträdandet av biologiskt material infekterat med patogena
mikroorganismer icke alltid åtföljdes av sjukdomsfall hos människor.
Denna omständighet måste i hög grad tillskrivas den snabbhet med
vilken lands- såväl som stadsbefolkningen i de angripna distrikten
uppletade och oskadliggjorde alla ovanliga djur och föremål, som det
fanns skäl antaga kunde ha spritts från luften.  Dessa åtgärder var
t.o.m. så effektiva att i flera fall, såsom framgår av tabellen,
intet material kvarlämnades för bakteriologisk analys.  I andra fall
gav den bakteriologiska analysen negativt resultat för de typer av
patogena organismer, på vilka prov gjordes.

Det är anmärkningsvärt att antalet inflygningar över nordöstra Kina
under året varit stort och att de för det mesta ej åtföljts av
bombardemang med sprängämnen.  Mellan den 29 februari och den 21 mars
gjorde amerikanska plan 955 utfall i 175 grupper över Nordöstkina,
täckande 70 hsien-distrikt i provinserna Liaotung, Chilin, Sungchiang
och Heilungchiang (SIA/3).  Andra liknande siffror har också angivits
(NCNA/85; SIA/13), och kränkningarna av det kinesiska luftrummet har
på senare tid snarare intensifierats än avtagit.  Under den
åttadagarsperiod som slutade den 7 augusti gjorde sålunda amerikanska
plan 398 inflygningar i 79 grupper över kinesiskt territorium.

Den geografiska fördelningen av incidenterna i nordöstra Kina är också
intressant (se karta; app. G).  Fram till slutet av april hade, om
endast välanalyserade fall medtas, det högsta antalet (18) inträffat i
provinsen Liaotung, som sträcker sig utmed större delen {s.~71} av
koreansk-kinesiska gränsen.  Här var det faktum slående, att
incidenterna nästan alltid rapporterades från det omedelbara
grannskapet av järnvägar och huvudvägar.  Samma förhållande var
anmärkningsvärt för de 8 fall, som inträffade i den mest avlägsna
provinsen, Heilungchiang.  Här gör en av järnvägslinjerna norr om
Chichihar och Charbin en vidsträckt S-formig krökning med bågar på mer
än 16 mil.  Alla incidenterna inregistrerades längs sträckningen av
denna linje.

Tidigare publicerade dokument har å ena sidan givit bakteriologiska
och epidemiologiska detaljer, som förbundit förekomsten av infekterade
insekter med sjukdomsfall hos människor och å andra sidan infekterade
insekter med sjukdomsfall hos människor och å andra sidan presenterat
material, som förbinder förekomsten av insekter med passage av
flygplan.  I en del fall var i dessa dokument framlagda data
ofullständiga.  Detta var ett av skälen till de omfattande
förfrågningar som kommissionen gjorde, i samarbete med kinesiska och
koreanska vetenskapsmän, rörande incidenterna i Hoi-Yang, Kan-Nan,
K'uan-Tien, Liaotung och Liaohsi, Dai-Dong o.s.v., relaterade i
föregående avsnitt.  Ur alla dessa undersökningar framgår det att
sambandet mellan flygplan, överförare och sjukdomsfall hos människor
ej längre kan bestridas.

Tidigare har incidentanalysens metodik beskrivits.  Följande denna
metodik har data från de bäst analyserade fallen sammanställts i en
översiktstabell (sid. 72), av vilken en organisk plan tydligt
framgår.  Flygplan har alltid setts eller hörts, och deras flygväg har
ofta kunnat följas.  Berättelser av tillfångatagna amerikanska piloter
har senare givit kompletterande detaljer.  I tabellen ges nödvändiga
data rörande de fällda behållarna, de använda överförarna och deras
anomalier, de bakteriologiska proven och de framkallade
sjukdomsfallen.

I sammanhang med alla dessa fakta har kommissionen hört och utfrågat
ett stort antal personer ur den kinesiska lantbefolkningen.
Kommissionens medlemmar var övertygade om oförvitligheten och
ärligheten hos dessa vittnen, vilkas utsagor utmärks av enkelhet och
klarhet.

Vad speciella frågeställningar beträffar, övervägde kommissionen den
möjligheten att pesten i Korea kunde ha spritts med inkommande trafik
från de områden i nordöstra Kina (Manchuriet), där den fortfarande är
endemisk.  Flera skäl föreligger för att denna möjlighet måste
avvisas:

1. Inga fall av pest har vid något tillfälle rapporterats från de
   trakter, som avgränsar de nya koreanska härdarna från de ovannämnda
   endemiska områdena.

2. Det förelåg synnerligen påfallande årstidsanomalier i pestens
   uppträdande (app. G, R, S).

3. I de koreanska härdarna uteblev helt det normala uppträdan-{s.~72}

(Tabell/schema från denna sida finns i filen aa_bkikk_s72.png)

{s.~73}det av döda gnagare, som kännetecknar en epizooti före
   epidemien hos människor.

4. De kliniska effekterna stod ofta i påvisbart sammanhang med ett
   tidigare passerande av flygplan och med utspridandet av passande
   överförare.  Slutligen är och var från början de strängaste
   sanitära försiktighetsmått iakttagna, såväl av kineserna som av
   nordkoreanerna vid gränsen mellan länderna.

Flera av de begagnade sjukdomarna angriper såväl husdjur som
människor, t.ex. mjältbrand (NCNA/85; app. AA).  När upptäckten av
Pasteurella multocida (septica) på vissa nedsläppta
överförare hade fastslagits (app QQ., G) föreföll detta först att vara
av föga betydelse, enär det är en så vanlig infektion hos
laboratoriedjur.  Skäl föreligger emellertid för antagandet, att den
kan användas som ett vapen mot kreatursbesättningar (app. QQ).

Vad Vibrio cholerae beträffar föreligger, ehuru den i det
ovan i detalj studerade fallet (Dai-Dong) uppträdde i infekterade
musslor, icke få fall (app. G) där dess förekomst på insekter,
speciellt flugor, har konstaterats.  Det samma gäller också
Salmonella typhosi och paratyphosi, liksom
Shigella dysenteriae.  Dessa mikrober uppträdde på flugor i
områden där fall av dessa sjukdomar tidigare var okända.  Denna
omständighet reser frågan om den möjliga förekomsten av patogena
mikroorganismer i eller på normala, slumpvis insamlade flugor.  Den
kinesiska medicinska litteraturen innehåller arbeten (app. D),
publicerade många år före de nuvarande fientligheterna, i vilka just
dessa kontrollundersökningar gjorts.  Dessa visar, att under perioder,
då epidemier icke förekommer, normala flugor icke bär tyfus- och
paratyfusbakterier eller koleravibrioner.  Appendix E innehåller data
angående i år utförda liknande undersökningar i Shenjang (Mukden).

En hithörande fråga är användandet av kvantitativa
undersökningsmetoder i studier av insekterna som bakteriebärare.
Detta behandlas i ett speciellt appendix (C).

Några ord måste tilläggas rörande den roll insekt-överförare spelat,
för att komplettera de entomologiska detaljer som givits i
Prag-dokumentationen och annorstädes.  Ett appendix (H) ägnas den
zoologiska identifieringen av de utspridda insekterna; ett annat (B)
orienterar läsaren i fråga om medicinskt-entomologiska problem i
samband med bakteriologisk krigföring.

Från de tidigare rapporterna, särskilt rörande händelser i Korea, stod
fortfarande ett antal frågor öppna.  Under sitt uppehåll i Pjongjang
riktade kommissionen därför till ministern för hälsovården, Dr. Ri, en
serie frågor (app. I), vilka vederbörligen besvarades (app. I).  Det
framkom därvid att vissa översättningar hade varit felaktiga.  Ordet
»fästing, eng.: tick«, som användes i den första koreanska rapporten
(SIA/1), hade i realiteten avsett det röda kvalstret, Trombicula
akamuski.  Vad nykteribiderna beträffar, {s.~74} parasiter på
fladdermöss, som också omnämndes i samma dokument, informerades
kommissionen av framstående koreanska auktoriteter, att sammanhanget
med bakteriologisk krigföring icke kunde anses fastslaget.

Däremot erhölls bekräftelse på påståendet att döda fiskar infekterade
med Salmonella och Shigella vid mer än ett tillfälle
hade hittats liggande på bergssluttningar.  Det betonades att dessa
fenomen alltid hade uppträtt i närheten av dricksvattenförekomster.
Omständigheten erinrar om Dai-Dong-fallet, som undersöktes i detalj av
kommissionen (sid. 49 och app. DD), och där avsikten att sprida kolera
var uppenbar.

Ett problem, som särskilt hade intresserat västerlandets
vetenskapsmän, och som kommissionen ansåg det viktigt att undersöka,
ar det »lyofiliserade proteinmaterial«, som man hade hittat efter det
flygplan passerat (NCNA/85).  Denna substans uppträdde i klumpar, var
klibbig och hygroskopisk, absorberande vatten där den låg på snöytan.
Kemisk analys visade att den bestod av nedbrytningsprodukter av
protein: proteoser, peptoner och polypetider.  Ur den kunde
bakteriologer isolera mannit-fermenterade dysenteribaciller.  Ingen
händelse av detta slag inträffade medan kommissionen arbetade i Korea,
varför kommissionen måste lita på uppgifter lämnade av koreanska
myndigheter, men den fann den hypotes fullt trolig, som accepterades
av minister Ri själv, nämligen att materialet härrörde från
frystorkade bakteriekulturer, vilka nedkastats som sådana.

Vad frågan om utspridandet av insekter under förhållanden, som innebar
låga temperaturer, beträffar, framhåller kommissionen (utan att själv
nödvändigtvis behöva ansluta sig till sådana påståenden) att de
tillfångatagna flygarna i sina berättelser hänvisade till metoder, som
avsåg att framställa speciellt köldresistenta insektspopulationer
(app. MM).

I ett föregående avsnitt har 18 insekts- och spindelarter beskrivits,
vilka utspritts från flygplan (s. 28).  Bakteriologiska prov har
definitivt fastslagit, att nio av dessa varit infekterade med patogena
mikroorganismer.  Vad kan sägas om de övriga?  Kommissionen kunde icke
fastställa att de var fullständigt fria från infektion.  Det är en
svår uppgift att isolera patogena mikroorganismer från ett sådant
material, när ingen vet exakt vad man skall leta efter, så mycket mer
som det är fråga om artificiellt utvalda bakterie- och virustyper.
Möjligheterna är långt ifrån uttömda.

I den amerikanska litteraturen om bakteriologisk krigföring finns en
del motsägelser mot vad som nu iakttagits i Korea.  Vissa omdömen,
uttalade i ännu ej bestridda arbeten överensstämmer knappast med
kommissionens observationer.  Det förefaller troligt, att i en del
viktiga fall de tekniska framstegen har gjort dessa omdömen
föråldrade.  Fallet pest är typiskt.  För tio år sedan uttryckte
{s.~75} Rosebury försiktigt åsikten att det kunde vara möjligt att i
krigföringssyfte sprida pest effektivt, men endast inom områden långt
från frontlinjen, beroende på den stora faran för infektioner av
vänskapligt sinnades territorium.  I Korea har kommissionens arbete
avslöjat upprepade försök att utsprida pest på lokaler icke långt från
frontlinjen, i motsats mot den uppfattning som uttalades av en så
tränad bakteriolog som den förutvarande föreståndaren för Camp
Detrick.  Men motsättningen är endast skenbar.  De sista tio åren har
sett en enorm utveckling av desinfestationstekniken: å ena sidan nya
och allt verksammare insekticida ämnen, som kan kombineras till olika
blandningar, å den andra maskinella anordningar av hög effektivitet
för spridandet av moln av dessa ämnen i stora mängder och på minimal
tid, tillräckligt enkla för att kunna handhavas av gemene man.  Dessa
maskiner bygger på de apparater för spridning av rökridåer, som
utvecklades under det andra världskriget.

Praktiska erfarenheter har visat att sådana metoder kan användas för
utrotandet av sjukdomar förorsakade av insektöverförare från stora
områden.  Nyligen publicerade uppgifter visar att de amerikanska
stridskrafterna i Korea förfogar över sådana maskiner och betonar
deras betydelse emedan »i framtida krigföring ordinära åtgärder och
normala metoder mycket väl kunna visa sig otillräckliga då det gäller
att behärska situationen« (app. II).

Dessa data är tillräckliga för att förklara den skenbara motsägelsen
mellan litteratur och på fältet konstaterade fakta.  De kan åtminstone
delvis tillämpas på alla andra insektburna sjukdomar och bidrager till
att förklara den allmänna tendens som observerats i Korea till
användandet av insektöverförare.  Det tagna exemplet är typiskt: vi
kan icke begränsa den bakteriologiska krigföringens möjligheter till
vad som klassiskt har observerats under naturliga betingelser.
Tekniska och vetenskapliga framsteg ökar möjligheterna och kastar som
här skett ljus över skenbara motsägelser.  En nästan perfekt kontroll
av insektöverförarna på den amerikanska sidan i Korea skulle göra de
reservationer ohållbara, som förekommer i litteraturen.  Av samma skäl
kan kommissionen ej dela deras uppfattning, som anser att spridandet
av bakterier, virus och toxiner som aerosoler är den enda effektiva
metoden i bakteriologisk krigföring.  Sålunda kan japanska
erfarenheter (jfr ovan sid. 26) nu utnyttjas från nya utgångspunkter.

Ett av de av kommissionen undersökta fallen, nämligen rörande
encephalit-epidemien (SIA/3; 8; 00010) i städerna Shenjang (Mukden)
och Anshan i provinsen Liaotung i nordöstra Kina (Manchuriet), har
emellertid givit vid handen möjligheten att ett virus hade utspritts
direkt med aerosol-metoden.  Kommissionen förmådde icke nå fram till
säkra slutsatser i fallet, då något definitivt samband mellan
sjukdomen och inflygningarna ej kunde fastställas.  Icke {s.~76} desto
mindre är materialet oroande, och den fullständiga dokumentationen
återges därför i ett appendix (ISCC/6, app. FF, GG, HH, II).

Kommissionen är icke i stånd att ge världen siffror över antalet
insjuknade och dödade koreanska och kinesiska civilpersoner.  Det är
icke önskvärt att detta meddelas, emedan det skulle förse dem på vilka
ansvaret vilar med slutgiltiga väsentliga data.  Informationen är icke
nödvändig för bevisföringen i det fall rörande vilket kommissionen
inbjöds att avge ett expertutlåtande.  Vad som är nödvändigt att veta
är vad kommissionen fastslagit, nämligen att många sjukdoms- och
dödsfall, såväl enstaka som i epidemier, inträffat under synnerligen
abnorma omständigheter, i vilka spåret alltid leder tillbaka till
amerikansk flygaktivitet.  Det är väsentligt att världen låter sig
varnas av vad som hänt och som fortfarande händer.  Alla folk måste
bli medvetna om möjligheterna i detta slags krigföring med dess
oberäkneliga faror.



{s.~77}

MEMBRES DE LA COMMISSION SCIENTIFIQUE INTERNATIONALE CHARGÉE
D'EXAMINER LES FAITS CONCERNANT LA GUERRE BACTERIOLOGIQUE EN CORÉE ET
EN CHINE:

(underskrifter av kommissionens medlemmar)

ANDREEN, Andrea: M.D. Ph.D. (Médecine clinique et de Laboratoire) (Suède)

MALTERRE, Jean: Ing. Agri. (Physiologie animale et Biologie)

NEEDHAM, Joseph: Sc.D. F.R.S. (Biochimie, Embryologie, Langue et
Littérature Chinoises), (U.K.)

OLIVO, Oliviero: M.D. (Médecine, Biologie et Anatomie) (Italie)

PESSOA, Samuel, B.: M.D. (Parasitologie et Entomologie Médicales)
                    (Brésil)

ZHUKOV-VEREZHNIKOV, Nicolai Nicolaievitch: M.D. Membre de l'Académie
de Médecine (Bactérilologie et Epidémiologie) (U.R.S.S.)

Pékin, le 31 ...



{s.~78}

Slutsats
========

Händelser av säregen karaktär vilka sedan början av 1952 inträffat i
Korea och Kina har föranlett folken och regeringarna i dessa länder
att anklaga USA:s stridskrafter för bakteriologisk krigföring.  Den
Internationella Vetenskapliga Kommissionen som bildades för att
undersöka hithörande fakta har nu avslutat sitt arbete efter mer än
två månaders undersökningar på platsen.

Kommissionen ställdes inför en stor mängd fakta.  Vissa av dessa fakta
bildade sammanhängande mönster vilka visade sig vara synnerligen
upplysande.  Kommissionen har därför främst koncentrerat sin
uppmärksamhet på de sistnämnda.  Kommissionen har kommit till följande
slutsats.

Koreas och Kinas folk har varit föremål för angrepp med
bakterievapen.  Dessa vapen har använts av enheter ur USA:s väpnade
styrkor vilka för ändamålet begagnat sig av ett stort antal olika
metoder; en del av dessa förefaller ha utvecklats ur metoder som den
japanska armén använde under andra världskriget.

Kommissionen har nått dessa slutsatser genom att logiskt sammanställa
alla fakta.  Kommissionen har varit nödsakad att böja sig för
vittnesbörden och kan endast konstatera att detta omänskliga handlande
ägt rum trots att det fördöms av folken i hela världen.

Nu gäller det för alla folk att fördubbla sina ansträngningar för att
rädda världen från krig och förhindra att vetenskapens upptäckter
användes till mänsklighetens fördärv.



{s.~79}

Innehållet i appendix
=====================

A.  Kronologisk sammanfattning av kommissionens sammanträden.

B.  Allmän översikt av principerna för sjukdomsöverförande genom
    insekter etc.

C.  Memorandum angående kvantitativ undersökning av insekters
    bakteriehalt.

D.  Memorandum angående mekaniskt överförande av bakterier genom
    normala flugor i Kina; analys av studier i stickprov utan urval.

E.  En undersökning för att bestämma huruvida flugor som normalt
    förekommer i staden Shenjang (Mukden) är bärare av
    tarmsjukdomsalstrande bakterier eller av mjältbrandsbaciller (ISCC
    8).

F.  En undersökning av bakteriehalten hos lokala prov av hönsfjädrar
    från Shenjang och K'uan-Tien för att avgöra huruvida de är bärare
    av mjältbrandsbaciller (ISCC 9).

G.  Generaltabell över incidenter i nord-Korea och nordöstra Kina;
    inbegripet några av de viktigaste av dem som nämnts i
    Pragdokumenten.

H.  Entomologiska data rörande utspridda insekter (ISCC 10); tabell
    över identifierade arter; kurva över anomalier i de ovanliga
    insektansamlingarnas uppträdande; temperaturkurvor för vintern
    1951--52 i jämförelse med tidigare siffror.

I.  Frågor ställda till hälsovårdsministern i nord-Korea (Pjongjang 30
    juli 1952) och erhållna svar (Peking 21 augusti).

J.  a) Redogörelse för svamphaltigt växtmaterial utspritt från
       USA-plan i nordöstra Kina och i nord-Korea (ISCC 7).

J.  b) Redogörelse för två slags blad från sydkoreanska träd utspridda
       från USA-plan i nord-Korea och nordöstra Kina.

K.  Rapport om pest i Changté, Hunan (12 december 1941) (ISCC 1).

L.  Memorandum angående vissa aspekter av japanernas bakteriekrig
    (ISCK 6).

M.  Rapport om åkersorkar infekterade med Pasteurella pestis fällda
    från ett USA-plan i Kan-Nan hsien, provinsen Heilungchiang (ISCC
    2).

N.  Förhör angående Kan-Nan-incidenten; uttalanden av ögonvittnen och
    andra; kommissionens observationer på platsen etc.

{s.~80}

O.  Memorandum angående jämförelse mellan de sorkar som insamlats i
    Kan-Nan och Microtus gregalis Pallas (ISCC 2 a).

P.  Kommentar över jämförelse mellan Kan-Nan-sorkarna och Microtus
    gregalis.

Q.  Artikel: »Bakteriologisk krigföring« av Sakaki Ryohei, f.d. major
    vid avdelningen för förebyggande av epidemier i den japanska
    Kwantungarmén; översatt från veckotidningen Mainichi, nr 1682, 27
    januari 1952.

R.  Rapport om ett pestfall i Kang-Sou Goon, Pjong-An Nam Do, orsakat
    genom kontakt med pestinfekterade loppor, fällda från USA-plan den
    25 mars 1952 (ISCK 2).

S.  Förhör angående Kang-Sou-incidenten (pest); ögonvittnessvar och
    uttalanden av vetenskapliga experter.

T.  Rapport om spridning av människoloppor infekterade med
    pestbakterier från USA-plan (ISCK 3).

U.  Förhör angående Hoi Yang-incidenten (pest); ögonvittnesberättelser
    etc.

V.  Rapport om den kalkhaltiga bakteriebomb som fälldes från ett
    USA-plan i K'uan-Tien-distriktet av provinsen Liaotung (ISCC 3).

W.  Kommentar över fallet »äggskalsbomb«, använd vid K'uan-Tien.

X.  Anteckningar till incidenten den 6 juni.

Y.  Rapport om insektbomber med fyra fack, fällda av USA-plan i
    Chang-Pai hsien, provinsen Liaotung (ISCC 4).

Z.  Anteckningar i samband med utställningen av behållare i den
    koreanska förebyggande epidemitjänstens centrallaboratorium,
    Pjongjang (ISCK 7).

AA. Rapport om uppträdande av mjältbrand i andningsvägarna och
    hemorrhagisk anthrax-meningit i samband med att USA-plan trängt in
    över nordöstra Kina (ISCC 5).

BB. Förhör angående incidenterna i provinserna Liaotung och Liaohsi
    sammanhängande med utspridande av mjältbrand och dödsfall härav.

CC. Rapport om ett fall av kolera i Dai-Dong Goon orsakat genom
    förtärande av råa musslor infekterade med koleravibrioner och
    fällda av USA-plan under natten efter den 16 maj 1952 (ISCK 1).

DD. Förhör angående Dai-Dong-incidenten (kolera); uttalanden av
    vetenskapliga experter och ögonvittnesberättelser.

EE. Memorandum angående mollusken Meretrix såsom bärare av
    koleravibrioner (ISCC 11).

{s.~81}

FF. Memorandum angående akut encephalit, en ny sjukdom i Shenjang och
    dess omgivningar, framkallad genom att USA-plan trängt in (ISCC
    6).

GG. Förhör angående de fall av en ny form av encephalit vilka uppträtt
    i Shenjang efter inflygningar av USA:s flygstyrkor.

HH. Data rörande antropodburna sjukdomar av encephalittyp hos
    människor.

II. Kommentar över incidenterna i Shenjang (encephalit).

JJ. Anteckningar till fallet sydkoreansk agent sänd till nord-Korea
    för att samla och till det amerikanska högkvarteret överbringa
    underrättelser om epidemier.

KK. Löjtnant K.L. Enochs vittnesmål rörande sitt deltagande i det
    bakteriekrig som förts av USA-styrkor i Korea (SIA 15).

LL. Löjtnant J. Quinns vittnesmål rörande sitt deltagande i det
    bakteriekrig som förts av USA-styrkor i Korea (SIA 15).

MM. Löjtnant F.B. O'Neals vittnesmål rörande sitt deltagande i det
    bakteriekrig som förts av USA-styrkor i Korea (ISCK 4). 

NN. Löjtnant P.R. Kniss vittnesmål rörande sitt deltagande i det
    bakteriekrig som förts av USA-styrkor i Korea (ISCK 5).

OO. Anteckningar till intervjuerna med fyra tillfångatagna amerikanska
    flygare.

PP. Memorandum angående hälsovårdsrörelsen i det nya Kina.

QQ. Rapport om uppträdande av epizootier av septicemi bland fåglar
    efter det att USA-plan spritt ut spindlar, infekterade med
    Pasteurella multicida (ISCC 12).

RR. En deklaration av Dr Franco Graziosi.

SS. Utdrag ur medicinsk litteratur beträffande användning av explosiva
    projektiler för att sprida patogena organismer.

TT. Biografiskt register över kinesiska och koreanska vetenskapsmän
    och läkare, som kommissionen samarbetat med.


------------------------------------------------------------------------

Rapport från den internationella vetenskapliga kommissionen för
undersökning av fakta rörande bakteriekrig i Korea och Kina (1952).

Avskrift ur häftet »Bakteriekrig i Korea och Kina«, andra upplagan
(1974).  Häftets första upplaga utgavs av med. dr. Andrea Andreen, som
ingick i den internationella vetenskapliga kommissionen, på eget
förlag år 1952.  Andrea Andreen tilldelades Stalinfredspriset år 1953.
Häftet innehåller förutom kommissionens rapport även Andrea Andreens
inledning »Resa i Nord-Korea sommaren 1952«.

Förlagans sidbrytningar är införda på motsvarande textställen inom
krusiga klammer (s.k. måsvingar) --- t.ex. {s.~41} --- för att textens
sidhänvisningar skall kunna följas.

Långt streck (—) brukas i denna avskrift motsvarande förlagans
tankstreck/talstreck och tecknas här medelst tre bindestreck i följd
(---).  Halvlångt streck (–) brukas i denna avskrift motsvarande
ordet »till« i sträckor, mellan tidpunkter o.s.v. och tecknas här
medelst två bindestreck i följd (--), t.ex. »16--17 maj« och
»app. KK--NN«.  Om man omvandlar denna text till något annat format än
ren text utan uppmärkningar (t.ex. HTML eller något
ordbehandlingsformat), torde man byta ut alla förekomster av »---«
emot tecknet för — och alla förekomster av »--« emot tecknet för
–.

Förlagans inledande citattecken » (») är bibehållet, varemot
förlagans avslutande citattecken » (») i avskriften är ersatt
med « («).

Förlagans överskrifters fetstil utmärkes i avskriften medelst
understrykning med likhetstecken (=).

------------------------------------------------------------------------
Avskriften senast rättad 16 Apr 00:54  
Denna sida senast bearbetad Fre 13 Okt 2006 00:30:24 CEST.