20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafwer gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen.21. Så at den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)
Följande avskrifter ur »Bibelen eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1857) och »Bibeln eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1904) är utförda av Erik Jonsson <[email protected]> år 2003 (år tvåtusentre). Utgåvan ifrån 1857 (i vänsterspalten) innehåller texten ur 1703 års bibelöversättning (»Karl XII:s bibel«) men med stavningen anpassad till 1800-talets ortografi; t.ex. stavas här »den« och »det« på adertonhundratalsvis i stället för »then« och »thet« på sjuttonhundratalsvis. Utgåvan ifrån 1904 (i högerspalten) innehåller Bibelkommissionens normalupplaga av Gamla Testamentet ifrån 1903. Den överensstämmer nästan men inte helt och hållet med 1917 års bibel. Projekt Runeberg har hela texten till 1917 års bibel. Några böcker ur samma översättning men med sjuttonhundratalsstavning finns under »Svenska biblar«, dock ej i frakturstil utan endast ren text med var vers på en enda rad för sig. Där är till exempel även Tredje Boken Mose. Projekt Runeberg har hela texten till 1917 års bibel. Vår förlaga från år 1857 är tryckt i frakturstil med framhävningar i schwabacher, vilken i frakturtryck brukas motsvarande kursiven i antikvastil till framhävningar. I frakturstilen tecknas vanligen dubbelt »w« i stället för enkelt »v« med några få undantag. I antikvastil ifrån samma tid använder man visserligen enkelt »v«, men vi har ändå bibehållit dubbelt »w« i denna avskrift, för att det skall framgå, när förlagan har enkelt »v« eller dubbelt »w« Frakturstilen i förlagan utnyttjar de gängse ligaturerna, d.v.s. flera bokstäver sammanbundna till ett tecken: »st«, »sl«, »ft«, »fl«, »si«, »fi«, »ff«, »ss«, »ch«, »ck« med flera. Eftersom teckensatsen iso-8859-1 tråkigt nog saknar flertalet av dessa ligaturer, måste vi klara oss utan dem här i denna HTML-fil. Emellertid har vi bibehållit ligaturen »ß« för »ss«, när denna är använd i förlagan. I frakturstilen skiljes även emellan »långa s« (»begynnelse-s«) i början av ord och stavelser mot »runda s« i slutet av ord och stavelser. Eftersom teckensatsen iso-8859-1 tyvärr endast har »runda s«, är »långa s« här ersatt med »runda s«. Upplevelsen förhöjes, om man får tillfälle att läsa texten i frakturstil (i synnerhet om man verkligen tycker om att läsa och inte bara vill komma åt innehållet). Det kan man göra, om man hämtar PDF-filen 3b_mose.pdf. Filen 3b_mose.pdf innehåller en avskrift i fraktur- och schwabacherstil av »Tredje Boken Mose« och är således ingen avbildning av av förlagans textsidor utan riktig text med inbäddade typsnitt; den kan därför omvandlas till ren text (om än ligaturerna kommer att återgivas med andra tecken än bokstäver), kopieras in i andra program o.s.v. Nedan följande motställning i två spalter såsom ren text utan stilar finns även beredd för utskrift i PDF-filen 3b_mose_kn.pdf Den som är ovan vid att läsa fraktur och har svårt för att känna igen bokstäverna kan först öva sig på »Propheten Daniel« ur samma bibel. Den kan läsas i PDF-filen daniel.pdf, vilken innehåller texten i frakturstil på förlagans vis i vänsterspalten och samma text i antikvastil i högerspalten.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)
Bibelen BIBELN eller ELLER den Heliga Skrift. DEN HELIGA SKRIFT innehållande I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR Gamla och Nya STOCKHOLM Testamentets E.J. EKMANS FÖRLAGSEXPEDITION Canoniska Böcker STOCKHOLM 1904. Med stående stil. SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO. Tryckt på Brittiska och Utländska GAMLA TESTAMENTET Bibel-Sällskapets bekostnad. I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED Exemplaret kostar 1 R:dr 36 sk. B:co DEN AF BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT i Läder-band. KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER 1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN Stockholm Samuel Rumstedt, 1857. Afskrift år 2003. Afskrift år 2003 ----------------------------------- ----------------------------------- LEVITICUS. Tredje Mosebok. Tredje Boken Mose. Leviticus. 1. Capitlet. 1 KAPITLET. Bränneoffers lag. Lagen om brännoffer. Och HERren kallade Mose, och talade Och Herren kallade på Mose och med honom utu wittnesbördsens talade till honom ur tabernakel, och sade: uppenbarelsetältet och sade: 2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg til dem: Hwilken ibland eder will till dem: När någon bland eder göra HERranom et offer, han göre vill bära fram ett offer åt det af boskap; af fä och af får. Herren, så skolen I taga edert offer af boskapen, vare sig af fäkreaturen eller af småboskapen. 3. Will han göra et bränneoffer af 3. Om han vill bära fram ett oxar, så offre en stutkalf, den brännoffer af fäkreaturen, så ingen brist hafwer, inför dörene skall han därtill taga ett af wittnesbördsens tabernakel, at felfritt djur af hankön och föra det skall warda HERranom det fram till uppenbarelsetältets tacknämligit af honom: ingång, att han må blifva välbehaglig inför Herrens ansikte. 4. Och lägge sina hand på 4. Och han skall lägga sin hand på bränneoffrets hufwud, så warder brännoffersdjurets hufvud; så det tacknämligit, och försonar blifver det välbehagligt, och honom. försoning bringas för honom. 5. Och skall slagta den stuten för 5. Och han skall slakta ungtjuren HERranom: Och Presterne Aarons inför Herrens ansikte; och Arons söner skola bära blodet fram, och söner, prästerna, skola bära fram stänka allt omkring på altaret, blodet, och de skola hälla blodet som är för dörene af rundt omkring på det altare, som wittnesbördsens tabernakel. står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6. Och huden skall bränneoffrena 6. Och han skall draga af huden på aftagas, och det skall huggas i brännoffersdjuret och dela det i stycken. dess stycken. 7. Och Prestens Aarons söner skola 7. Och prästen Arons söner skola göra en eld på altaret, och lägga göra upp eld på altaret och lägga der wed uppå. ved på elden. 8. Och skola lägga stycken, nemliga, 8. Och Arons söner, prästerna, skola hufwudet och kroppen uppå weden, lägga styckena, hufvudet och som ligger på eldenom på altaret. istret ofvanpå veden, som ligger på altarets eld. 9. Men inelfwerna och fötterna skall 9. Men inälfvorna och fötterna skola man twå med watn, och Presten tvås i vatten. Och prästen skall skall allt detta upbränna på förbränna alltsammans på altaret: altaret til et bränneoffer. ett brännoffer, ett eldsoffer Detta är et offer, som wäl luktar till en välbehaglig lukt för för HERranom. Herren. 10. Will han göra bränneoffer af får 10. Men om han vill bära fram ett eller getter, så offre det brännoffer af småboskapen, vare mankön är, det ingen brist sig af fåren eller af getterna, hafwer. så skall han därtill taga ett felfritt djur af hankön. 11. Och skall slagta det utmed 11. Och han skall slakta det vid sidone af altaret, som norr ut sidan af altaret, norrut, inför är för HERranom. Och Presterne Herrens ansikte; och Arons Aarons söner skola stänka deß söner, prästerna, skola hälla blod på altaret allt omkring. dess blod på altaret rundt omkring. 12. Och man skall hugga det i 12. Och han skall dela det i dess stycken. Och Presten skall stycken och frånskilja dess lägga hufwudet och kroppen på hufvud och ister; och prästen weden och elden, som på altaret skall lägga detta ofvanpå veden, är. som ligger på altarets eld. 13. Men inelfwerna och fötterna 13. Men inälfvorna och fötterna skall man twå med watn. Och skola tvås i vatten. Och Presten skall allt det offra och prästen skall offra alltsammans upbränna på altaret til och förbränna det på altaret: bränneoffer. Detta är et offer, det är ett brännoffer, ett som wäl luktar för HERranom. eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren. 14. Will han ock göra HERranom et 14. Men om han vill bära fram åt bränneoffer af foglar, så göre Herren ett brännoffer af fåglar, det af turturdufwor, eller af så skall han taga sitt offer af unga dufwor. turturdufvor eller af unga dufvor. 15. Och Presten skall hafwat fram 15. Och prästen skall bära fram til altaret, och först wrida thy djuret till altaret och vrida halsen af, at det må upbrännas hufvudet af det och förbränna på altaret, och låta utblöda det på altaret. Och dess blod blodet på altarens wägg. skall utkramas på altarets vägg. 16. Och deß kräfwo med fjädrarna 16. Men dess kräfva med orenligheten skall man kasta wid altaret däri skall han taga ut och kasta öster ut på askohopen. den vid sidan af altaret, österut, på askhögen. 17. Och skall bryta deß wingar 17. Och han skall fläka upp det sönder, men icke rifwa dem ifrå. invid vingarna, dock utan att Och alltså skall Presten frånskilja dessa; och prästen upbränna det på altaret, på skall förbränna det på altaret wedenom och eldenom, til et ofvanpå veden, som ligger på bränneoffer. Detta är et offer, elden. Det är ett brännoffer, som wäl luktar för HERranom. ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren. 2. Capitlet. 2 KAPITLET. Spisoffers lag. Lagen om spisoffer. Will en själ göra HERranom et Och när någon vill bära fram ett spisoffer, så skall det wara af spisoffer åt Herren, så skall hans semlomjöl; och skall gjuta der oljo offer vara af fint mjöl, och han uppå, och lägga rökelse deruppå; skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå. 2. Och bära det så till Presterna 2. Och han skall bära det fram till Aarons söner. Då skall Presten Arons söner, prästerna; och taga sina hand fulla af det samma prästen skall taga en handfull semlomjölet och oljone, samt med däraf, nämligen af mjölet och allt rökelset, och bränna det up oljan, därtill all rökelsen, och på altaret til en åminnelse. på altaret förbränna detta, som Detta är et offer, som wäl luktar utgör själfva altaroffret: ett för HERranom. eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren. 3. Det öfwer är af spisoffret skall 3. Och det som är öfver af höra Aaron och hans söner til. spisoffret skall tillhöra Aron Det skall wara det aldrahelgasta och hans söner. Bland Herrens af HERrans offer. eldsoffer är det högheligt. 4. Men will han göra et spisoffer af 4. Men när du vill bära fram ett det i ugn bakas, så tage kakor af spisoffer af det som bakas i ugn, semlomjöl, osyrade, beblandade så skall det vara af fint mjöl, med oljo, och osyrade tunkakor, osyrade kakor, begjutna med olja, smorda med oljo. och osyrade tunnkakor, smorda med olja. 5. Men är ditt spisoffer af något 5. Och om ditt offer är ett det som bakadt är i panno, så spisoffer, som tillredes på plåt, skall det wara af osyradt så skall det vara af fint mjöl, semlomjöl, beblandadt med oljo. begjutet med olja, osyradt. 6. Och du skalt delat i stycken, och 6. Du skall bryta sönder det i gjuta der oljo uppå; så är det et stycken och gjuta olja därpå. spisoffer. Det är ett spisoffer. 7. Är ock ditt spisoffer något det 7. Och om ditt offer är ett på halster bakadt är, så skalt du spisoffer, som tillredes i panna, göra det af semlomjöl med oljo. så skall det tillredas af fint mjöl med olja. 8. Och det spisoffer, som du af 8. Det spisoffer, som är tillredt på sådana wilt göra HERranom, det något af dessa sätt, skall du skalt du bära till Presten, han föra fram till Herren; det skall skall hafwa det fram til altaret. bäras fram till prästen, och han skall hafva det fram till altaret. 9. Och häfoffra det samma spisoffret 9. Och prästen skall af spisoffret til en åminnelse, och bränna det taga den del, som ugör själfva up på altaret. Det är et offer, altaroffret, och förbränna den på som wäl luktar för HERranom. altaret: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren. 10. Det öfwer är skall höra Aaron 10. Och det som är öfver af och hans söner til. Det skall spisoffret skall tillhöra Aron wara det aldrahelgasta af och hans söner. Bland Herrens HERrans offer. eldsoffer är det högheligt. 11. Allt spisoffer, som I wiljen 11. Intet spisoffer, som I viljen offra HERranom, skolen I göra bära fram åt Herren, skall vara utan surdeg; ty ingen surdeg syradt, ty hvarken af surdeg eller hannog skall der ibland eller af honung skolen i upbränd warda HERranom för förbränna något såsom eldsoffer offer. åt Herren. 12. Men til en förstling skolen I 12. Såsom förstlingsoffer mån I bära offra dem HERRanom; men på intet fram sådant åt Herren, men på altare skola de komma til en söt altaret må det icke komma för lukt. att vara en välbehaglig lukt. 13. Allt ditt spisoffer skalt du 13. Och alla dina spisoffer skall du salta. Och ditt spisoffer skall beströ med salt; du må icke låta aldrig wara utan dins Guds din Guds förbunds salt fattas på förbunds salt; ty uti alt ditt ditt spisoffer. Till alla dina offer skalt du offra salt. offer skall du offra salt. 14. Wilt du göra et spisoffer 14. Men om du vill bära fram åt HERranom af första frukterna, Herren ett spisoffer af skalt du torka de grona axen wid förstlingsfrukter, skall du eld, och stöta dem små, och så såsom ett sådant spisoffer af offra spisoffer af dina första dina förstlingsfrukter bära fram frukter. ax, rostade vid eld, sönderstötta, af grönskuren säd. 15. Och skalt låta der oljo uppå, 15. Och du skall gjuta olja därpå och lägga rökelse deruppå; så är och lägga rökelse därpå. Det är det et spisoffer ett spisoffer. 16. Och Presten skall taga af det 16. Och prästen skall förbränna den stötta, och af oljone med allt del af de sönderstötta axen och rökelset, och upbränna det til af oljan, som utgör själfva en åminnelse. Det är HERranom altaroffret, jämte all rökelsen et offer. därpå: ett eldsoffer åt Herren. 3. Capitlet. 3 KAPITLET. Tackoffers lag. Lagen om tackoffer. Om hans offer är et tackoffer, af Och om någon vill bära fram ett fä, antingen oxe eller ko, skall han tackoffer och han vill taga sitt offra för HERranom det utan wank är. offer af fäkreaturen, så skall han ställa fram inför Herrens ansikte ett felfritt djur, vare sig af hankön eller af honkön. 2. Och skall lägga sina hand på deß 2. Och han skall lägga sin hand på hufwud, och slagta det för dörene sitt offerdjurs hufvud och sedan af wittnesbördsens tabernakel. slakta det vid ingången till Och Presterne Aarons söner skola uppenbarelsetältet; och Arons stänka blodet på altaret allt söner, prästerna, skola hälla omkring. blodet på altaret rundt omkring. 3. Och skall offra af det tackoffret 3. Och af tackoffret skall han såsom HERranom, nemliga, allt det feta eldsoffer åt Herren bära fram det på inelfwerna: fett, som omsluter inälfvorna, och allt det fett, som sitter på inälfvorna, 4. Och båda njurarna med det feta 4. och båda njurarna med det fett, som der på är wid länderna, och som sitter på dem invid länderna, det nätet öfwer lefrena med så ock lefverfettet, hvilket han njurarna. skall frånskilja invid njurarna. 5. Och Aarons söner skola det 5. Och Arons söner skola förbränna upbränna på altaret för et det på altaret ofvanpå bränneoffer på wedenom, som brännoffret på veden, som ligger ligger på eldenom. Det är et på elden: ett eldsoffer till en offer, som wäl luktar för välbehaglig lukt för Herren. HERranom. 6. Men will han göra HERranom et 6. Men om någon vill bära fram åt tackoffer af små boskap, antingen Herren ett tackoffer af gummar eller gymmer, så skall det småboskapen, så skall han därtill wara utan all wank. tata ett felfritt djur, af hankön eller af honkön. 7. Är det et lamb, så skall han 7. Om det är ett får som han vill hafwa det fram för HERran. offra, så skall han ställa fram det inför Herrens ansikte. 8. Och skall lägga sina hand på deß 8. Och han skall lägga sin hand på hufwud, och slagta det inför sitt offerdjurs hufvud och sedan wittnesbördsens tabernakel. Och slakta det framför Aarons söner skola stänka deß uppenbarelsetältet; och Arons blod på altaret allt omkring: söner skola hälla dess blod på altaret rundt omkring. 9. Och alltså offra HERranom af 9. Och af tackoffersdjuret skall han tackoffrena, nemliga, deß feta; såsom eldsoffer åt Herren offra hela stjerten med ryggenom, det dess fett, hela svansen, feta som är öfwer inelfwen, samt frånskild invid ryggraden, och med allt det feta som inwärtes det fett, som omsluter är: inälfvorna, och allt det fett, som sitter på inälfvorna, 10. Och båda njurarna med allt det 10. och båda njurarna med det fett, feta som derpå är wid länderna, som sitter på dem invid och det nätet om lefrena med länderna, så ock lefverfettet, njurarna. hvilket han skall frånskilja invid njurarna. 11. Och Presten skall upbränna det 11. Och prästen skall förbränna det på altaret, til offrens spis på altaret: en eldsofferspis åt HERranom. Herren. 12. Är hans offer en get, och bär 12. Likaledes om någon vill offra en henne fram för HERran: get, så skall han ställa fram denna inför Herrens ansikte. 13. Skall han lägga sina hand på 13. Och han skall lägga sin hand på hennes hufwud, och slagta henne dess hufvud och sedan slakta den för wittnesbördsens tabernakel. framför uppenbarelsetältet; och Och Aarons söner skola stänka Arons söner skola hälla dess hennes blod på altaret allt blod på altaret rundt omkring. omkring. 14. Och skall deraf offra et offer 14. Och han skall däraf såsom HERranom, nemliga, det feta som eldsoffer åt Herren offra det är omkring inelfwerna, och allt fett, som omsluter inälfvorna, det feta som inwärtes är: och allt det fett, som sitter på inälfvorna, 15. Båda njurarna och det feta som 15. och båda njurarna med det fett, derpå är wid länderna, och nätet som sitter på dem invid öfwer lefrena med njurarna. länderna, så ock lefverfettet, hvilket han skall frånskilja invid njurarna. 16. Och Presten skall upbrännat på 16. Och prästen skall förbränna altaret til offrens spis, til en detta på altaret: en söt lukt. Allt det feta hörer eldsoffersspis, till en HERranom til. välbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhöra Herren. 17. Det ware en ewig sed med edra 17. Detta skall vara en evärdlig efterkommande uti alla edra stadga för eder från släkte till boningar, at I intet fett eller släkte, hvar I än ären bosatta: blod äten. intet fett och intet blod skolen i förtära. 4. Capitlet. 4 KAPITLET. Syndoffers lag. Lagen om syndoffer. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med Israels barn, och säg: 2. Tala till Israels barn och säg: Om en själ syndar af owetenhet Om någon ouppsåtligen syndar mot emot något HERrans bud, som hon något Herrens bud, genom hvilket icke göra skulle: något förbjudes, och han alltså gör något som är förbjudet, så gäller följande: 3. Nemliga, om en Prester, som smord 3. Om det är den smorde prästen, som är, syndar, så at han förargar har syndat och därvid dragit folket, han skall för sina synd, skuld öfver folket, så skall han som han gjort hafwer, bära fram för den synd han begått offra en en ung stut, den utan wank är, felfri ungtjur åt Herren till HERranom til et syndoffer. syndoffer. 4. Och skall hafwa stuten fram för 4. Och han skall föra tjuren fram HERran inför dörene af inför Herrens ansikte till wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältets ingång. Och lägga sina hand på hans hufwud, han skall lägga sin hand på och slagta honom för HERranom. tjurens hufvud och sedan slakta tjuren inför Herrens ansikte. 5. Och Presten, som smord är, skall 5. Och den smorde prästen skall taga taga af hans blod, och bära in något af tjurens blod och bära uti wittnesbördsens tabernakel. det in i uppenbarelsetältet, 6. Och skall doppa sitt finger uti 6. och prästen skall doppa sitt blodet, och stänka dermed sju finger i blodet och stänka blodet resor för HERranom inför sju gånger inför Herrens ansikte, förlotten i det helga. vid förlåten till helgedomen. 7. Och skall af samma blod stryka på 7. Därefter skall prästen med blodet hornen af rökaltaret, som står bestryka hornen på den för HERranom in uti välluktande rökelsens altare, som wittnesbördsens tabernakel, och står inför Herrens ansikte i gjuta allt blodet på bottnen af uppenbarelsetältet; men allt det bränneoffrens altare, som står öfriga blodet af tjuren skall han för dörene til wittnesbördsens utgjuta vid foten af tabernakel. brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 8. Och allt det feta af syndoffret 8. Och allt syndofferstjurens fett skall han häfoffra: Nemliga, det skall han taga ut ur honom --- feta som är öfwer inelfwerna, och det fett, som omluter inälfvorna, allt det feta som inwärtes är: och allt det fett, som sitter på inälfvorna, 9. Båda njurarna med det feta som 9. och båda njurarna med det fett, derpå är wid länderna, och det som sitter på dem invid länderna, nätet öfwer lefrena med njurarna: så ock lefverfettet, hvilket han skall frånskilja invid njurarna --- 10. Såsom man häfoffrar i tackoffret 10. på samma sätt som detta tages ut af oxanom; och skall upbrännat ur tackofferstjuren; och prästen på bränneoffrens altare; skall förbränna det på brännoffersaltaret. 11. Men hudena af stuten med allt 11. Men tjurens hud och allt hans köttet, samt med hufwudet, och kött jämte hans hufvud och hans fötterna, och inelfwerna, och fötter, hans inälfvor och hans goret; orenlighet, 12. Det skall han allt utföra utu 12. korteligen allt det öfriga af lägret, på et rent rum, dit man tjuren, skall han föra bort slår askona, och skall upbrännat utanför lägret till en ren på wed i elde. plats, där man slår ut askan, och bränna upp det på ved i eld; på den plats, där man slår ut askan, skall det uppbrännas. 13. Om en hel menighet i Israel 13. Och om Israels hela menighet försåge sig, och gerningen wore begår synd ouppsåtligen, och fördold för deras ögon, så at de utan att församlingen märker gjort hade emot något HERrans det, i det att de bryta mot bud, det de icke göra skulle, något Herrens bud, genom hvilket och wordo så brotslige: något förbjudes, och så ådraga sig skuld, 14. Och förnummo så sedan sina synd, 14. och den synd de begått sedan som de gjort hade; så skola de blifver känd, så skall hafwa en ung stut fram til församlingen offra en ungtjur syndoffer, och ställa honom för till syndoffer. De skola föra dörene af wittnesbördsens honom fram inför tabernakel: uppenbarelsetältet; 15. Och de äldste af menighetene 15. och de äldste i menigheten skola skola lägga deras händer på hans lägga sina händer på tjurens hufwud för HERranom, och slagta hufvud inför Herrens ansikte, den stuten för HERranom. och sedan skall man slakta tjuren inför Herrens ansikte. 16. Och Presten, som smord är, skall 16. Och den smorde prästen skall bära blodet af stuten in uti bära något af tjurens blod in i wittnesbördsens tabernakel: uppenbarelsetältet, 17. Och doppa der in med sitt 17. och prästen skall doppa sitt finger, och sju resor stänka för finger i blodet och stänka sju HERranom inför förlotten. gånger inför Herrens ansikte, vid förlåten. 18. Och skall stryka af blodet på 18. Därefter skall han med blodet hornen af altaret, som står för bestryka hornen på det altare, HERranom uti wittnesbördsens som står inför Herrens ansikte i tabernakel, och allt det andra uppenbarelsetältet; men allt det blodet gjuta på bottnen af öfriga blodet skall han utgjuta bränneoffers altaret, som står vid foten af brännoffersaltaret, för dörene af wittnesbördsens som står vid ingången till tabernakel. uppenbarelsetältet. 19. Allt hans feta skall han 19. Och allt tjurens fett skall han häfoffra, och upbränna på taga ut ur honom och förbränna altaret. det på altaret. 20. Och skall göra med denna stuten, 20. Så skall han göra med tjuren; såsom han gjorde med syndoffers såsom han skulle göra med den stutenom. Och alltså skall förra syndofferstjuren, så skall Presten försona dem, och det han göra med denna. När så warder dem förlåtit. prästen bringar försoning för dem, så blifver dem förlåtet. 21. Och skall han föra stuten utu 21. Och han skall föra ut tjuren lägret och bränna honom up, utanför lägret och bränna upp såsom han upbrände den förra honom, såsom han skulle göra med stuten. Det skall wara den förra tjuren. Detta är syndoffret för menighetene. syndoffret för församlingen. 22. Om en Förste syndar, och något 22. Om en höfding syndar, i det att gör emot HERrans sins Guds bud, han ouppsåtligen bryter mot det han icke göra skulle, och något Herrens, sin Guds, bud, warder brotslig owetandes: genom hvilket något förbjudes, och han själf märker, att han ådragit sig skuld, 23. Och förnimmer sina synd, som han 23. eller af någon får veta, hvilken gjort hafwer; han skall frambära synd han begått, så skall han til offers en getabock utan all såsom sitt offer föra fram en wank: bock, ett felfritt djur af hankön. 24. Och lägga sina hand på bocksens 24. Och han skall lägga sin hand på hufwud, och slagta honom på det bockens hufvud och sedan slakta rum, der man slagtar bränneoffer honom på samma plats, där man för HERranom: Det ware hans slaktar brännoffret, inför syndoffer. Herrans ansikte. Det är ett syndoffer. 25. Sedan skall då Presten taga af 25. Och prästen skall taga något af syndoffrens blod med sitt syndoffrets blod på sitt finger finger, och stryka det på hornen och stryka på af bränneoffers altaret, och det brännoffersaltarets horn; men andra blodet gjuta på botnen af det öfriga blodet skall han bränneoffrens altare. utgjuta vid foten af brännoffersaltaret. 26. Men allt hans feta skall han 26. Och allt fettet skall han upbränna på altaret, lika såsom förbränna på altaret, såsom det det feta af tackoffrena: Och sker med tackoffersdjurets alltså skall Presten försona fett. När så prästen bringar hans synd, och det warder honom försoning för honom till rening förlåtit. från hans synd, så blifver honom förlåtet. 27. Om en själ af meniga folket 27. Och om någon af det meniga syndar owetandes, så at hon folket syndar ouppsåtligen, owetandes gör emot något HERrans därigenom att han bryter mot bud, det hon icke göra skulle, något Herrens bud, genom hvilket och blifwer så brotslig: något förbjudes, och han själf märker, att han ådragit sig skuld, 28. Eller förnimmer sina synd, som 28. eller af någon får veta, hvilken hon gjort hafwer; hon skall bära synd han begått, så skall han fram för et offer ena get utan såsom sitt offer för den synd wank, för syndena som hon gjort han begått föra fram en felfri hafwer. get, ett djur af honkön. 29. Och skall lägga sina hand på 29. Och han skall lägga sin hand på syndoffrens hufwud, och slagta syndoffersdjurets hufvud och det på bränneoffrens rum. sedan slakta syndoffersdjuret på den plats, där brännoffersdjuren slaktas. 30. Och Presten skall taga af blodet 30. Och prästen skall taga något af med sitt finger, och stryka på blodet på sitt finger och stryka hornen af bränneoffrens altare, på brännoffersaltarets horn; men och allt blodet gjuta på botnen allt det öfriga blodet skall han af altaret. utgjuta vid foten af altaret. 31. Allt hennes feta skall han 31. Och allt fettet skall han taga aftaga, såsom han aftager det ut, på samma sätt som fettet feta af tackoffrena, och skall tages ut ur tackoffersdjuret, upbränna på altaret til en söt och prästen skall förbränna det lukt HERranom: Och alltså skall på altaret, till en välbehaglig Presten försona henne, och det lukt för Herren. När så prästen warder henne förlåtit. bringar försoning för honom, så blifver honom förlåtet. 32. Men bär han fram et får til 32. Men om någon vill offra ett lamm syndoffer, så bäre en gymmer till syndoffer, så skall han utan wank: föra fram ett felfritt djur af honkön. 33. Och lägge sina hand på 33. Och han skall lägga sin hand på syndoffrens hufwud, och slagte syndoffersdjurets hufvud och det til et syndoffer, på det sedan slakta det till syndoffer rummet, der man slagtar på samma plats, där man slaktar bränneoffret. brännoffersdjuren. 34. Och Presten skall taga af blodet 34. Och prästen skall taga något af med sitt finger, och stryka på syndoffrets blod på sitt finger hornen af bränneoffrets altare, och stryka på och gjuta allt blodet på botnen brännoffersaltarets horn; men af altaret. allt det öfriga blodet skall han utgjuta vid foten af altaret. 35. Men allt deß feta skall man 35. Och allt fettet skall han taga aftaga, såsom han aftager det ut, på samma sätt som fettet feta af tackoffrets fåre, och tages ut ur tackoffersfåret, och skall det upbränna på altaret prästen skall förbränna det på til et HERrans offer. Och altaret ofvanpå Herrens alltså skall Presten försona eldsoffer. När så prästen för hans synd, den han gjort hafwer, honom bringar försoning för den och honom warder det förlåtet. synd han begått, så blifver honom förlåtet. 5. Capitlet. 5 KAPITLET. Skuldoffers lag. Fortsättning af lagen om syndoffer. Lagen om skuldoffer. Om en själ syndar, så at hon hörer Och om någon syndar, i det att han, några bannor, och hon är deß wittne, när han hör edsförpliktelsen och kan eller det sett eller förfarit vittna om något, vare sig han sett hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon det eller eljest förnummit det, är brotslig til en mißgerning. likväl icke yppar detta och han sålända bär på missgärning; 2. Eller om en själ kommer wid något 2. eller om någon, utan att märka orent, antingen et as af et orent det, kommer vid något orent, vare djur, eller af boskap, eller af sig den döda kroppen af ett orent matkar, och wißte det icke, hon vilddjur eller den döda kroppen är oren, och är brotslig. af ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen af något slags orent smådjur, och han så blifver oren och ådrager sig skuld; 3. Eller om hon kommer wid ena orena 3. eller om han, utan att märka det, mennisko, i hwad som hälst kommer vid en människas orenhet, orenhet der menniskan kan med det må nu vara hvad som helst oren warda, och wißte det icke, hvarigenom hon kan vara oren, och och förnimmer det sedan, den är han sedan får veta det och han så brotslig. ådrager dig skuld; 4. Eller om en själ swär, så att 4. eller om någon, utan att märka henne går af munnen at göra illa det, svär i obetänksamhet med eller wäl, såsom ene mennisko wäl sina läppar något, vare sig ondt händer at swärja, och wißte det eller godt --- det må nu vara icke, och förnimmer det sedan, hvad som helst som man kan svärja den warder brotslig på et af i obetänksamhet --- och sedan detta. kommer till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något af dessa stycken: 5. När nu händer, at hon brotslig är 5. så skall han, när han ådragit sig på etdera, och bekänner at hon skuld i något af dessa stycken, derpå syndat hafwer; bekänna det hvari han har syndat 6. Så skall hon för detta hennes 6. och såsom bot för den synd han synds brott, som hon gjort begått föra fram åt Herren ett hafwer, bära fram HERranom af hondjur af småboskapen, vare sig hjordenom et får eller ena get, en tacka eller en get, till som foster haft hafwer, til syndoffer. Och prästen skall syndoffer; så skall Presten bringa försoning för honom till försona henne hennes synder. rening från hans synd. 7. Förmår hon icke et får, så bäre 7. Men om han icke förmår anskaffa HERranom för sitt brott, som hon ett sådant djur, så skall han brutit hafwer, twå turturdufwor, såsom bot för hvad han syndat eller twå unga dufwor; ena til bära fram åt Herren två syndoffer, den andra till turturdufvor eller två unga bränneoffer. dufvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8. Och bäre dem til Presten, han 8. Dem skall han bära fram till skall den första göra til prästen, och denne skall först syndoffer, och wrida halsen offra den som är afsedd till sönder af henne, och dock icke syndoffer. Han skall vrida rifwa hufwudet ifrå. hufvudet af den invid halsen, dock utan att frånskilja det. 9. Och stänka med syndoffrets blod 9. Och han skall stänka något af på altarens wägg, och låta det syndoffrets blod på altarets blodet, som öfwer är, utblöda på vägg; men det öfriga blodet skall altarens botn: Det är syndoffret. utkramas vid foten af altaret. Det är ett syndoffer. 10. Den andra skall han göra till 10. Och den andra skall han offra bränneoffer efter deß rätt: Och till ett brännoffer, på alltså skall Presten försona föreskrifvet sätt. När så henne hennes synd, som hon gjort prästen bringar försoning för hafwer, och det warder henne honom till rening från den synd förlåtet. han begått, så blifver honom förlåtet. 11. Förmår hon icke twå 11. Men om han icke kan anskaffa två turturdufwor, eller twå unga turturdufvor eller två unga dufwor, så bäre fram sitt offer dufvor, så skall han såsom offer för sina synd, en tiondedel af för hvad han syndat bära fram en ett Epha semlomjöl til tiondels efa fint mjöl till syndoffer; men ingen oljo skall syndoffer, men ingen olja skall han låta deruppå, eller rökelse han gjuta därpå och ingen låta komma deruppå; ty det är et rökelse lägga därpå, ty det är syndoffer. ett syndoffer. 12. Och han skall bärat til Presten, 12. Och han skall bära det fram till och Presten skall taga deraf en prästen, och prästen skall taga hand full til åminnelse, och en handfull däraf, det som utgör bränna det up på altaret själfva altaroffret, och HERranom til et offer: Detta är förbränna det på altaret, et syndoffer. ofvanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13. Och Presten skall så försona 13. När så prästen för honom bringar honom hans synd, som han gjort försoning för den synd han hafwer, och det warder honom begått i något af dessa stycken, förlåtet. Och det skall höra så blifver honom förlåtet. Och Prestenom til såsom et det öfriga skall tillhöra spisoffer. prästen, likasom vid spisoffret. 14. Och HERren talade med Mose, och 14. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 15. Om en själ förtager sig, så at 15. Om någon begår en orättrådighet, hon med owetenhet syndar på i det att han ouppsåtligen något, som HERranom wigdt är; försyndar sig genom att skall hon bära HERranom undanhålla något som är helgadt skuldoffer, en wädur af åt Herren, så skall han såsom hjordenom utan wank, den twå bot föra fram åt Herren till siklar silfwer är wärd, efter skuldoffer af småboskapen en helgedomens sikel, til felfri vädur, efter det värde du skuldoffer. bestämmer i silfver, till ett visst belopp siklar efter helgedomssikelns vikt. 16. Dertil hwad han syndat hafwer på 16. Och han skall gifva ersättning det wigda, skall han det för det som han undanhållit af igengifwa, och ändå gifwa det helgade och skall lägga femtedelen derutöfwer. Och femtedelen af värdet därtill; skall gifwat Prestenom, han och detta skall han gifva åt skall försona honom med prästen. När så prästen bringar skuldoffrets wädur, så warder försoning för honom genom det honom förlåtet. skuldoffersväduren, så blifver honom förlåtet. 17. Om en själ syndar, och gör emot 17. Och om någon, utan att veta det, något HERrans bud, det hon icke syndar, i det att han bryter mot göra skulle, och wißte det icke, något Herrens bud, genom hvilket hon är brotslig, och är skyldig något förbjudes, och han så åt den mißgerningene. ådrager sig skuld och bär på missgärning, 18. Och skall bära en wädur af 18. så skall han såsom skuldoffer hjordenom utan wank, den et föra fram till prästen af skuldoffer wärd är, til Presten. småboskapen en felfri vädur, Han skall försona honom hans efter det värde du bestämmer. owetenhet, den han gjort hafwer, När så prästen för honom bringar och wißte det icke, så warder försoning för den synd han det honom förlåtet. begått ouppsåtligen och utan att veta det, så blifver honom förlåtet. 19. Det är skuldoffret, til hwilket 19. Det är ett skuldoffer, ty han han HERranom brotslig är. har ådragit sig skuld inför Herren. 6. Capitlet. Bränne- Spis- Wigelse- och Synd-offer. Och HERren talade med Mose, och 6:1 Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Om en själ syndar, och förtager 2. Om någon syndar och begår en sig för HERranom, så at han nekar orättrådighet mot Herren, i det sinom nästa det han honom befallt att han inför sin nästa nekar hafwer, eller det han honom i angående något som denne har godo tro handfått hafwer, eller ombetrott honom eller öfverlämnat det han med wåld tagit, eller med i hans hand eller angående något orätt under sig slagit hafwer; som han med våld har tagit; eller i det att han med orätt afhänder sin nästa något; 3. Eller det tappadt war funnit 3. eller i det att han, när han hafwer, och säger der nej til med hittat något borttappadt, nekar en falsk ed, och hwad det hälst därtill och svär falskt i någon kan wara, det en menniska emot sak, hvad det nu må vara, hvari sin nästa bryter. en människa kan försynda sig: 4. När nu sker, at han så syndar, 4. så skall den som så har syndat och sig förbryter, så skall han och därmed ådragit sig skuld igengifwa, hwad han så med wåld återställa hvad han med våld har tagit hafwer, eller med orätt tagit eller med orätt tillägnat under sig slagit, eller det honom sig eller det som varit honom befaldt war, eller det han funnit ombetrodt eller det borttappade, hafwer: som han hittat, 5. Eller der han den falska eden 5. eller hvad det må vara, hvarom öfwer gjort hafwer, det skall han han svurit falskt; han skall alltsammans igengifwa, och ändå ersätta det till dess fulla gifwa femtedelen deröfwer, honom belopp och lägga femtedelen af som det tilhörde, på den dagen värdet därtill. Han skall gifva han sitt skuldoffer gifwer. det åt ägaren samma dag han bär fram sitt skuldoffer. 6. Men för sina skuld skall han bära 6. Ty sitt skuldoffer skall han föra HERranom til Presten en wädur af fram inför Herren; en felfri hjorden utan wank, den et vädur af småboskapen, efter det skuldoffer wärd är. värde du bestämmer, skall han såsom sitt skuldoffer föra fram till prästen. 7. Så skall Presten försona honom 7. När så prästen bringar försoning för HERranom; så warder honom för honom inför Herrens ansikte, förlåtet allt det han gjorde, der så blifver honom förlåtet, hvad han sig med förbröt. han än må hafva gjort, som dragit skuld öfver honom. 6 KAPITLET. Tillägg till lagarna om brännoffer, spisoffer och syndoffer. Invigningsoffren. 8. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 9. Bjud Aaron och hans söner, och 9. Bjud Aron och hans söner och säg: säg: Detta är bränneoffrets lag. Detta är lagen om brännoffret: Bränneoffret skall brinna på Brännoffret skall ligga på altarens eldstad, alla nattena altarets härd hela natten intill intil morgonen; och allena morgonen, och elden på altaret altarens eld skall derpå brinna. skall därigenom hållas brinnande. 10. Och Presten skall kläda på sig 10. Och prästen skall ikläda sig sin sin linna kjortel, och det linna lifrock af linne och ikläda sig nederklädet på sin kropp; och benkläder af linne, att de må skall uptaga askona, som af skyla hans kött; därefter skall bränneoffrets eld kommer uppå han taga bort askan, hvartill altaret, och lägga den jemte wid elden förbränt brännoffret på altaret. altaret, och lägga den vid sidan af altaret. 11. Och skall kläda sig af, och 11. Sedan skall han taga af sig sina kläda sig i annor kläde, och kläder och ikläda sig andra bära askona ut om lägret på et kläder och föra askan bort rent rum. utanför lägret till en ren plats. 12. Elden på altaret skall brinna, 12. Men elden på altaret skall hålla och aldrig utsläckas. Presten brinnande och får icke slockna; skall hwar morgon uptända weden prästen skall hvar morgon deruppå, och ställa bränneoffret antända ny ved därpå och deruppå, och bränna deruppå det förbränna fettstyckena af feta af tackoffret. tackoffret därpå. 13. Alltid skall elden brinna på 13. Elden skall beständigt hållas altaret, och aldrig utsläckas. brinnande på altaret; den får icke slockna. 14. Och detta är spisoffrens lag, 14. Och detta är lagen om det Aarons söner offra skola för spisoffret: Arons söner skola HERranom på altaret. bära fram det inför Herrens ansikte till altaret. 15. Man skall häfoffra sin hand full 15. Och prästen skall taga en af semlomjöl, af spisoffret och handfull däraf, nämligen af det deß oljo, och allt rökelset, som fina mjölet, som hör till ligger på spisoffret, och skall spisoffret, och af oljan, uptändat på altarena, til en söt därtill af rökelsen, som ligger lukt, HERranom till åminnelse. på spisoffret, och detta, som utgör själfva altaroffret, skall han förbränna på altaret, till en välbehaglig lukt för Herren. 16. Det öfwer är skall Aaron och 16. Och det som är öfver däraf skola hans söner förtära, och skola Aron och hans söner äta. ätat osyradt på heligt rum, i Osyradt skall det ätas på en gårdenom til wittnesbördsens helig plats; i förgården till tabernakel. uppenbarelsetältet skola de äta det. 17. De skola intet baka med surdeg; 17. Det skall icke bakas med ty det är deras del, den jag dem surdeg. Detta är deras del, det af mitt offer gifwit hafwer: Det som jag har gifvit dem af mina skall wara dem det eldsoffer. Det är högheligt aldrahelgasta, lika såsom likasom syndoffret och syndoffret och skuldoffret. skuldoffret. 18. Det mankön är ibland Aarons barn 18. Allt mankön bland Arons barn må skola det äta. Det ware edrom äta det. Det skall vara deras efterkommandom en ewig rätt om evärdliga rätt af Herrens HERrans offer. Ingen skall eldsoffer från släkte till komma derwid, utan han är wigd. släkte. Hvar och en som kommer därvid blifver helig. 19. Och HERren talade med Mose, och 19. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 20. Detta skall wara Aarons och hans 20. Detta är det offer, som Aron och söners offer, som de skola offra hans söner skola offra åt Herren HERranom på deras wigelsedag. på den dag, då någon af dem Tiondedelen af et Epha semlomjöl undfår smörjelsen: en tiondels til ewigt spisoffer, hälftena om efa fint mjöl såsom det dagliga morgonen, och hälftena om spisoffret, hälften om morgonen aftonen. och hälften om aftonen. 21. Uti panno skalt du göra det med 21. På plåt skall det tillredas med oljo, och bära det bakadt fram, olja, och du skall bära fram det och i stycken skalt du det offra hopknådadt; och du skall offra HERranom til en söt lukt. det sönderdeladt, såsom när man offrar ett spisoffer i stycken, till en välbehaglig lukt för Herren. 22. Och Presten, som af hans söner i 22. Och den präst bland hans söner, hans stad smord warder, han som blifver smord i hans ställe, skall göra det. Detta är en skall göra så. Detta skall vara ewig rätt HERranom. Det skall en evärdlig stadga. Såsom ett allt upbrändt warda. heloffer skall det förbrännas åt Herren. 23. Ty allt spisoffer, som för en 23. En prästs spisoffer skall alltid Prest sker, skall förtäras af vara ett heloffer; det får icke eld, och icke ätas. ätas. 24. Och HERren talade med Mose, och 24. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 25. Tala til Aaron och hans söner, 25. Tala till Aron och hans söner och säg: Detta är syndoffrens och säg: Detta är lagen om lag: på den staden, der du syndoffret: På samma plats, där slagtar bränneoffret, der skalt brännoffersdjuret slaktas, skall du ock slagta syndoffret för ock syndoffersdjuret slaktas, HERranom: Det är det inför Herrens ansikte. Det är aldrahelgasta. högheligt. 26. Presten, som syndoffret offrar, 26. Den präst, som offrar skall det äta på heligt rum, uti syndoffret, skall äta det; på en gårdenom til wittnesbördsens helig plats skall det ätas, i tabernakel. förgården till uppenbarelsetältet. 27. Ingen skall komma wid deß kött, 27. Hvar och en som kommer vid utan han är wigd. Och den som köttet blifver helig. Och om en klädnad stänker af deß blod, något af blodet stänkes på han skall twå sig på heligt rum. någons kläder, så skall man aftvå det bestänkta stället på en helig plats. 28. Och krukan, der det uti kokadt 28. Ett lerkärl, hvari kokningen är, skall sönderslås. Är det en skett, skall sönderslås; men har koppargryta, så skall man skura kokningen skett i ett henne, och skölja med watn. kopparkärl, så skall detta skuras och sköljas med vatten. 29. Det mankön är ibland Presterna, 29. Allt mankön bland prästerna må de skola äta deraf; ty det är äta det. Det är högheligt. det aldrahelgasta. 30. Men allt det syndoffer, hwars 30. Men intet syndoffer, af hvars blod burit warder in uti blod något bäres in i wittnesbördsens tabernakel til uppenbarelsetältet till att försoning i thy helga, det skall bringa försoning i helgedomen, man icke äta, utan upbränna det får ätas, utan det skall med eld. uppbrännas i eld. 7. Capitlet. 7 KAPITLET. Prestens del af skuld- och annor Tillägg till lagarna om skuldoffer offer. Fett, blod. och tackoffer. Prästens ämbetslott af offren. Och detta är skuldoffrens lag, och Och detta är lagen om skuldoffret. det är det aldrahelgasta. Det är högheligt. 2. På det rummet, der man slagtar 2. På samma plats, där man slaktar bränneoffret, skall man ock brännoffersdjuret, skall man slagta skuldoffret, och stänka slakta skuldoffersdjuret. Och deß blod på på altaret allt man skall hälla dess blod på omkring. altaret rundt omkring. 3. Och allt deß feta skall man 3. Och allt dess fett skall man offra, stjerten och det feta som offra, svansen och det fett, som är på inelfwerna: omsluter inälfvorna, 4. Båda njurarna med det feta som 4. och båda njurarna med det fett, derpå är wid länderna, och nätet som sitter på dem invid länderna, öfwer lefrena med njurarna. så ock lefverfettet, hvilket man skall frånskilja invid njurarna. 5. Och Presten skall upbränna det på 5. Och prästen skall förbränna det altaret HERranom til et offer. på altaret till ett eldsoffer åt Det är et skuldoffer. Herren. Det är ett skuldoffer. 6. Det mankön är ibland Presterna 6. Allt mankön bland prästerna må skola det äta på heligt rum; ty äta det; på en helig plats skall det är det aldra helgasta. det ätas; det är högheligt. 7. Såsom syndoffret, så skall ock 7. Hvad som gäller om syndoffret skuldoffer wara: Bägges deras skall ock gälla om skuldoffret; skall en lag wara. Och skall samma lag skall gälla för dem höra Prestenom til, som derigenom båda. Den präst, som bringar försonar. försoning därmed, honom skall det tillhöra. 8. Den Prester något bränneoffer 8. Och när en präst bär fram offrar, honom skall tilhöra huden brännoffer för någon, så skall af bränneoffret, som han offrat huden af det framburna hafwer. brännoffersdjuret tillhöra den prästen. 9. Och allt spisoffer, som i ugn, 9. Och ett spisoffer, som är bakadt eller på halster, eller uti panno i ugn eller som är tillredt i bakadt warder, skall höra pann eller på plåt, skall alltid Prestenom til, som det offrar. tillfalla den präst, som bär fram det. 10. Och allt spisoffer, som med oljo 10. Men ett spisoffer, som är blandadt eller tort är, det begjutet med olja eller som skall allom Aarons barnom frambäres torrt, skall alltid tilhöra, så thy eno som thy tillfalla Arons söner gemensamt, andro. den ene likaväl som den andre. 11. Och detta är tackoffers lag, det 11. Och detta är lagen om man HERranom offrar. tackoffret, när ett sådant bäres fram åt Herren: 12. Wilja de göra et lofoffer, så 12. Om någon vill bära fram ett skola de offra osyrade kakor, sådant till lofoffer, så skall blandade med oljo, och osyrade han, förutom det till lofoffret tunkakor, bestrukna med oljo, hörande slaktdjuret, bära fram och i panno bakade semlokakor, osyrade kakor, begjutna med blandade med oljo. olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjöl, ihopknådadt, i form af kakor, begjutna med olja. 13. Och sådana offer skola de göra 13. Jämte kakor af syradt bröd skall på en kako af syradt bröd til han bära fram detta sitt offer, sitt tackoffers lofoffer. förutom det slaktdjur, som hör till hans såsom lofoffer framburna tackoffer. 14. Och et af thy allo skall offras 14. Af detta offer skall han bära HERranom til häfoffer, och skall fram en kaka af hvart slag såsom höra Prestenom til, som stänker en gärd åt Herren; den präst, tackoffrens blod. som häller tackoffrets blod på altaret, honom skall den tillhöra. 15. Och lofoffrens kött, i sitt 15. Och köttet af det slaktdjur, som tackoffer, skall ätas på samma hör till det såsom lofoffer dagen, som det offradt warder, framburna tackoffret, skall ätas och intet låtas qwart intil samma dag det offrats; intet morgonen. däraf må lämnas kvar till följande morgon. 16. Och ehwad det är et löfte eller 16. Om däremot det slaktoffer, som friwiljogt offer, så skall det någon vill bära fram, är ett på samma dagen ätit warda, som löftesoffer eller ett frivilligt det offradt är: Om något qwart offer, så skall offerdjuret blifwer til den andra dagen, likaledes ätas samma dag det skall man ändå ätat. offrats; dock må det som blifvit öfver däraf ätas den följande dagen. 17. Men hwad qwart blifwer af 17. Blifver ändock något öfver af offradt kött intil tredje dagen, offerköttet, skall detta på det skall upbrännas i elde. tredje dagen uppbrännas i eld. 18. Och om någor äter på tredje 18. Om någon på tredje dagen äter af dagen af det offrade köttet af tackoffersköttet, så blifver hans tackoffer, så blifwer han offret icke välbehagligt; honom icke tacknämlig, som det offrat som burit fram det skall det då hafwer, det skall icke heller icke räknas till godo, det skall warda honom tillräknadt, utan anses såsom en det blifwer en styggelse. Och vederstygglighet. Den som äter hwad själ som deraf äter, hon är däraf kommer att bära på brotslig til en mißgerning. missgärning. 19. Och det kött som kommer wid 19. Ej heller må det kött ätas, som något orent, det skall icke har kommit vid något orent, utan warda ätit, utan upbrändt i det skall uppbrännas i eld. För elde. Den der ren är til öfrigt må köttet ätas af hvar lekamen, han skall äta det och en som är ren. köttet. 20. Och den själ som äter af 20. Men den som, medan orenhet låder tackoffrens kött, det HERranom vid honom, äter kött af Herrens tilhörer, hennes orenhet ware tackoffer, han skall utrotas ur öfwer henne, och hon skall warda sitt folk. utrotad utu sitt folk. 21. Och om en själ kommer wid något 21. Och om någon har kommit vid det orent är, ware sig oren något orent, vare sig en menniska, boskap, eller hwad människas orenhet eller ett eljest styggeligit är, eller ock orent djur eller hvilken oren äter af tackoffrens kött, det styggelse det vara må, och han HERranom tilhörer, den skall likväl äter kött af Herrens utrotad warda utu sitt folk. tackoffer, så skall han utrotas ur sitt folk. 22. Och HERren talade med Mose, och 22. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 23. Tala med Israels barn, och säg: 23. Tala till Israels barn och säg: I skolen intet fett äta af fä, Intet fett af fäkreatur, får lambom och getom. eller getter skolen I äta. 24. Men det feta af et as, och hwad 24. Fettet af ett själfdödt eller af wilddjur rifwit är, bruker ihjälrifvet djur må eljest eder til allahanda nytto; men användas till alla slags behof, icke skolen I ätat. men äta det skolen I icke. 25. Ty den som äter det feta af den 25. Ty hvar och en som äter fettet boskap, som HERranom til offer af något djur, hvaraf man bär gifwen är, den samma själen fram eldsoffer åt Herren, hvem skall utrotad warda utu sitt det vara må som äter däraf, han folk. skall utrotas ur sitt folk. 26. I skolen ock intet blod äta, 26. Och intet blod skolen I förtära, antingen af boskap, eller af hvarken af fåglar eller af foglar, der I bon. boskap, hvar I än ären bosatta. 27. Hwilken själ som äter något 27. Hvar och en som förtär något blod, hon skall utrotad warda blod, han skall utrotas ur sitt utu sitt folk. folk. 28. Och HERren talade med Mose, och 28. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 29. Tala med Israels barn, och säg: 29. Tala till Israels barn och säg: Den som HERranom sitt tackoffer Den som vill offra ett tackoffer göra will, han skall ock bära åt Herren, han skall af detta med hwad som HERranom til et sitt tackoffer bära fram åt tackoffer tilhörer. Herren den vederbörliga offergåfvan. 30. Han skall med sine hand bärat 30. Med egna händer skall han bära fram til HERrans offer, nemliga, fram Herrens eldsoffer; fettet det feta på bröstena skall han jämte bringan skall han bära frambära, samt med bröstet, at fram, bringan till att viftas de skola warda ett weftoffer för såsom ett viftoffer inför HERranom. Herrens ansikte. 31. Och Presten skall upbränna det 31. Och prästen skall förbränna feta på altaret. Och bröstet fettet på altaret, men bringan skall höra Aaron til, och hans skall tillhöra Aron och hans söner. söner. 32. Och den högra bogen skola de 32. Också det högra lårstycket gifwa Prestenom til häfoffer af skolen I gifva åt prästen såsom deras tackoffer. en gärd af edra tackoffer. 33. Och hwilken ibland Aarons söner 33. Den bland Arons söner, som offrar blodet af tackoffret, och offrar tackoffrets blod och det feta, han skall ock hafwa fettet, han skall hafva det den högra bogen på sin del. högra lårstycket till sin del. 34. Ty weftebröstet och häfwebogen 34. Ty af Israels barns tackoffer hafwer jag tagit af Israels tager jag viftoffersbringan och barn, af deras tackoffer, och offergärdslåret och gifver dem hafwer gifwit det Prestenom åt prästen Aron och åt hans Aaron, och hans söner, til en söner till en evärdlig rätt af ewig rätt. Israels barn. 35. Detta är Aarons och hans söners 35. Detta är Arons och hans söners wigelse af HERrans offer, på den ämbetslott af Herrens eldsoffer, dagen då de öfwerantwardade den lott som gafs dem den dag de wordo til at wara HERranom fördes fram till att blifva Prester. Herrens präster 36. Då HERren böd, på den dagen då 36. hvilken lott, efter Herrens han dem wigde, hwad dem af befallning på den dag, då han Israels barnom gifwas skulle, smorde dem, skulle gifvas dem af til en ewig rätt, allom deras Israels barn, till en evärdlig efterkommandom. rätt, släkte efter släkte. 37. Och detta är bränneoffrens lag, 37. Detta är lagen om brännoffret, spisoffrens, syndoffrens, spisoffret, syndoffret, skuldoffrens, fylleoffrens och skuldoffret, handfyllningsoffret tackoffrens: och tackoffret, 38. Det HERren på Sinai berg Mose 38. hvilken Herren på Sinai berg gaf böd, den dagen då han böd honom Mose på den dag, då han bjöd til Israels barn, at de skulle Israels barn, att de skulle offra deras offer HERranom uti offra sina offer åt Herren, i den öknene Sinai. Sinais öken. 8. Capitlet. 8 KAPITLET. Presterne och tabernaklet Prästernas invigning. smörjas, wigas. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tag Aaron och hans söner med 2. »Tag Aron och hans söner med honom, samt med deras kläder, och honom samt deras kläder och smörjooljon, och en stut til smörjelseoljan, så ock syndoffer; twå wädrar, och en syndofferstjuren och de två korg med osyradt bröd. vädurarna och korgen med de osyrade bröden. 3. Och församla alla menighetena 3. Församla sedan hela menigheten inför dörene af wittnesbördsens vid ingången till tabernakel. uppenbarelsetältet.» 4. Mose gjorde såsom HERren honom 4. Och Mose gjorde såsom Herren hade böd, och församlade menighetena bjudit honom, och menigheten inför dörene af wittnesbördsens församlade sig vid ingången till tabernakel: uppenbarelsetältet. 5. Och sade til dem: Detta är det, 5. Och Mose sade till menigheten: som HERren budit hafwer at göra. »Detta är hvad Herren har bjudit mig att göra.» 6. Och tog Aaron och hans söner, och 6. Och Mose förde fram Aron och hans twådde dem med watn. söner och tvådde dem med vatten. 7. Och drog honom den linna 7. Och han satte lifklädnaden på kjortelen uppå, och bandt bältet honom och omgjordade honom med omkring honom, och klädde på bältet och klädde på kåpan och honom den gula silkeskjortelen, satte på honom efoden och och fick honom lifkjortelen uppå, omgjordade honom med efodens och gjordade honom öfwer skärp och sammanfäste därmed allt lifkjortelen. på honom. 8. Och satte på honom skölden, och i 8. Och han satte på honom skölden Ljus och Fullkomlighet. bröstskölden och lade urim och tummim in i skölden. 9. Och satte honom hatten på hans 9. Och han satte hufvudbindeln på hufwud, och satte på hatten hans hufvud och satte på ofwanför hans änne, et gyldene hufvudbindeln framtill den span på den helga kronona; såsom gyllene plåten, det heliga HERren Mose budit hade. diademet, såsom Herren hade bjudit Mose. 10. Och Mose tog smörjooljon, och 10. Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet med allt det smorde tabernaklet och allt hvad deruti war, och wigde det. däri var och helgade allt, 11. Och stänkte dermed sju resor på 11. och han stänkte därmed sju altaret, och smorde altaret med gånger på altaret och smorde all sin redskap, twättekaret med altaret och alla dess tillbehör sinom fot, at det skulle warda och bäckenet jämte dess wigdt. fotställning, för att helga dem. 12. Och gjöt af smörjooljone på 12. Och han göt smörjelseolja på Aarons hufwud, och smorde honom, Arons hufvud och smorde honom at han skulle warda wigd. för att helga honom. 13. Och hade Aarons söner fram, och 13. Och Mose förde fram Arons söner drog dem linna kjortlar uppå, och klädde lifklädnader på dem och gjordade dem med bälter, och och omgjordade dem med bälten bandt dem hufwor uppå; såsom och band hufvor på dem, såsom HERren honom budit hade. Herren hade bjudit Mose. 14. Och lät hafwa fram til sig en 14. Och han förde fram stut til syndoffer. Och Aaron syndofferstjuren, och Aron och och hans söner lade sina händer hans söner lade sina händer på på hans hufwud. syndofferstjurens hufvud. 15. Sedan slagtades han. Och Mose 15. Sedan slaktades den, och Mose tog af blodet, och strök med tog blodet och strök med sitt fingret på hornen af altaret finger på altarets horn rundt allt omkring, och skärde omkring och renade altaret; men altaret, och gjöt blodet på det öfriga blodet utgöt han vid altarens botn, och wigde det, at foten af altaret och helgade han skulle försonat. detta och bragte försoning för det. 16. Och tog allt det feta af 16. Och han tog allt det fett, som inelfwerna; nätet öfwer lefrena, satt på inälfvorna, så ock och båda njurarna med det feta lefverfettet och båda njurarna derpå är, och upbrände det på med fettet på dem, och Mose altaret. förbrände det på altaret. 17. Men stuten med hans hud, kött 17. Men det öfriga af tjuren, hans och träck, brände han up i elde hud och kött och orenlighet, utanför lägret, såsom HERren uppbrände han i eld utanför honom budit hade. lägret, såsom Herren hade bjudit Mose. 18. Och hade en wädur fram till 18. Och han förde fram bränneoffer: Och Aaron med hans brännoffersväduren, och Aron och söner lade sina händer på hans hans söner lade sina händer på hufwud. vädurens hufvud. 19. Sedan slagtades han. Och Mose 19. Sedan slaktades den, och Mose stänkte af blodet på altaret hällde blodet på altaret rundt allt omkring: omkring; 20. Högg wäduren i stycken, och 20. men själfva väduren delade han brände up hufwudet och stycken: i dess stycken. Och Mose förbrände hufvudet och styckena och istret; 21. Och twådde inelfwerna och 21. inälfvorna och fötterna tvådde fötterna med watn, och brände så han i vatten, och så förbrände hela wäduren up på altarena. Mose hela väduren på altaret. Det war et bränneoffer til en Det var ett brännoffer till en söt lukt, et offer HERranom; välbehaglig lukt, det var ett såsom HERren honom budit hade. eldsoffer åt Herren, såsom Herren hade bjudit Mose. 22. Han hade ock fram den andra 22. Därefter förde han fram den wäduren, som är fylleoffrens. andra väduren, Och Aaron med hans söner lade handfyllningsväduren, och Aron sina händer på hans hufwud. och hans söner lade sina händer på vädurens hufvud. 23. Sedan slagtades han. Och Mose 23. Sedan slaktades den, och Mose tog af hans blod, och strök på tog af dess blod och beströk högra örnatimpen af Aaron, och Arons högra örsnibb och tummen uppå tuman af högra handene, och på hans högra hand och stortån på den största tåna af hans på hans högra fot. högra fot. 24. Och hade fram Aarons söner, och 24. Därpå förde han fram Arons strök af blodet på deras högra söner. Och Mose beströk med örnatimp, och på tuman af deras blodet deras högra örsnibb och högra hand, och på största tåna tummen på deras högra hand och af deras högra fot: Och stänkte stortån på deras högra fot; men blodet på altaret allt omkring. det öfriga blodet hällde Mose på altaret rundt omkring. 25. Och tog det feta och stjerten, 25. Och han tog fettet, svansen och och allt det feta på inelfwerna, allt det fett, som satt på och nätet på lefrena, båda inälfvorna, så ock lefverfettet njurarna med det feta deruppå och båda njurarna med fettet på är, och den högra bogen. dem, därtill det högra lårstycket. 26. Dertil tog han utaf korgenom, 26. Och ur korgen med de osyrade der det osyrade brödet uti war bröden, som stod inför Herrens för HERranom, ena osyrada kako, ansikte, tog han en osyrad kaka, och ena kako af det oljade en oljebrödskaka och en tunnkaka brödet, och ena tunkako, och och lade detta på fettstyckena lade det på det feta, och på och det högra lårstycket. högra bogen. 27. Och fick allt detta Aaron och 27. Och alltsammans lade han på hans söner på händerna, och Arons och hans söners händer och weftade det för ett weftoffer viftade det såsom ett viftoffer för HERranom. inför Herrens ansikte. 28. Och tog det allt igen af deras 28. Sedan tog Mose det ur deras händer, och brände det up på händer och förbrände det på altaret ofwan uppå bränneoffret: altaret, ofvanpå brännoffret. Ty det är fyllooffer til en söt Det var ett handfyllningsoffer lukt, et offer HERranom. till en välbehaglig lukt, det var et eldsoffer åt Herren. 29. Och Mose tog bröstet, och 29. Och Mose tog bringan och viftade weftade det til et weftoffer för den såsom ett viftoffer inför HERranom af fyllooffrens wädur, Herrens ansikte; af den kom Mose på hans del; såsom handfyllningsoffrets vädur fick HERren honom budit hade. Mose detta till sin del, såsom Herren hade bjudit Mose. 30. Och Mose tog af smörjooljone, 30. Och Mose tog af smörjelseoljan och af blodet på altaret, och och af blodet på altaret och stänkte på Aaron och hans stänkte på Aron --- på hans kläder, på hans söner och deras kläder --- och likaledes på hans kläder, och wägde så Aaron och söner och hans söners kläder; hans kläder, hans söner och han helgade så Aron --- hans deras kläder med honom. kläder --- och likaledes hans söner och hans söners kläder. 31. Och sade til Aaron och hans 31. Och Mose sade till Aron och till söner: Koker köttet för dörene hans söner: »Koken köttet vid af wittnesbördsens tabernakel; ingången till och äter det der, dertil med uppenbarelsetältet, och äten det brödet i fylleoffrens korg, där jämte brödet, som är i såsom mig budit är och sagdt, at handfyllningskorgen, såsom jag Aaron och hans söner skulle har bjudit och sagt: Aron och ätat. hans söner skola äta det. 32. Hwad öfwer blifwer af köttet och 32. Men hvad som blifver öfver af brödet, det skolen I upbränna på köttet eller af brödet, det elde. skolen I uppbränna i eld. 33. Och I skolen icke utgå i sju 33. Och under sju dagar skolen I dagar ifrå dörene af icke gå bort ifrån wittnesbördsens tabernakel, allt uppenbarelsetältets ingång, utan intil den dagen, då edra I skolen stanna där ända till fylloffers dagar äro ute; ty i dess att edra handfyllningsdagar sju dagar äro edra händer äro ute, ty sju dagar skall eder fyllda: handfyllning vara. 34. Såsom det på denna dag skedt är: 34. Och Herren har bjudit, att såsom HERren hafwer så budit at göra, det i dag har tillgått, så skall på det I skolen wara försonade. det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för eder. 35. Och I skolen blifwa för dörene 35. Vid ingången till af wittnesbördsens tabernakel uppenbarelsetältet skolen I dag och natt i sju dagar långt. stanna kvar i sju dygn, dag och Och skolen taga wara på HERrans natt, och I skolen iakttaga hvad wakt, at I icke dön: Ty så är Herren bjudit eder iakttaga, på mig budit. det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.» 36. Och Aaron med hans söner gjorde 36. Och Aron och hans söner gjorde allt det HERren genom Mose budit allt hvad Herren hade bjudit hade. genom Mose. 9. Capitlet 9 KAPITLET. Aarons första offer. Eld af Arons första offer. himmelen. Och på åttonde dagen kallade Mose Och på åttonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner, och de äldsta till sig Aron och hans söner och de i Israel; äldste i Israel. 2. Och sade til Aaron: Tag til dig 2. Och han sade till Aron: »Tag dig en ung kalf til syndoffer, och en en tjurkalf till syndoffer och en wädur til bränneoffer, båda utan vädur till brännoffer, båda wank, och haf dem fram för felfria, och för dem fram inför HERran. Herrens ansikte. 3. Och tala med Israels barn, och 3. Och tala till Israels barn och säg: Tager en getabock til säg: Tagen en bock till syndoffer syndoffer, och en kalf, och et och en kalf och ett lamm, båda får, båda årsgamla, och utan årsgamla och felfria, till wank, til bränneoffer. brännoffer, 4. Och en oxa och en wädur til 4. så ock en tjur och en vädur till tackoffer, at wi offre för tackoffer, att offra inför HERranom; och et spisoffer Herrens ansikte, därtill ett blandadt med oljo: Förty i dag spisoffer, begjutet med olja; ty skall HERren låta eder se sig. i dag uppenbarar sig Herren för eder.» 5. Och de togo det Mose budit hade 5. Och de togo det som Mose bjudit inför dörene af wittnesbördsens dem taga och förde det fram inför tabernakel; och hela menigheten uppenbarelsetältet; och hela gick fram, och stod för HERranom. menigheten trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. 6. Då sade Mose: Detta är det HERren 6. Då sade Mose: »Detta är hvad budit hafwer, at I göra skolen; Herren har bjudit eder göra; så warder HERrans härlighet sig sedan skall Herrens härlighet se låtandes. visa sig för eder.» 7. Och Mose sade til Aaron: Gack 7. Och Mose sade till Aron: »Träd fram til altaret, och gör ditt fram till altaret och offra ditt syndoffer, och ditt bränneoffer, syndoffer och ditt brännoffer och och försona dig och folket. bringa försoning för dig själf Derefter gör folkens offer, och och folket; offra sedan folkets försona deßlikes dem; såsom offer och bringa försoning för HERren budit hafwer. dem, såsom Herren har bjudit.» 8. Och Aaron gick fram til altaret, 8. Då trädde Aron fram till altaret och slagtade kalfwen til sitt och slaktade sin syndofferskalf. syndoffer. 9. Och hans söner båro blodet til 9. Och Arons söner buro fram blodet honom, och han doppade med sitt till honom, och han doppade sitt finger i blodet, och strök på finger i blodet och strök på hornen af altaret, och gjöt altarets horn, men det öfriga blodet på botnen af altaret: blodet utgöt han vid foten af altaret. 10. Men det feta och njurarna och 10. Och syndoffersdjurets fett, det nätet på lefrene af njurar och lefverfett förbrände syndoffrena brände han up på han på altaret, såsom Herren altaret; såsom HERren hade budit hade bjudit Mose. Mose. 11. Och köttet och skinnet brände 11. Men köttet och huden uppbrände han up på elde, utanför lägret. han i eld utanför lägret. 12. Sedan slagtade han bränneoffret, 12. Sedan slaktade han och Aarons söner båro blodet til brännoffersdjuret. Och Arons honom, och han stänkte det på söner räckte honom blodet, och altaret allt omkring. han hällde det på altaret rundt omkring. 13. Och de båro bränneoffret til 13. Och de räckte honom honom styckadt, och hufwudet: brännoffersdjuret, deladt i sina Och han brände det up på stycken, och dess hufvud, och altaret. han förbrände detta på altaret. 14. Och han twådde inelfwerna och 14. Och han tvådde inälfvorna och fötterna, och brände det up fötterna och förbrände dem ofwan på bränneoffret på ofvanpå brännoffret, på altaret. altaret. 15. Derefter bar han fram folkens 15. Därefter förde han fram folkets offer, och tog bocken, folkens offer. Han tog folkets syndoffer, och slagtade honom, syndoffersbock och slaktade och gjorde et syndoffer deraf, honom och offrade honom till såsom det förra. syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret. 16. Och bar bränneoffret fram, och 16. Och han förde fram gjorde såsom det sig borde. brännoffersdjuret och offrade det på föreskrifvet sätt. 17. Och bar fram spisoffret dertil, 17. Och han bar fram spisoffret och och tog sina hand full, och tog en handfull däraf och brände det up på altaret, förbrände detta på altaret, förutan morgonens bränneoffer. förutom morgonens brännoffer. 18. Sedan slagtade han oxan och 18. Sedan slaktade han tjuren och wäduren til folkens tackoffer: väduren, som voro folkets Och hans söner båro honom tackoffer. Och Arons söner blodet, det stänkte han på räckte honom blodet, och han altaret allt omkring. hällde det på altaret rundt omkring. 19. Men det feta af oxanom och 19. Och fettstyckena af tjuren samt wädurenom, stjerten, och det af väduren svansen och hvad som feta som war öfwer inelfwerna, omsluter inälfvorna, så ock och njurarna, och nätet öfwer njurarna och lefverfettet, lefrena: 20. Allt detta feta lade de på 20. dessa fettstycken lade de på bröstet, och brände det feta up bringorna; och han förbrände på altaret. fettstyckena på altaret. 21. Men bröstet och den högra bogen 21. Men bringorna och det högra weftade Aaron til et weftoffer lårstycket viftade Aron till ett för HERranom; såsom Mose budit viftoffer inför Herrens ansikte, hade. såsom Mose hade bjudit. 22. Och Aaron hof sina hand up til 22. Och Aron lyfte upp sina händer folket, och wälsignade dem; och öfver folket och välsignade gick neder, sedan han det. Därefter steg han ned, syndoffret, bränneoffret och sedan han hade offrat tackoffret gjort hade. syndoffret, brännoffret och tackoffret. 23. Och Mose och Aaron gingo in uti 23. Och Mose och Aron gingo in i wittnesbördsens tabernakel. Och uppenbarelsetältet; sedan gingo då de gingo åter ut igen, de åter ut och välsignade wälsignade de folket. Då lät folket. Då visade sig Herrens HERrans härlighet se sig allo härlighet för allt folket. folkena. 24. Ty eld kom ut ifrå HERranom, och 24. Och eld gick ut från Herren och förstörde bränneoffret, och det förtärde brännoffret och feta på altaret. Då allt folket fettstyckena på altaret. Och såg detta, fröjdade det sig, och allt folket såg detta; och de föllo på deras anlete. jublade och föllo ned på sina ansikten. 10. Capitlet. 10 KAPITLET Nadabs, Abihu död. Folkets Arons söners synd och straff. klagan. Win förbjudes. Prestens Förbud för prästerna att dricka del. vin. Prästernas andel af offren. Och Aarons söner, Nadab och Abihu, Men Arons söner Nadab och Abihu togo togo hwar sitt rökelsekar, och lade hvar sitt fyrfat och lade eld i dem eld deruti, och lade rökwerk och strödde rökelse därpå och buro deruppå, och båro främmande eld fram fram inför Herrens ansikte främmande för HERran, det han dem icke budit eld, annan än den han hade bjudit hade. dem. 2. Då kom en eld ut ifrå HERranom, 2. Då gick eld ut från Herren och och förtärde dem, så at de blefwo förtärde dem, så att de föllo döde för HERranom. döda ned inför Herrens ansikte. 3. Då sade Mose til Aaron: Detta är 3. Och Mose sade till Aron: »Detta det HERren sagt hafwer: Jag skall är hvad Herren har talat och warda helgader på dem som nalkas sagt: På dem som stå mig nära mig, och för allo folke skall jag vill jag bevisa mig helig, och härlig hållen warda. Och Aaron inför allt folket vill jag bevisa tigde stilla. mig härlig.» Och Aron teg stilla. 4. Men Mose kallade til sig Misael 4. Och Mose kallade till sig Misael och Elzaphan Usiels söner, Aarons och Elsafan, Arons farbroder faderbroders, och sade til dem: Ussiels söner, och sade till dem: Går fram, och bärer edra bröder »Träden fram och bären edra här ut af helgedomenom, ut för fränder bort ifrån helgedomen och lägret. fören dem utanför lägret.» 5. Och de gingo fram, och båro dem 5. Då trädde de fram och buro bort med deras linne kjortlar ut för dem i deras lifklädnader, utanför lägret; såsom Mose sagt hade. lägret, såsom Mose hade sagt. 6. Då sade Mose til Aaron, och hans 6. Och Mose sade till Aron och till söner, Eleazar och Ithamar: I hans söner Eleasar och Itamar: »I skolen icke blotta edor hufwud, skolen icke hafva edert hår icke heller rifwa edor kläder, at oordnadt, ej heller rifva sönder I icke dön, och wrede kommer edra kläderr, att I icke mån dö öfwer hela menighetena: Låter och draga förtörnelse öfver hela edra bröder af hela Israels hus menigheten. Men edra bröder, gråta öfwer denna branden, som hela Israels hus, må gråta öfver HERren gjort hafwer. denna brand, som Herren har upptändt. 7. Men I skolen intet gå ut igenom 7. Och I skolen icke gå bort ifrån dörena af wittnesbördsens uppenbarelsetältets ingång, på tabernakel; annars kunden I dö: det att I icke mån dö, ty Herrens Ty HERrans smörjoolja är på eder. smörjelseolja är på eder.» Och de Och de gjorde såsom Mose sade. gjorde såsom Mose hade sagt. 8. Men HERren talade med Aaron, och 8. Och Herren talade till Aron och sade: sade: 9. Du och dine söner med dig skola 9. »Hvarken du själf eller dina icke dricka win eller starka söner må dricka vin eller starka drycker, när I gån in uti drycker, när I skolen gå in i wittnesbördsens tabernakel, at i uppenbarelsetältet, på det att I icke skolen dö. Det ware en ewig icke mån dö. Det skall vara en rätt allom edrom efterkommandom: evärdlig stadga för eder från släkte till släkte. 10. At I mågen åtskilja hwad heligt 10. I skolen skilja mellan heligt och oheligt, hwad rent och orent och oheligt, mellan orent och är: rent; 11. Och at I mågen lära Israels barn 11. och I skolen lära Israels barn alla rätter, som HERren til eder alla de stadgar, som Herren har genom Mose sagt hafwer. kungjort dem genom Mose.» 12. Och Mose talade med Aaron, och 12. Och Mose sade till Aron och till med hans återlefda söner, Eleasar och Itamar, hans Eleazar och Ithamar: Tager det kvarlefvande söner: »Tagen det öfwerblifwit är af spisoffret af spisoffer, som blifvit öfver af HERrans offer, och äter det Herrens eldsoffer, och äten det osyradt wid altaret; ty det är osyradt vid sidan af altaret, ty det aldrahelgasta. det är högheligt. 13. Och I skolen ätat på et heligt 13. I skolen äta det på en helig rum, ty det är din rätt, och plats; ty det är din och dina dina söners rätt af HERrans söners stadgade rätt af Herrens offer; ty så är mig budit. eldsoffer, så är mig bjudet. 14. Weftebröstet och häfwebogen 14. Och viftoffersbringan och skalt du och dine söner, och offergärdslåret skola ätas af dina döttrar med dig, äta på dig och af dina söner och dina rent rum; ty denne rätten är dig döttrar jämte dig på en ren och dina söner gifwen til plats, ty de äro dig gifna Israels barns tackoffer. såsom din och dina söners stadgade rätt af Israels barns tackoffer. 15. Ty häfwebogen och weftebröstet, 15. Jämte eldsoffren --- med deß fetas offer, skola fettstyckena --- skola inbäras, at de skola warda offergärdslåret och weftade til weftoffer för viftoffersbringan bäras fram för HERranom. Derföre är det ditt att viftas såsom ett viftoffer och dina barns til en ewig rätt; inför Herrens ansikte; och de såsom HERren budit hafwer. skola såsom en evärdlig rätt tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom Herren har bjudit.» 16. Och Mose sökte efter syndoffrens 16. Och Mose frågade efter bock; och fann honom wara syndoffersbocken, men den upbrändan. Och han wardt wred befanns vara uppbränd. Då öfwer Eleazar och Ithamar Aarons förtörnadess han på Eleasar och söner, de ännu igenlefde woro; Itamar, Arons kvarlefvande och sade: söner, och sade: 17. Hwi hafwen I icke ätit 17. »Hvarför hafven i icke ätit syndoffret på heligt rum, efter syndoffret på den heliga det är det aldrahelgasta, och platsen? Det är ju högheligt. han hafwer gifwit eder det, på Och han har gifvit eder det, på det I skolen bära menighetenes det att I mån borttaga mißgerningar, och försona dem menighetens missgärning och för HERranom? bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. 18. Si, hans blod är icke kommen in 18. Se, dess blod har icke blifvit uti det helga: I skullen hafwa inburet i helgedomens inre; ätit det in i det helga, såsom därför skullen I på heligt mig budit är. område hafva ätit upp köttet, såsom jag bjudit.» 19. Men Aaron sade til Mose: Si, i 19. Men Aron sade till Mose: »Se, de dag hafwa de offrat deras hafva i dag offrat sitt syndoffer, och deras bränneoffer syndoffer och sitt brännoffer för HERranom, och mig är så inför Herrens ansikte, och mig gångit som du ser. Skulle jag i har vederfarits hvad du vet. Om dag äta af syndoffer, och wara jag nu i dag åte syndofferskött, wid godt mod för HERranom? skulle detta vara Herren välbehagligt?» 20. Då Mose det hörde, war han til 20. När Mose hörde detta, var han frids. tillfreds. 11. Capitlet. 11 KAPITLET. Ren och oren djur. Rena och orena djur. Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron Aaron, och sade til dem: och sade till dem: 2. Taler med Israels barn, och 2. Talen till Israels barn och säger: Deßa äro de djur, som I sägen: Dessa äro de djur, som I äta skolen, ibland all djur på fån äta bland alla fyrfotadjur på jordene. jorden: 3. Allt det som ibland djuren 3. alla de fyrfotadjur, som hafva twåklöfwadt är, och idislar, det klöfvar och hafva dem helklufna skolen i äta. och som idissla, dem fån I äta. 4. Men det som idislar, och är 4. Men dessa skolen I icke äta af de klöfwadt, dock icke twåklöfwadt, idisslande djuren och af dem som såsom camelen, det är eder orent, hafva klöfvar: kamelen, ty han och I skolen icke ätat: idisslar väl, men har icke klöfvar, han skall gälla för eder såsom oren; 5. Cuniler idisla wäl; men de äro 5. klippdassen, ty han idisslar väl, icke twåklöfwade: Derföre äro de men har icke klöfvar, han skall orene. gälla för eder såsom oren; 6. Haren idislar ock; men han är 6. haren, ty han idisslar väl, men icke twåklöfwad: Derföre är han har icke klöfvar, han skall gälla eder oren. för eder såsom oren; 7. Och swinet är wäl twåklöfwadt; 7. svinet, ty det har väl klöfvar men det idislar icke: Derföre är och har dem helklufna, men det det eder orent. idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent. 8. Af deßas kött skolen I icke 8. Af dessa djurs kött skolen I icke äta, och icke komma wid deras as; äta, ej heller skolen I komma vid ty de äro eder oren. deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena. 9. Detta skolen I äta ibland det som 9. Detta är hvad I fån äta af allt i watnena är: Allt det som spol det som lefver i vattnet: allt och fjäll hafwer i floder, i det i vattnet, vare sig i sjöar hafwena, och i bäckom; det skolen eller i strömmar, som har fenor I äta. och fjäll, det fån I äta. 10. Men allt det som icke hafwer 10. Men allt det i sjöar och spol och fjäll i hafwena, och i strömmar, som icke har fenor och bäckom, ibland allt det som fjäll, bland allt det som rör röres i watnen, och allt det som sig i vattnet, bland alla lefwer i watne, det skall wara lefvande varelser i vattnet, det eder en wederstyggelse. skall vara en styggelse för eder. 11. At I icke äten af deß kött: Och 11. Ja, de skola vara en styggelse skyr wid deras as; för eder; af deras kött skolen I icke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom en styggelse. 12. Ty allt det som icke hafwer spol 12. Allt det i vattnet, som icke har och fjäll i watnena, der skolen fenor och fjäll, skall vara en I sky weder. styggelse för eder. 13. Och detta skolen I sky weder 13. Och bland fåglarna skolen I ibland foglarna, at I icke äten räkna dessa som en styggelse, de dem: Örnen, höken, falken: skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, hafsörnen, 14. Gamen, gladona, och det af deras 14. gladan, falken med dess arter, art är: 15. Och alle korpar med deras art: 15. alla slags korpar efter deras arter, 16. Strußfoglen, uglona, göken, 16. strutsen, tahemasfågeln, sparfhöken med sin art: fiskmåsen, höken med dess arter, 17. Stenuglona, swanen, ufwen: 17. ugglan, dykfågeln, uven, 18. Flädermusena, rördrommen: 18. tinsemetfågeln, pelikanen, asgamen, 19. Storken, hägren, skrikona med 19. hägern, regnpiparen med dess sin art: Widhöfden och swalona. arter, härfågeln och flädermusen. 20. Och allt det sig rörer ibland 20. Alla de flygande smådjur, som gå foglarna, och går på fyra på fyra fötter, skola vara en fötter, det skall wara eder en styggelse för eder. wederstyggelse. 21. Dock detta skolen I äta af 21. Af alla flygande smådjur, som gå foglom, der sig rörer och går på på fyra fötter, fån I allenast fyra fötter, hwilkas knä stå äta dem som ofvanför sina fötter tilbaka, der det med hoppar på hafva två ben att hoppa med på jordene. jorden. 22. Der af må I äta, såsom är Arbe 22. Dessa fån I äta af dem: arbe med med sin art, och Saleam med sin dess arter, soleam med dess art, och Hargol med sin art, och arter, hargol med dess arter och Hagab med sin art. hagab med dess arter. 23. Allt det eljest hafwer fyra 23. Men alla andra flygande smådjur, fötter ibland foglarna, det som hafva fyra fötter, skola skall wara eder en vara en styggelse för eder. wederstyggelse. 24. Och I skolen räkna dem oren. 24. Genom dessa djur ådragen I eder Den som kommer wid deras as, han orenhet. Hvar och en som kommer skall wara oren allt intill vid deras döda kroppar skall aftonen. vara oren ända till aftonen. 25. Och den som någors deras as bär, 25. Och hvar och en som burit bort han skall twå sin kläder, och någon sådan död kropp skall två skall blifwa oren allt intil sina kläder och vara oren ända aftonen. till aftonen. 26. Derföre, allt det djur som 26. Alla de fyrfotadjur, som hafva klöfwadt är, och icke klöfvar, men icke helklufna, och twåklöfwadt, och idislar icke, som icke idissla, skola gälla det skall wara eder orent: Den för eder såsom orena. Hvar och som kommer derwid, han blifwer en som kommer vid dem blifver oren. oren. 27. Och allt det som går på händer 27. Och alla slags fyrfotade djur, ibland djuren, som gå på fyra som gå på tassar, skola gälla fötter, det skall wara eder för eder såsom orena. Hvar och orent: Den som kommer wid deras en som kommer vid deras döda as, han skall wara oren allt kroppar skall vara oren ända intil aftonen. till aftonen. 28. Och den som deras as bär, han 28. Och den som har burit bort en skall twå sin kläder, och wara sådan död kropp, han skall två oren allt intil aftonen; ty allt sina kläder och vara oren ända sådant är eder orent. till aftonen; de skola gälla för eder såsom orena. 29. Deße skola ock wara eder oren 29. Och bland de smådjur, som röra ibland de djur som krypa på sig på jorden, skola dessa gälla jordene: Lekatten, musen, för eder såsom orena: vesslan, paddan, hwart efter sitt slag: jordråttan, ödlan med dess arter, 30. Igelkotten, molken, ödlan, 30. anakan, koadjuret, letan, stellion, mullwaden: hometdjuret och kameleonten. 31. De äro eder oren ibland allt det 31. Dessa äro de som skola gälla för som kryper; den som kommer wid eder såsom orena bland alla deras as, han skall wara oren smådjur. Hvar och en som kommer intil aftonen. vid dem, sedan de äro döda, skall vara oren ända till aftonen. 32. Och allt det som et sådant dödt 32. Och allt hvarpå något sådant as på faller, det warder orent; djur faller, sedan det är dödt, ware sig allahanda träkäril, blifver orent, vare sig det är eller kläder, eller skinn, eller något slags träkärl eller det är säck, och all sådana redskap, kläder eller något af skinn der man något med gör, skall man eller en säck, eller hvilken låta i watn, och det blifwer annan sak det vara må, som orent intil aftonen; så warder användes till något behof. Man det rent. skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så blifver det rent. 33. Allahanda lerkäril, om et sådant 33. Och om något sådant faller i as deruti faller, warder allt något slags lerkärl, så blifver orent, som deruti är, och skall allt som är i detta orent, och sönderslås. kärlet skolen i slå sönder. 34. All mat som man äter, om det 34. Allt slags mat däri, allt som watnet kommer deruti, den är man äter tillredt med vatten, oren: Och all dryck, som man det blifver orent; och allt dricker af allahanda sådana slags dryck i något slags kärl, kärile, är oren. allt som man dricker, det blifver orent däraf. 35. Och allt det som et sådant as på 35. Och allt hvarpå någon sådan död faller, det blifwer orent, ware kropp faller blifver orent. Är sig ugn eller ketslar, det skall det en ugn eller en härd, skall man slå sönder; ty det är orent, den förstöras, ty den blifver och skall wara eder orent. oren. Och den skall gälla för eder såsom oren. 36. Dock brunnar, källor och dammar 36. Men en källa eller en brunn, en äro rene: Den som kommer wid plats dit vattnet samlar sig, deras as, han är oren: skall förblifva ren; men kommer någon vid själfva den döda kroppen, blifver han oren. 37. Och om et sådant as fölle på 37. Och om en sådan död kropp faller säd, som man sått hafwer, så är på något slags utsädeskorn, hon dock ren. något man sår, då förblifver detta rent. 38. Men gjuter man watn på sädena, 38. Men om vatten har kommit på och sedan fölle sådant as säden och någon sådan död kropp deruppå, så worde hon eder oren. sedan faller därpå, så skall den gälla för eder såsom oren. 39. Om et djur dör, det I äta mågen: 39. Och om något fyrfotadjur, som Den som kommer wid det aset, den får ätas af eder, dör, så skall är oren intil aftonen. den som kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen. 40. Den som äter af sådant as, han 40. Och den som äter kött af en skall twå sin kläder, och skall sådan död kropp, han skall två blifwa oren intil aftonen: Så sina kläder och vara oren ända ock den som bär et sådant as, till aftonen. Och den som har han skall twå sin kläder, och burit bort någon sådan död blifwa oren intill aftonen. kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen. 41. Det som kräker på jordene skall 41. Och alla slags smådjur, som röra wara eder en wederstyggelse, och sig på jorden, äro en styggelse; man skall icke ätat. de skola icke ätas. 42. Och allt det som går på bukenom, 42. Hvarken af det som går på buken och allt det som går på fyra eller af det som går på fyra eller flera fötter, af allo thy eller flera fötter bland alla de som kräker på jordene, det smådjur, som röra sig på jorden, skolen I icke äta; ty det skall skolen I äta något, ty de äro en wara eder en wederstyggelse. styggelse. 43. Görer edra själar icke till 43. Gören eder icke själfva till en styggelse, och besmitter eder styggelse genom något sådant icke deruppå, så at I blifwen djur, och ådragen eder icke orene. orenhet genom sådana, så att I blifven orenade genom dem. 44. Ty jag är HERren edar Gud: 44. Ty jag är Herren, eder Gud; och Derföre skolen I helga eder, at I skolen hålla eder heliga och I blifwen helige; ty jag är vara heliga, ty jag är helig. helig: Och I skolen icke orena Och I skolen icke ådraga eder edra själar på något kräkande orenhet genom något af de djur, som på jordene kräker. smådjur, som röra sig på jorden. 45. Ty jag är HERren, som hafwer 45. Ty jag är Herren, som har fört fört eder utur Egypti land, at eder upp ur Egyptens land, på jag skall wara edar Gud: Derföre det att jag skall vara eder skolen I wara helige, ty jag är Gud. Så skolen I nu vara helig. heliga, ty jag är helig. 46. Detta är lagen öfwer djur och 46. Detta är lagen om fyrfotadjuren foglar, och allahanda kräkande och om fåglarna och om alla djur i watnena, och allahanda slags lefvande varelser som röra djur som kräka på jordene: sig i vattnet och om alla slags smådjur på jorden, 47. At I skolen weta åtskilnad på, 47. på det att I mån kunna skilja hwad orent och rent är, och hwad mellan orent och rent, mellan de djur man äta, och hwad man icke djur, som få ätas, och de djur, äta skall. som icke få ätas. 12. Capitlet. 12 KAPITLET. Barnaföderskors renselse. Barnaföderskors rening. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med Israels barn, och säg: 2. Tala till Israels barn och säg: När en qwinna undfår säd, och När en kvinna föder barn och det föder piltabarn, då skall hon är ett gossebarn som hon födt, så wara oren i sju dagar, så länge skall hon vara oren i sju dagar; hon lider sina krankhet. lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren. 3. Och på åttonde dagen skall man 3. Och på åttonde dagen skall omskära hans förhuds kött. barnets förhud omskäras. 4. Och hon skall hema blifwa tre och 4. Och sedan skall hon stanna hemma trettio dagar uti hennes trettiotre dagar, under sitt renselseblod. Intet heligt skall reningsflöde. Hon skall icke hon komma wid, och til helgedomen komma vid något heligt och får skall hon icke komma, til deß icke heller komma till hennes renselsedagar äro ute. helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro ute. 5. Föder hon pigobarn, så skall hon 5. Men om det är ett flickebarn som wara oren i twå weckor, så hon födt, så skall hon vara oren länge hon lider sina krankhet, i två veckor, på samma sätt som och skall sex och sextio dagar vid sin månadsrening; och sedan hema blifwa i hennes skall hon stanna hemma i renselseblod. sextiosex dagar, under sitt reningsflöde. 6. Och när hennes renselsedagar äro 6. Och när hennes reningsdagar äro ute, efter son eller dotter, ute, vare sig efter son eller skall hon bära fram et årsgammalt efter dotter, skall hon föra fram lamb til bränneoffer, och en ung ett årsgammalt lamm såsom dufwo, eller turturdufwo, til brännoffer och en ung dufva eller syndoffer Prestenom, för dörena en turturdufva såsom syndoffer, af wittnesbördsens tabernakel. till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. 7. Der skall han offrat för 7. Och han skall offra detta inför HERranom, och försona henne, så Herrens ansikte och bringa warder hon ren af sinom blodgång. försoning för henne, så blifver Detta är lagen för den som föder hon ren från sitt blodflöde. piltabarn eller pigobarn. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon födt ett gossebarn, och när hon födt ett flickebarn. 8. Om hennes hand icke förmå et får, 8. Och om hon icke förmår anskaffa så tage twå turturdufwor, eller ett får, så skall hon taga två twå unga dufwor, den ena til turturdufvor eller två unga bränneoffer, den andra til dufvor, en till brännoffer och en syndoffer: Så skall Presten till syndoffer. Och prästen försona henne, at hon skall warda skall bringa försoning för henne, ren. så blifver hon ren. 13. Capitlet. 13 KAPITLET. Spitelskans art, tekn. Spetälska på människor och kläder. Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron Aaron, och sade: och sade: 2. Om ene mennisko något kommer på 2. När någon på sin kropps hud får hennes kötts hud, eller warder en upphöjning eller ett utslag skabbot, eller etterhwitt, såsom eller en ljus fläck och däraf der wille spitelska komma på hans uppstår ett spetälskeartadt ondt kötts hud, skall man hafwa honom på hans kropps hud, så skall han til Presten Aaron, eller til en föras till prästen Aron eller af hans söner ibland Presterna. till en af hans söner, prästerna. 3. Och när Presten ser sårnaden på 3. Om då prästen, när han beser det köttsens hud, at håren äro angripna stället på hans kropps förwandlade til hwitnad, och hud, finner, att håret på det rummet är så påseende, som det angripna stället har hvitnat, och djupare är, än den andra huden af att det angripna stället visar hans kött, så är det förwißo sig djupare än den öfriga huden spitelska: Ty skall Presten bese på kroppen, så är han angripen af honom, och döma honom oren. spetälska; och sedan prästen har besett honom, skall han förklara honom oren. 4. Om något etterhwitt är på hans 4. Och om det är en hvit fläck som kötts hud, och är dock icke synes på hans kropps hud, men den rummet så påseende, at det icke visar sig djupare än den djupare är än den andra huden på öfriga huden och håret därpå icke köttet, och håren äro icke har hvitnat, så skall prästen förwandlade til hwitnad, så skall hålla den angripne innestängd i Presten lycka honom inne i sju sju dagar. dagar: 5. Och på sjunde dagen bese honom, 5. Om då prästen när han på sjunde om sårnaden synes för hans ögon dagen beser honom, finner, att såsom tilförene, och hafwer intet det angripna stället visar sig widare ätit sig ut på hudene, så oförändradt, och att det onda skall Presten åter sluta honom icke har utbredt sig på huden, så inne i sju dagar. skall prästen för andra gången hålla honom innestängd i sju dagar. 6. Och när han beser honom annan 6. Om då prästen, när han på sjunde gången, på sjunde dagen, och dagen beser honom för andra finner då, at sårnaden är gången finner, att det angripna förswunnen, och hafwer intet stället bleknat, och att det onda widare ätit sig på hudene, så icke har utbredt sig på huden, så skall han döma honom renan; ty skall prästen förklara honom ren, det är en skabb: Och han skall ty då är det ett vanligt utslag, twå sin kläder, och så är han och sedan han tvått sina kläder, ren. är han ren. 7. Om nu skabben widare äter sig på 7. Men om utslaget utbreder sig på hudene, sedan han af Prestenom huden, sedan han låtit bese sig besedd och ren sagd wardt; och af prästen för att förklaras ren, warder nu annan tid besedd af och han nu för andra gången låter Prestenom: bese sig af prästen 8. Ser då Presten, at skabben hafwer 8. och prästen då, när han beser widare ätit sig i hudena, skall honom, finner, att utslaget har han döma honom oren: Ty det är bredt sig på huden, så skall wißerliga spitelska. prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska. 9. Om någon spitelsko sårnad warder 9. När någon blifver angripen af på ene mennisko, den skall man spetälska, skall han föras till hafwa til Presten: prästen. 10. När han ser och finner, at en 10. Om då prästen, när han beser hwitnad är kommen på hudena, och honom, finner en hvit upphöjning håren äro hwit wordne, och rått på huden och ser, att håret där kött är i sårena; hvitnat, och att svallkött bildar sig i upphöjningen, 11. Så är det wißerliga en gammal 11. så är det gammal spetälska på spitelska på hans kötts hud; hans kropps hud, och prästen derföre skall Presten döma honom skall förklara honom oren; han oren, och icke sluta honom inne; skall då icke stänga honom inne, ty han är allaredo oren. ty han är oren. 12. Om spitelskan förwidgas på 12. Men om spetälskan så brutit ut hudene, och går utöfwer hela på huden, att på den angripne hudena, ifrå hufwudet ned til hela huden, från hufvud till fötterna, allt det Prestenom för fötter, öfverallt där prästen ögonen wara kan; ser, är betäckt af spetälska 13. När nu Presten beser det, och 13. och prästen alltså, när han finner at spitelskan är gången beser honom, finner, att öfwer hela köttet, då skall han spetälska betäcker hela hans döma honom ren, efter det allt kropp, så skall han förklara den på honom förwandladt är til angripne ren. Hela hans kropp hwitnad; ty han är ren. har blifvit hvit; han är ren. 14. Men är der rått kött den dagen 14. Men så snart svallkött visar sig då han besedd warder, så är han på honom, är han oren. oren. 15. Och när Presten ser det rå 15. När prästen ser svallköttet, köttet, skall han döma honom skall han förklara honom oren; oren; ty han är oren, och är svallköttet är orent, det är wißerliga spitelsk. spetälska. 16. Om det rå köttet förwänder sig 16. Men om svallköttet förändrar sig igen, och förwandlas til och stället blifver hvitt, så hwitnad, så skall han komma til skall han komma till prästen. Presten. 17. Och när Presten ser och finner, 17. Om då prästen, när han beser at den sårnaden är förwandlad honom, finner, att det angripna til hwitnad, skall han döma stället har blifvit hvitt, så honom renan; ty han är ren. skall prästen förklara den angripne ren; han är då ren. 18. Om någrom kommer på hans kötts 18. När någon på sin kropps hud har hud en böld, och läkes åter haft en bulnad, som blifvit igen: läkt, 19. Och derefter på samma rummet 19. men sedan på det ställe, där upkommer något hwitt, eller bulnaden varit, en hvit rödligit etterhwitt warder, upphöjning eller en rödhvit skall han warda besedd af fläck visar sig, så skall han Prestenom. låta bese sig af prästen. 20. När Presten ser, at det rummet 20. Om då prästen, när han beser är lägre än den andra huden, och honom, finner, att stället visar håret är förwandladt til sig lägre än den öfriga huden, hwitnad, så skall han döma honom och att håret därpå hvitnat, så oren; ty det är wißerliga wordet skall prästen förklara honom en spitelsko sårnad af den oren; ty då är han angripen af böldene. spetälska, som har brutit ut där bulnaden var. 21. Men ser Presten och finner, at 21. Men om prästen, när han beser håren icke äro hwit, och är icke stället, finner, att hvitt hår lägre än den andra huden, och är saknas där, och att stället icke förswunnet, så skall han sluta är lägre än den öfriga huden, honom inne i sju dagar. och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd i sju dagar. 22. Äter det sig widare i hudena, så 22. Om då det onda utbreder sig på skall han döma honom oren; ty huden, så skall prästen förklara det är wißerliga en spitelsko honom oren, ty då är han sårnad. angripen. 23. Men blifwer den etterhwitnaden 23. Men om den ljusa fläcken blifver så ståndandes, och äter sig icke oförändrad där den är och icke widare, så är det ärret efter utbreder sig, så är det ett böldene; och Presten skall döma märke efter bulnaden, och honom ren. prästen skall förklara honom ren. 24. Om någors mans kött warder sårt 24. Men om någon på sin kropps hud på hudene af eldsbränning, och får ett brännsår, och om af brännesårnaden är rödlig eller ärrbildningen i brännsåret sedan hwit: blifver en rödhvit eller hvit fläck 25. Och Presten beser honom, och 25. och prästen, när han beser finner håret förwandladt til stället, finner, att håret på hwitnad, der bränningen war, och fläcken har hvitnat, och att den är lägre til anseende än den visar sig djupare än den öfriga andra huden; så är wißerliga huden, så är mannen angripen af spitelska worden af den spetälska, som har brutit ut där bränningene: Derföre skall brännsåret var; och prästen Presten döma honom oren; ty det skall förklara honom oren, ty då är en spitelsko sårnad. är han angripen af spetälska. 26. Men ser Presten och finner, at 26. Men om prästen, när han beser håret på bränningene icke är stället, finner, att hvitt hår förwandladt til hwitnad, och saknas på den ljusa fläcken, och icke lägre än den andra huden, att stället icke är lägre än den och är dertil förswunnet; skall öfriga huden, och att det är han sluta honom inne i sju blekt, så skall prästen hålla dagar. honom innestängd i sju dagar. 27. Och på sjunde dagen skall han 27. Om då prästen, när han på sjunde bese honom: Hafwer det widare dagen beser honom, finner, att ätit sig ut på hudene, så skall det onda utbredt sig på huden, han döma honom oren: Ty det är så skall prästen förklara honom spitelska. oren, ty då är han angripen af spetälska. 28. Men är det blifwit ståndande på 28. Men om den ljusa fläcken blifver bränningene, och icke hafwer oförändrad där den är och icke widare ätit sig ut på hudene, utbreder sig på huden och och är dertil förswunnet, så är förblifver blek, så är det en det et sår efter bränningene, upphöjning efter brännsåret, och och Presten skall döma honom prästen skall förklara honom ren; ty det är et ärr efter ren, ty det är ett märke efter bränningen. brännsåret. 29. Om en man eller qwinna warder 29. När på en man eller en kvinna skabbot på hufwudet eller på något ställe på hufvudet eller skägget: på hakan blifver angripet 30. Och Presten beser sårnaden, och 30. och prästen, då han beser det finner at det är lägre til angripna stället, finner, att anseende än den andra huden, och det visar sig djupare än den håret der sammastäds warder öfriga huden, och att gulaktigt, gulaktigt och tunt, så skall han tunt hår finnes där, så skall döma honom oren; ty det är en prästen förklara den angripne spitelsko skabb på hufwudet oren, ty då är det eller skäggena. spetälskeskorf, hufvud- eller hakspetälska. 31. Men ser Presten, at skabben icke 31. Men om prästen, när han beser är lägre til anseende än den det angripna stället med andra huden, och håret icke är skorfven, finner, att om det än blackt; skall han sluta honom icke visar sig djupare än den inne i sju dagar. öfriga huden, svart hår likväl saknas där, så skall prästen hålla den af skorfven angripne innestängd i sju dagar. 32. Och när han på sjunde dagen ser 32. Om då prästen, när han på sjunde och finner, at skabben icke dagen beser det angripna hafwer ätit sig widare, och stället, finner, att skorfven intet gult hår på färde är, och icke har utbredt sig, och att skabben är icke lägre til där icke finnes något gulaktigt anseende än den andra huden; hår, och att skorfven icke visar sig djupare än den öfriga huden, 33. Skall han raka sig, dock at han 33. så skall den sjuke raka sig, icke rakar skabben; och Presten utan att dock raka det skorfviga skall åter sluta honom inne i stället, och prästen skall för sju dagar. andra gången hålla den skorfsjuke innestängd i sju dagar. 34. Och när han på sjunde dagen 34. Om då prästen, när han på sjunde beser honom, och finner at dagen beser den skorfsjuke, skabben hafwer icke widare ätit finner, att skorfven icke har sig i hudene, och är icke lägre utbredt sig på huden, och att til anseende än den andra huden, den icke visar sig djupare än så skall Presten säga honom ren, den öfriga huden, så skall och han skall twå sin kläder; ty prästen förklara honom ren, och han är ren. sedan han tvått sina kläder, är han ren. 35. Om skabben äter sig widare i 35. Men om skorfven utbreder sig på hudena, sedan han ren sagd war: huden, sedan han blifvit förklarad ren, 36. Och Presten ser och finner, at 36. och prästen, när han beser skabben hafwer ätit sig widare honom, finner, att skorfven har på hudene, så skall han icke mer utbredt sig på huden, så fråga efter, om håren äro behöfver prästen icke fråga gulaktig; ty han är oren. efter, om där finnes något gulaktigt hår, ty han är oren. 37. Är det ock för ögonen, at 37. Men om skorfven visar sig skabben hafwer ståndit stilla, oförändrad och svart hår har och der äro black hår upgångne, vuxit upp på stället, då är så är skabben läkt, och han är skorfven läkt och han är ren, ren: Ty skall Presten säga honom och prästen skall förklara honom renan. ren. 38. Om enom manne eller qwinno något 38. När någon, man eller kvinna, på etterhwitt kommer på hans kötts sin kropps hud får fläckar, hud: hvita fläckar, 39. Och Presten ser, at det 39. och prästen, när han beser den etterhwita något förswinner, så angripne, finner, att fläckarna är det en hwit skabb, upkommen på hans kropps hud äro på hudena; och han är ren. blekhvita, så är det ett ofarligt utslag, som har kommit fram på huden; han är ren. 40. Om enom manne hufwudhåret 40. När på en mans hufvud håret utan affaller, så at han warder vidare faller af, så är det skallot, han är ren. vanlig bakskallighet; han är ren. 41. Faller det honom framman af 41. Och om håret utan vidare faller hufwudet, så är det en af på främre delen af hufvudet, framskallot; och han är ren. så är det vanlig framskallighet; han är ren. 42. Men warder der någor hwit eller 42. Men när på det skalliga stället, rödlig sårnad uppå det skallota baktill eller framtill, en eller framskallota, så är det rödhvit fläck uppstår, så är det spitelska upgången på samma spetälska som har brutit ut på skallota eller framskallota. det skalliga stället, baktill eller framtill. 43. Derföre skall Presten bese 43. Om alltså prästen, när han beser honom, och när han finner den honom, finner, att den upphöjda hwita eller rödliga sårnaden fläcken på det skalliga stället, uplupen på hans skallota eller baktill eller framtill, är framskallota, at det synes såsom rödhvit, och att den visar sig eljest spitelska på hudene; lik spetälska på den öfriga kroppens hud, 44. Så är han spitelsk och oren: Och 44. så är mannen spetälsk, han är Presten skall säga honom oren oren; prästen skall strax för sådana sårnads skull på hans förklara honom oren, ty han är hufwud. angripen på sitt hufvud. 45. Den som spitelsk är, hans kläder 45. Den som är angripen af spetälska skola wara rifwin, och hufwudet skall gå med sönderrifna kläder, blott; munne skylter, och skall han skall hafva sitt hår allstinges oren kallas. oordnadt och skyla sitt skägg, och han skall ropa: »Oren, oren!» 46. Och så länge den sårnaden på 46. Så länge han är angripen af honom är, skall han wara oren; spetälska, skall han vara oren; bo allena, och hans boning skall oren är han. Han skall bo wara utan lägret. afskild; utanför lägret skall han hafva sin bostad. 47. Om på et kläde kommer en 47. När en klädnad blifver angripen spitelsko sårnad, ware sig ullet af spetälska, vare sig klädnaden eller linnet; är af ylle eller linne, 48. På warp eller wäft, ehwad det 48. eller när så sker med något är, linnet eller ullet, eller på väfdt eller virkadt tyg, vare ett skinn, eller på allt det af sig af linne eller af ylle, skinn gjordt är; eller med skinn eller med något, hvad det vara må, som är förfärdigadt af skinn 49. Och när den sårnaden warder blek 49. och det angripna stället visar eller rödlig, på kläde eller på sig grönaktigt eller rödaktigt, skinne, eller på warpe eller på klädnaden eller skinnet eller wäfte, eller på något ting, som på det väfda eller virkade tyget af skinn gjordt är, det är wißt eller på det af skinn gjorda en spitelsko sårnad. föremålet, hvad det vara må, så är stället angripet af spetälska och skall visas för prästen. 50. Derföre skall Presten bese det, 50. Och när prästen har besett det och när han ser sårnaden, skall angripna stället, skall han han sluta det inne i sju dagar. hafva den angripna saken inläst i sju dagar. 51. Och om han på sjunde dagen ser, 51. Om han då, när han på sjunde at sårnaden hafwer widare ätit dagen beser det angripna sig, på klädet, på warpenom stället, finner, att skadan har eller wäftena, på skinne, eller utbredt sig på klädnaden eller hwad af skinne gjordt är; så är på det väfda eller virkade tyget det en inbiten spitelsko sårnad, eller på skinnet, hvad helst det och det är orent. vara må som är förfärdigadt af skinnet, så är stället angripet af elakartad spetälska; sådant är orent. 52. Och klädet skall brännas up, 52. Och man skall bränna upp eller warpen, eller wäftet, klädnaden eller det väfda eller ehwad det är ullet eller linnet, virkade tyget, vare sig det är eller allahanda skinnwerk, der af ylle eller af linne, eller sådana sårnad uppå är: Ty det är det af skinn gjorda föremålet, en spitelsko sårnad, och skall som är angripet, hvad det vara brännas up i elde. må; ty det är en elakartad spetälska; allt sådant skall uppbrännas i eld. 53. Om Presten ser, at sårnaden icke 53. Men om prästen, när han beser hafwer widare ätit sig på klädet stället, finner, att fläcken eller på warpenom, eller icke har utbredt sig på wäftena, eller allahanda klädnaden eller på det väfda skinnwerk; eller virkade tyget eller på det af skinn gjorda föremålet, hvad det vara må, 54. Så skall han bjuda, at man twår, 54. så skall prästen bjuda, att man der sårnaden är, och skall sluta tvår den sak, på hvilken det det inne i andra sju dagar. angripna stället finnes, och han skall för andra gången hafva den inläst i sju dagar. 55. Och när Presten ser, sedan 55. Om då prästen, när han efter sårnaden twagen är, at sårnaden tvagningen beser det angripna intet förwandlad är för hans stället, finner, att det ögon, och ej heller hafwer angripna stället icke har widare ätit sig, så är det förändrat sitt utseende, så är orent, och skall upbrännas på en sådan sak oren, låt vara att elde: Ty det är djupt inätit, fläcken icke vidare har utbredt och hafwer befrätit det. sig; du skall uppbränna den i eld; det är en frätfläck, den må nu sitta på afvigsidan eller på rätsidan. 56. Om Presten ser, at sårnaden 56. Men om prästen, när han beser något förswunnen är, sedan han det angripna stället, finner, wardt twagen; så skall han rifwa att det efter tvagningen har det af klädena, af skinnena, af bleknat, så skall han rifva bort warpenom eller wäftena. det från klädnaden eller skinnet eller från det väfda eller virkade tyget. 57. Synes det ändå sedan på klädena, 57. Om likväl sedan en fläck åter på warpenom, på wäftena, eller visar sig på klädnaden eller på allahanda skinnwerk; så är det det väfda eller virkade tyget en fläck, och skall det eller på det av skinn gjorda upbrännas med elde, der den föremålet, hvad det vara må, så sårnaden uti är. är det spetälska som har brutit ut; den sak, på hvilken det angripna stället finnes, skall du uppbränna i eld. 58. Men klädet eller warpen, eller 58. Men om genom tvagningen fläcken wäftet, eller allahanda har gått bort på klädnaden eller skinnwerk, som twagit är, och på det väfda eller virkade tyget sårnaden afgången är, skall man eller på det af skinn gjorda på nytt twå, och så är det rent. föremålet, hvad det vara må, så skall det för andra gången tvås, och så blifver det rent. 59. Detta är lagen om spitelsko 59. Detta är lagen om det som sårnad på kläder, ehwad de äro blifver angripet af spetälska, ullen eller linnen; på warp antingen det är en klädnad af eller wäft, och allahanda ylle eller linne, eller det är skinnwerk, til at säga dem ren väfdt eller virkadt tyg eller eller oren. något föremål som är gjordt af skinn, hvad det vara må --- den lag, efter hvilken det skall förklaras rent eller orent. 14. Capitlet. 14 KAPITLET. Om de spitelskas rening, försoning. Den spetälskes rening. Spetälska på hus. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Detta är lagen om den spitelska, 2. Detta vare lagen om huru man när han skall rensad warda. Han skall förfara, när den som haft skall komma til Presten: spetälska skall renas: Han skall föras till prästen; 3. Och Presten skall gå utu lägret, 3. och prästen skall gå ut utanför och bese huru spitelsko sårnaden lägret. Om då prästen, när han är på dem spitelska hel worden; beser den spetälske, finner, att han är botad från den spetälska, hvaraf han varit angripen, 4. Och skall bjuda honom, som rensas 4. så skall prästen bjuda, att man skall, at han tager twå lefwande för dens räkning, som skall foglar, de som rene äro, och renas, tager två lefvande rena cedreträ, och rosenfärgo ull, och fåglar, cederträ, rosenrödt garn Isop. och isop. 5. Och skall bjuda at slagta den ena 5. Och prästen skall bjuda, att man foglen uti et lerkärile wid slaktar den ena fågeln öfver ett rinnande watn. lerkärl med friskt vatten i. 6. Och skall taga den lefwande 6. Sedan skall han taga den lefvande foglen med cedreträt, rosenfärgo fågeln, så ock cederträet, det ullen, och Isopen, och doppa uti rosenröda garnet och isopen, och den slagtade foglens blod wid detta alltsammans, jämväl den rinnande watn. lefvande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som blifvit slaktad öfver det friska vattnet. 7. Och stänka på honom, som af 7. Och han skall stänka sju gånger spitelskone rensas skall, sju på den, som skall renas från resor; och rensa honom alltså, spetälskan: och sedan han så och låta den lefwande foglen renat honom, skall han släppa den flyga i fria markena. lefvande fågeln fri ute på marken. 8. Men den rensade skall twå sin 8. Och den som skall renas skall två kläder, och raka allt sitt hår sina kläder och raka af allt sitt af, och bada sig i watne, och så hår och bada sig i vatten, så är han ren: Sedan gånge han in i blifver han ren och får sedan gå lägret, dock skall han blifwa in i lägret. Dock skall han utan sitt tjäll i sju dagar. stanna utanför sitt tält i sju dagar. 9. Och på sjunde dagen skall han 9. Och på sjunde dagen skall han raka allt sitt hår af hufwudet, raka af allt sitt hår, både skägget och ögonbrynen, så at hufvudhåret och skägget och allt hår blifwer afrakadt; och ögonbrynen: allt sitt hår skall skall twå sin kläder, och bada han raka af. Och han skall två sitt kött i watne, och så är han sin kläder och bada sin kropp i ren. vatten, så blifver han ren. 10. Och på åttonde dagen skall han 10. Och på åttonde dagen skall han taga tu lamb, de utan wank äro, taga två felfria lamm af hankön och et årsgammalt får utan wank, och ett årsgammalt felfritt lamm och tre tijungar semlomjöl til af honkön, så ock tre tiondels spisoffer, blandadt med oljo, efa fint mjöl, begjutet med och en Log oljo. olja, till spisoffer, och därtill en log olja. 11. Då skall Presten ställa den 11. Och prästen, som förrättar rensada och deßa ting fram för reningen, skall ställa den som HERran, för dörena af skall renas och allt det andra wittnesbördsens tabernakel: fram inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. 12. Och skall taga det ena lambet, 12. Och prästen skall taga det ena och offra det til et skuldoffer lammet och offra det till ett med den Log oljo, och skall skuldoffer jämte tillhörande log sådant weftoffra för HERranom. olja och vifta detta såsom ett viftoffer inför Herrens ansikte. 13. Och sedan slagta lambet, der man 13. Och man skall slakta lammet på slagtar syndoffret och samma plats, där man slaktar bränneoffret, som är på heligt synd- och brännoffersdjuren, på rum: Ty såsom syndoffret, så en helig plats; ty skuldoffret hörer ock skuldoffret Prestenom tillhör prästen, likasom til; ty det är det syndoffret; det är högheligt. aldrahelgasta. 14. Och Presten skall taga af 14. Och prästen skall taga något af skuldoffrens blod, och stryka på skuldoffrets blod, och därmed högra örnatimpen af den rensada, skall prästen bestryka högra och på tuman af hans högra hand, örsnibben på den som skall och på största tåna af hans rensas, så ock tummen på hans högra fot. högra hand och stortån på hans högra fot. 15. Sedan skall han taga af oljone 15. Sedan skall prästen taga af utu Logen, och gjuta den i sin tillhörande log olja och gjuta i wänstra hand: sin vänstra hand, 16. Och doppa med sitt högra finger 16. och prästen skall doppa sitt i oljona, den i hans wänstra högra pekfinger i oljan, som han hand är, och stänka oljona med har i sin vänstra hand, och sitt finger sju resor för stänka något af oljan med sitt HERranom. finger sju gånger inför Herrens ansikte. 17. Men det öfwer blifwer af oljone i hans hand skall han gjuta på 17. Och med det som blifver öfver af den högra örnatimpen af honom oljan i hans hand skall prästen som rensad är, och på den högra bestryka högra örsnibben på den tuman, och på den stora tåna af som skall renas, så ock tummen hans högra fot, ofwan uppå på hans högra hand och stortån skuldoffrens blod. på hans högra fot, ofvanpå skuldoffersblodet. 18. Det qwart är af oljone i hans 18. Och det som därefter är öfver af hand skall han slå på hans oljan i prästens hand skall han hufwud som rensader är, och gjuta på dens hufvud, som skall försona honom för HERranom. renas; så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. 19. Och skall göra syndoffer, och 19. Därpå skall prästen offra försona den rensada för hans syndoffret och bringa försoning orenlighets skull. Och skall för den som skall renas, så att sedan slagta bränneoffret. han blifver fri ifrån sin orenhet; sedan skall han slakta brännoffersdjuret. 20. Och skall offra det på altaret 20. Och prästen skall offra samt med spisoffret, och försona brännoffret på altaret och honom, så är han ren. tillika spisoffret. När så prästen bringar försoning för honom, så blifver han ren. 21. Är han fattig, och icke så 21. Men om han är fattig och icke mycket förwärfwar med sine hand, kan anskaffa så mycket, så skall så tage et lamb för sitt han taga allenast ett lamm till skuldoffer, til at weftoffra, skuldoffer och vifta det för til att försona honom, och en att bringa försoning för sig, tijung af semlomjöl, blandad med och allenast en tiondedels efa oljo til spisoffer, och en Log fint mjöl, begjutet med olja, oljo: till spisoffer, och därtill en log olja. 22. Och twå turturdufwor, eller twå 22. så ock två turturdufvor eller unga dufwor, de han med sine två unga dufvor, efter som han hand förwärfwa kan; den ena ware kan anskaffa; den ena skall vara til et syndoffer, den andra til till syndoffer, den andra till et bränneoffer: brännoffer. 23. Och bäre dem til Presten, på 23. Och han skall för att förklaras åttonde dagen efter hans ren bära allt detta till prästen renselse, inför dörena af på åttonde dagen, till wittnesbördsens tabernakel för uppenbarelsetältets ingång, HERranom. inför Herrens ansikte. 24. Då skall Presten taga 24. Och prästen skall taga skuldoffrens lamb, och den Log skuldofferslammet och oljo, och skall det allt tillhörande log olja, och detta weftoffra för HERranom. skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför Herrens ansikte. 25. Och slagta skuldoffrens lamb, 25. Och man skall slakta och taga af samma skuldoffers skuldofferslammet, och prästen blod, och stryka den rensada på skall taga af skuldoffrets blod hans högra örnatimp, och på och bestryka högra örsnibben på tuman af hans hand, och på den den som skall renas, så ock stora tåna af hans högra fot: tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. 26. Och gjuta oljona i sina wänstra 26. Sedan skall prästen gjuta något hand: af oljan i sin vänstra hand, 27. Och stänka med sitt högra finger 27. och prästen skall stänka med oljona, som i hans wänstra hand sitt högra pekfinger något af är, sju resor för HERranom. oljan, som han har i sin vänstra hand, sju gånger inför Herrens ansikte. 28. Det qwart blifwer i hans hand 28. Och prästen skall med oljan, som skall han låta på högra han har i sin hand, bestryka örnatimpen af den rensada, och högra örsnibben på den som skall på tuman af hans högra hand, och renas, så ock tummen på hans på stora tåna af hans högra fot, högra hand och stortån på hans ofwan uppå skuldoffrens blod. högra fot, ofvanpå skuldoffersblodet. 29. Det qwart är i hans hand af 29. Och det som är öfver af oljan i oljone skall han låta på prästens hand skall han gjuta på hufwudet af den rensada, til at dens hufvud, som skall renas, försona honom för HERranom. till att bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. 30. Och sedan göra et syndoffer utaf 30. Därpå skall han offra den ena af den ena turturdufwone, eller turturdufvorna eller af de unga unga dufwone, såsom hans hand dufvorna, hvad han nu kunnat hafwer kunnat förwärfwa: anskaffa; 31. Utaf den andra et bränneoffer, 31. efter som han kunnat anskaffa, samt med spisoffret. Och alltså skall han offra den ena till skall Presten försona den brännoffer, tillika med rensada för HERranom. spisoffret. Så skall prästen bringa försoning inför Herrens ansikte för den som skall renas. 32. Detta ware lagen för den 32. Detta är lagen om den som varit spitelska, som icke kan med sine angripen af spetälska, men icke hand förwärfwa det til hans kan anskaffa hvad som rätteligen renselse hörer. hör till hans rening. 33. Och HERren talade med Mose och 33. Och Herren talade till Mose och Aaron, och sade: Aron och sade: 34. När i kommen in uti Canaans 34. När I kommen in i Kanaans land, land, det jag eder til som jag vill gifva eder till besittning gifwa skall, och jag besittning, och jag låter något der i någro edor besittnings hus i det land I fån till huse en spitelsko sårnad gifwer; besittning blifva angripet af spetälska, 35. Så skall han, som huset 35. så skall husets ägare gå och tilhörer, komma, underwisa det anmäla det för prästen och säga: Prestenom, och säga: Det synes »Det synes som om mitt hus vore såsom en spitelsko sårnad är i angripet af spetälska.» mino huse. 36. Då skall Presten säga dem, at de 36. Då skall prästen bjuda, att man, skola ryma utu huset förra än innan prästen går in för att Presten går derin, til at bese bese det angripna stället, sårnaden: På det at allt det i utrymmer huset, på det att icke huset är icke skall warda orent. allt som är i huset må blifva Sedan skall Presten gå in til at orent. Och därefter skall bese huset. prästen gå in för att bese huset. 37. När han nu ser sårnaden, och 37. Om han då, när han beser det finner at på husens wäggar gula angripna stället, finner, att eller rödletta gropar äro, och det angripna stället på husets deras anseende djupare in är, än vägg bildar grönaktiga eller wäggen eljest är: rödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den öfriga väggen, 38. Så skall han gå utu huset genom 38. så skall prästen gå ut ur huset, dörena, och igenlycka huset i till dörren på huset, och stänga sju dagar. huset för sju dagar. 39. Och när han på sjunde dagen 39. Om då prästen, när han på sjunde igenkommer, och ser at sårnaden dagen kommer igen och beser det, hafwer ätit sig widare på finner, att fläcken har utbredt wäggene af huset: sig på husets vägg, 40. Så skall han bjuda dem utbryta 40. så skall prästen bjuda, att man stenarna, der den sårnaden uti bryter ut de stenar, som äro är, och kasta det ut för staden angripna, och kastar dem utanför på et orent rum. staden på någon oren plats. 41. Och huset skall man skrapa 41. Men huset skall man skrapa innantil allt omkring, och kasta öfverallt innantill och kasta det afskrapade stoftet ut för det afskrapade murbruket utanför staden på et orent rum: staden på någon oren plats. 42. Och taga andra stenar, och sätta 42. Och man skall taga andra stenar dem i samma staden; och taga och sätta in dem i de förras annan kalk, och bestryka huset ställe och taga annat murbruk med. och rappa huset därmed. 43. Om då sårnaden igenkommer, och 43. Om likväl en fläck åter kommer brister ut på huset, sedan man fram på huset, sedan man brutit hafwer uttagit stenarna, skrapat ut stenarna, och sedan man huset, och bestrukit det på skrapat huset, och sedan det nytt: blifvit rappadt, 44. Så skall Presten gå derin: Och 44. så skall prästen gå in och bese när han ser at sårnaden hafwer det, och om han då finner, att widare ätit sig på husena, så är fläcken har utbredt sig på det wißerliga en frätande huset, så är detta en elakartad spitelska på huset; och är spetälska på huset; det är orent. orent. 45. Derföre skall man bryta huset 45. Och man skall rifva ned huset ned, både sten och trä, och allt med dess stenar och trävirke stoftet af husena föra ut för allt murbruk på huset och föra staden på et orent rum. bort alltsammans utanför staden till någon oren plats. 46. Och den som går in i huset, så 46. Och om någon har gått in i huset länge det tilslutit är, han är under den tid det skulle vara oren intill aftonen. stängdt, så skall han vara oren ända intill aftonen. 47. Och den derinne ligger, eller 47. Och om någon har legat i huset, äter derinne, han skall twå sin skall han två sin kläder, och om kläder. någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder. 48. Hwar nu Presten ser, då han går 48. Men om prästen, när han går in derin, at sårnaden icke widare och beser huset, finner, att hafwer ätit sig på huset, sedan fläcken icke har utbredt sig på huset bestrukit är; så skall han huset, sedan det blifvit säga det rent; ty sårnaden är rappadt, så skall han förklara hel worden. huset rent, ty då är det onda häfdt. 49. Och skall taga til syndoffer för 49. Och han skall till husets rening huset, twå foglar, cederträ, och taga två fåglar, cederträ, rosenfärgad ull, och Isop: rosenrödt garn och isop. 50. Och slagta den ena foglen uti et 50. Och han skall slakta den ena lerkäril med rinnande watn. fågeln öfver ett lerkärl med friskt vatten i. 51. Och skall taga det cederträt, 51. Sedan skall han taga cederträet, rosenfärgada ullen, Isopen och isopen, det rosenröda garnet och den lefwande foglen, och doppa den lefvande fågeln och doppa honom uti den slagtada foglens alltsammans i den slaktade blod wid rinnande watn, och fågelns blod och det friska stänka huset sju resor. vattnet och stänka på huset sju gånger. 52. Och skall alltså skära huset med 52. Så skall han rena huset med foglens blod, och med det fågelns blod och det friska rinnande watnet, med den vattnet och med den lefvande lefwande foglen, med cedreträt, fågeln, cederträet, isopen och med Isopen, och med rosenfärgada det rosenröda garnet. ullen. 53. Och skall låta den lefwande 53. Och han skall släppa den foglen flyga ut för staden i lefvande fågeln fri ute på fria markena, och försona huset; marken utanför staden. När han så är det rent. så bringar försoning för huset, så blifver det rent. 54. Detta är lagen om all spitelskos 54. Detta är lagen om allt som och skabbs sårnad: blifver angripet af spetälska eller spetälskeskorf, 55. Om kläders spitelsko, och huses; 55. om spetälska på kläder och på hus, 56. Om blemor, skabb och etterhwitt: 56. om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar, 57. På det man skall weta, när något 57. till undervisning om när något orent eller rent är. Detta är är orent eller rent. Detta är lagen om spitelsko. lagen om spetälska. 15. Capitlet. 15 KAPITLET. Säds- blods-flöd, rening. Oren flytning hos man och kvinna. Och HERren talade med Mose och Och Herren talade till Mose och Aron Aaron, och sade: och sade: 2. Taler med Israels barn, och säger 2. Talen till Israels barn, och til dem: sägen till dem: 3. Om enom manne flyter hans kötts Om någon får flytning ur sitt flöd, han är oren. Och då är han kött, så är sådan flytning oren. oren af denna flödene, när hans kött förrötes, eller bortfrätes 3. Och angående hans orenhet, medan af det flytandet. flytningen varar, gäller följande: Ehvad hans kött afsöndrar flytningen, eller det tillsluter sig för flytningen, så är han oren. 4. All säng, der han på ligger, och 4. Allt hvarpå den sjuke ligger allt det han sitter uppå, skall blifver orent, och allt hvarpå wara orent. han sitter blifver orent. 5. Och den som kommer wid hans säng, 5. Och den som kommer vid det hvarpå han skall twå sin kläder, och han legat skall två sina kläder bada sig med watn, och wara oren och bada sig i vatten och vara intil aftonen. oren ända till aftonen. 6. Och den som sätter sig der han 6. Och den som sätter sig på något suttit hafwer, han skall twå sin hvarpå den sjuke suttit skall två kläder, och bada sig med watn, sina händer och bada sig i vatten och wara oren intil aftonen. och vara oren ända till aftonen. 7. Den som kommer wid hans kött, han 7. Och den som kommer vid den sjukes skall twå sin kläder, och bada kropp skall två sina kläder och sig med watn, och wara oren intil bada sig i vatten och vars oren aftonen. ända till aftonen. 8. Om han spottar på den som ren är, 8. Och om den sjuke spottar på någon skall han twå sin kläder, och som är ren, skall denne två sina bada sig med watn, och wara oren kläder och bada sig i vatten och intil aftonen. vara oren ända till aftonen. 9. Och sadelen, der han rider uppå, 9. Och allt hvarpå den sjuke sitter, skall wara oren. när han färdas någonstädes, blifver orent. 10. Och den som kommer wid något, 10. Och hvar och en som kommer vid som under honom warit hafwer, något, hvad det vara må, som han skall wara oren intil legat under honom skall vara aftonen. Och den sådant bär, oren ända till aftonen; och den han skall twå sin kläder, och som bär bort något sådant skall bada sig med watn, och wara oren två sina kläder och bada sig i intil aftonen. vatten och vara oren ända till aftonen. 11. Och den som han wederkommer, och 11. Och hvar och en som den sjuke hafwer tilförene icke twagit kommer vid utan att hafva sköljt sina händer, han skall twå sin sina händer i vatten skall två kläder, och bada sig med watn, sina kläder och bada sig i och wara oren intil aftonen. vatten och vara oren ända till aftonen. 12. Kommer han wid et lerkäril, 12. Och ett lerkärl, som den sjuke skall man det sönderslå: Men kommer vid, skall sönderslås; träkäril skall man skölja med men är det ett träkärl, skall watn. det sköljas med vatten. 13. Och när han warder ren af hans 13. När den som har flytning blifver flytande, skall han räkna sju ren från sin flytning, skall han dagar sedan han wardt ren, och för att förklaras ren räkna sju twå sin kläder, och bada sitt dagar och därefter två sina kött med rinnande watn, så är kläder, och sedan skall han bada han ren. sin kropp i rinnande vatten, så blifver han ren. 14. Och på åttonde dagen skall han 14. Och på åttonde dagen skall han taga twå turturdufwor, eller twå taga sig två turturdufvor eller unga dufwor, och bära fram för två unga dufvor och komma inför HERran inför dörena af Herrens ansikte till wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältets ingång och få Prestenom. gifva dem åt prästen. 15. Och Presten skall göra af den 15. Och prästen skall offra dem, ena et syndoffer, och af den den ena till syndoffer och den andra et bränneoffer; och andra till brännoffer; så skall försona honom för HERranom, för prästen bringa försoning för hans flytande skull. honom inför Herrens ansikte till rening från hans flytning. 16. När enom manne hans säd utgår i 16. Och om en man har haft sömnen, han skall bada sitt hela sädesutgjutning, så skall han kött med watn, och wara oren bada hela sin kropp i vatten och intil aftonen. vara oren ända till aftonen. 17. Och allt kläde, och allt skinn, 17. Och allt slags klädnad och allt som med sådana säd befläckadt af skinn, hvarpå sådan är, skall twås med watn, och sädesutgjutning har skett, skall wara orent intill aftonen. tvås i vatten och vara orent ända till aftonen. 18. En qwinna, när hwilko en sådana 18. Och när en man har legat hos en ligger, hon skall bada sig i kvinna och sädesutgjutning watne, och wara oren intill skett, så skola de båda bada sig aftonen. i vatten och vara orena ända till aftonen. 19. När en qwinna hafwer sins kötts 19. Och när en kvinna har sin blodflöd, hon skall wara afsides flytning, i det att blod afgår i sju dagar. Och den som kommer ur hennes kött, skall hon vara wid henne, han skall wara oren oren i sju dagar, och var och en intill aftonen. som kommer vid henne skall vara oren ända till aftonen. 20. Och allt det hon ligger uppå, så 20. Och allt hvarpå hon ligger under länge hon afsides är, skall wara sin månadsrening blifver orent, orent: Och det hon sitter uppå och allt hvarpå hon sitter skall wara orent. blifver orent. 21. Och den som kommer wid hennes 21. Och hvar och en som kommer vid säng, han skall twå sin kläder, det hvarpå hon legat skall två och bada sig med watn, och wara sina kläder och bada sig i oren intil aftonen. vatten och vara oren ända till aftonen. 22. Och den som kommer wid något, 22. Och hvar och en som kommer vid der hon hafwer suttit uppå, den något hvarpå hon suttit skall skall twå sin kläder, och bada två sina kläder och bada sig i sig med watn, och wara oren vatten och vara oren ända till intil aftonen. aftonen. 23. Hwad som kommer wid hennes säng, 23. Och om någon sak blifvit lagd på eller det hon sitter på, den det det hvarpå hon legat eller rörer, han skall wara oren intil suttit och någon då kommer vid aftonen. denna sak, så skall han vara oren ända till aftonen. 24. Och om en man ligger när henne, 24. Och om en man ligger hos henne den stund hon afsides är, han och något af hennes månadsflöde skall wara oren i sju dagar; och kommer på honom, skall han vara sängen, der han uppå legat oren i sju dagar, och allt hafwer, skall wara oren. hvarpå han ligger blifver orent. 25. Om en qwinna hafwer sin blodflöd 25. Och om en kvinna har blodflöde i långan tid, icke allenast i så under en längre tid, utan att lång tid som wandt är, utan ock det är hennes månadsrening, utöfwer den tiden som wandt är, eller om hon har flöde utöfver skall hon wara oren så länge hon tiden för sin månadsrening, så flyter: Såsom hon är i hennes skall om henne, så länge hennes rätta flöds tid, så skall hon orena flöde varar, gälla ock wara oren i denna tiden. detsamma som under hennes månadsreningstid; hon är oren. 26. All den säng, der hon uppå 26. Om allt hvarpå hon ligger, så ligger, så länge hon då flyter, länge hennes flöde varar, skall skall wara såsom den säng i gälla detsamma som om det hvarpå hennes rätta flöds tid. Och hon ligger under sin allt det hon sitter uppå skall månadsrening; och allt hvarpå wara orent, såsom i den hon sitter blifver orent, orenheten i hennes rätta flöds likasom under hennes tid. månadsrening. 27. Den som kommer wid något deraf, 27. Och hvar och en som kommer vid han skall wara oren, och skall något af detta blifver oren; han twå sin kläder, och bada sig med skall två sina kläder och bada watn, och wara oren intil sig i vatten och vara oren ända aftonen. till aftonen. 28. Warder hon ren af hennes flöd, 28. Men om hon blifver ren från sitt så skall hon räkna sju dagar, flöde, skall hon räkna sju dagar sedan skall hon wara ren. och sedan vara ren. 29. Och på åttonde dagen skall hon 29. Men på åttonde dagen skall hon taga twå turturdufwor, eller twå taga sig två turturdufvor eller unga dufwor, och bära dem til två unga dufvor och bära dem Presten inför dörena af till prästen, till wittnesbördsens tabernakel. uppenbarelsetältets ingång. 30. Och Presten skall göra et 30. Och prästen skall offra den ena syndoffer af den ena; af den till syndoffre och den andra andra et bränneoffer, och till brännoffer; så skall försona henne för HERranom, prästen bringa försoning för öfwer hennes orenlighets flöd. henne inför Herrens ansikte, till rening från hennes orena flöde. 31. Så skolen I förwara Israels barn 31. Så skolen I bevara Israels barn för deras orenlighet, at de icke från orenhet, på det att de icke dö uti deras orenlighet, om de må dö i sin orenhet, om de orena göra mitt tabernakel orent, det mitt tabernakel, som står midt ibland eder är. ibland dem. 32. Detta är lagen om den som hafwer 32. Detta är lagen om den som har en flöd, och den som i sömnen flytning och om den som har hans säd flyter, så at han sädesutgjutning, så att han warder deraf oren: därigenom blifver oren, 33. Och öfwer henne som hafwer sina 33. och om den kvinna, som har sin blodsflöd, och den som en flöd månadsrening, och om den som har hafwer, ehwad det är man eller någon flytning, ehvad det är man qwinna, och när en man ligger eller kvinna, så ock om en man när ena oreno. som ligger hos en oren kvinna. 16. Capitlet. 16 KAPITLET. Försonings-högtid, bocken. Den stora försoningsdagen. Och HERren talade med Mose, sedan de Och Herren talade till Mose efter twå Aarons söner döde woro, då de Arons två söners död, de båda som offrade för HERranom. träffades af döden, när det trädde fram inför Herrens ansikte. 2. Och HERren sade: Säg dinom broder 2. Och Herren sade till Mose: Aaron, at han icke i alla tider ingår uti den innersta Säg till din broder Aron, att han helgedomen, inom förlotten inför icke på hvilken tid som helst får nådastolen som på arkenom är, at gå in i helgedomen innanför han icke dör; ty jag will låta se förlåten, framför nådastolen, som mig uti et moln på nådastolenom. är ofvanpå arken, på det att han icke må dö; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig öfverr nådastolen. 3. Utan härmed skall han gå in: med 3. Så skall förfaras, när Aron skall en ung stut til syndoffer, och gå in i helgedomen: Han skall med en wädur til brännoffer. taga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer; 4. Och skall kläda den helga linna 4. han skall ikläda sig en helig kjortelen uppå, och hafwa det lifklädnad af linne och hafva linna nederklädet uppå sitt kött, benkläder af linne öfver sitt och gjorda sig med et linnet kött, och han skall omgjorda sig bälte, och hafwa den linna hatten med ett bälte af linne och vira uppå; förty det äro de helga en hufvudbindel af linne om sitt kläden; och skall bada sitt kött hufvud; detta är de heliga med watn, och lägga dem uppå. kläderna, och han skall badda sin kropp i vatten, innan han ikläder sig dem. 5. Och skall taga utaf menighetene 5. Och af Israels barns menighet af Israels barnom, twå getabockar skall han mottaga två bockar till til syndoffer, och en wädur til syndoffer och en vädur till bränneoffer. brännoffer. 6. Och Aaron skall hafwa fram 6. Och Aron skall föra fram sin egen stuten, sitt syndoffer, och syndofferstjur och bringa försona sig och sitt hus. försoning för sig och sitt hus. 7. Och sedan taga de twå bockarna, 7. Sedan skall han taga de två och ställa dem fram för HERran bockarna och ställa dem inför inför dörena af wittnesbördsens Herrens ansikte, vid ingången tabernakel. till uppenbarelsetältet. 8. Och skall kasta lott öfwer de twå 8. Och Aron skall draga lott om de bockarna; den ena lotten två bockarna: en lott för Herren HERranom, den andra fribockenom. och en lott för Asasel. 9. Och skall offra den bocken til et 9. Och den bock, som lotten syndoffer, på hwilken HERrans bestämmer åt Herren, skall Aron lott föll. föra fram och offra till syndoffer. 10. Men den bocken, öfwer hwilken 10. Men den bock, som lotten deß frias lott föll, skall han bestämmer åt Asasel, skall ställa lefwande fram för HERran, ställas lefvande inför Herrens at han skall försona honom, och ansikte, att försoning må släppa den fribocken i öknena. bringas för honom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen. 11. Och så skall han då hafwa fram 11. Aron skall alltså föra fram sin sins syndoffers stut, och syndoffersstjur och bringa försona sig och sitt hus, och försoning för sig och sitt hus; skall slagta honom. han skall slakta sin syndofferstjur. 12. Och skall taga ena panno, full 12. Sedan skall han taga ett fyrfat, med glöd af altaret, som står fullt med glöd från altaret som för HERranom, och handena fulla står inför Herrens ansikte, och med stött rökwerk, och bära det taga sina händer fulla med stött inom förlotten. välluktande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten. 13. Och lägga rökwerket på elden 13. Och rökelsen skall han lägga på inför HERranom, så at dambet af elden inför Herrens ansikte, så rökwerket skyler nådastolen, som att ett moln af rökelse skyler är på wittnesbördet, at han icke nådastolen, som är ofvanpå dör. vittnesbördet, på det att han icke må dö. 14. Och skall taga blodet af 14. Och han skall taga af tjurens stutenom, och stänka med sitt blod och stänka med sitt finger finger up åt nådastolen, framtill på nådastolen, och frammantil. Sju resor skall han framför nådastolen skall han så stänka af blodet för stänka blodet sju gånger med nådastolenom med hans finger. sitt finger. 15. Sedan skall han slagta bocken, 15. Sedan skall han slakta folkets folkens syndoffer, och bära af syndoffersbock och bära in hans hans blod der inom förlotten, blod innanför förlåten; och han och skall göra med hans blod skall göra med hans blod såsom såsom han gjorde med stutens han gjorde med tjurens blod: han blod, och stänka deßlikes dermed skall stänka därmed på frammantil, up åt nådastolen. nådastolen och framför nådastolen. 16. Och skall alltså försona 16. Så skall han bringa försoning helgedomen af Israels barns för helgedomen och rena den från orenhet, och ifrå deras Israels barns orenheter och öfwerträdelse i alla deras öfverträdelser, hvad de än må synder. Sammalunda skall han hafva syndat. Och på samma sätt göra wittnesbördsens tabernakel; skall han göra med ty de äro orene, som omkring uppenbarelsetältet, som har sin ligga. plats hos dem midt ibland deras orenheter. 17. Ingen menniska skall wara in uti 17. Och ingen människa får vara i wittnesbördsens tabernakel, när uppenbarelsetältet från den han går der in til at försona i stund, då han går in för att helgedomenom, til deß han går ut bringa försoning i helgedomen, igen; och skall alltså försona ända till dess han gått ut. Så sig och sitt hus, och hela skall han bringa försoning för Israels menighet. sig och sitt hus och för Israels hela församling. 18. Och när han utgår til altaret, 18. Sedan skall han gå ut till som står för HERranom, skall han altaret, som står inför Herrens försona det; och skall taga af ansikte, och bringa försoning stutens blod, och af bockens för det; han skall taga af blod, och stryka på altarens tjurens blod och af bockens blod horn allt omkring. och stryka på altarets horn rundt omkring, 19. Och skall stänka af blodet med 19. och han skall stänka blodet sitt finger sju resor der uppå, därpå med sitt finger sju gånger och rensa, och helga det af och rena och helga det från Israels barns orenhet. Israels barns orenheter. 20. Och när han fullkomnat hafwer 20. När han så har fullbordat helgedomens och wittnesbördsens försoningen för helgedomen, tabernakels och altarens uppenbarelsetältet och altaret, försoning, skall han hafwa fram skall han föra fram den lefvande den lefwande bocken: bocken. 21. Och skall då Aaron lägga båda 21. Och Aron skall lägga båda sina sina händer på hans hufwud, och händer på den lefvande bockens bekänna öfwer honom alla Israels hufvud och bekänna öfver honom barns mißgerningar, och all Israels barns alla missgärningar deras öfwerträdelse i alla deras och alla deras öfverträdelser, synder, och skall lägga dem på hvad de än må hafva syndat; han bockens hufwud, och låta honom skall lägga dem på bockens löpa genom någons mans hjelp, hufvud och genom en man, som som förhanden är, i öknena. hålles därtill redo, släppa honom ut i öknen. 22. At bocken skall bortbära alla 22. Så skall bocken bära alla deras deras mißgerningar på sig uti missgärningar på sig ut i wildmarkena; och låta honom i vildmarken; man skall släppa öknene. bocken ut i öknen. 23. Och Aaron skall gå in uti 23. Därefter skall Aron gå in i wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältet och taga af afkläda sig de linna kläden, som sig linnekläderna, som han hade han på sig klädt hade, då han iklädt sig, då han gick in i gick in uti helgedomen, och helgedomen; och han skall lämna skall der låta blifwa dem: dem där. 24. Och skall bada sitt kött med 24. Och han skall bada sin kropp i watn på heligt rum, och kläda vatten på en helig plats och sin egen kläder uppå, och gå der ikläda sig sina vanliga kläder; ut, och göra sitt bränneoffer sedan skall han gå ut och offra och folkens bränneoffer, och sitt eget brännoffer och folkets försona både sig och folket: brännoffer och bringa försoning för sig och för folket. 25. Och bränna up det feta af 25. Och fettet af syndoffersdjuret syndoffret på altarena. skall han förbränna på altaret. 26. Men den, som förde fribocken ut, 26. Men den som släppte bocken ut skall twå sin kläder, och bada till Asasel skall två sina sitt kött med watn, och sedan kläder och bada sin kropp i komma igen i lägret. vatten; därefter får han gå in i lägret. 27. Syndoffrens stut och syndoffrens 27. Och syndofferstjuren och bock, hwilkas blod til försoning syndoffersbocken, hvilkas blod burit wardt in i helgedomen, blef inburet för att bringa skall man föra utom lägret, och försoning i helgedomen, skola upbränna i elde, både deras hud, föras bort utanför lägret, och kött och träck. man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet. 28. Och den som bränner det up, han 28. Och den som bränner upp detta skall twå sin kläder, och bada skall två sina kläder och bada sitt kött med watn, och sedan sin kropp i vatten; därefter får komma i lägret. han gå in i lägret. 29. Och skall detta wara eder en 29. Och detta skall vara för eder en ewig rätt: På tionde dagenom i evärdlig stadga: I sjunde sjunde månadenom skolen I späka månaden, på tionde dagen i edra kroppar, och ingen gerning månaden, skolen i späka eder och göra, ware sig inländsk eller icke göra något arbete, hvarken utländsk ibland eder: infödingen eller främlingen, som bor ibland eder. 30. Förty på den dagen sker edor 30. Ty på den dagen skall försoning försoning, så at I warden bringas för eder till att rena rengjorde; ifrån alla edra eder; från alla edra synder synder warden I rengjorde för skolen I renas inför Herrens HERranom. ansikte. 31. Derföre skall det wara eder den 31. En hvilosabbat skall den vara störste Sabbath, och I skolen för eder, och I skolen då späka späka edra kroppar: En ewig rätt eder. Detta skall vara en ware det. evärdlig stadga. 32. Men den försoningen skall en 32. Och den präst, som blifvit smord Prester göra, den man wigt och mottagit handfyllning till hafwer, och hwilkens hand man att vara präst i sin faders fyllt hafwer til en Prest i hans ställe, skall bringa denna faders stad; och skall kläda på försoning; han skall ikläda sig sig de linna kläder, som äro linnekläderna, de heliga heliga kläden: kläderna, 33. Och skall alltså försona den 33. och han skall bringa försoning helga helgedomen, och för det allraheligaste och wittnesbördsens tabernakel, och försoning för uppenbarelsetältet altaret, och Presterna, och allt och altaret, och han skall folket af menighetene. bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen. 34. Det skall wara eder en ewig 34. Detta skall vara för eder en rätt, at I försonen Israels evärdlig stadga, att försoning barn af alla deras synder, ena skall bringas för Israels barn reso om året. Och Mose gjorde till rening från alla deras såsom HERren honom budit hade. synder, en gång om året. Och han gjorde såsom Herren hade bjudit Mose. 17. Capitlet. 17 KAPITLET. Hwarest och hwilkom offras bör. Slaktandet af djur. Förbud att förtära blod och köttet af själfdöda Blod, as. eller rifna djur. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med Aaron och hans söner, 2. Tala till Aron och hans söner och och all Israels barn, och säg til alla Israels barn och säg till dem: Detta är det HERren budit dem: Detta är hvad Herren har hafwer: bjudit och sagt: 3. Hwilken af Israels hus, som i 3. Om någon af Israels hus i lägret lägret, eller utanför lägret, eller utanför lägret slaktar ett slagtar en oxa, eller lamb, eller fäkreatur eller ett lamm eller en get: get 4. Och intet bär fram för dörena af 4. utan att föra fram djuret till wittnesbördsens tabernakel det uppenbarelsetältets ingång för som HERranom för et offer burit att frambära det såsom en warder inför HERrans boning, han offergåva åt Herren framför skall för blod brotslig wara, Herrens tabernakel, så skall såsom den som blod utgjutit detta tillräknas den mannen såsom hafwer; och sådana menniska skall blodskuld, ty blod har han utrotad warda utu sitt folk. utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk. 5. Derföre skola Israels barn deras 5. Därför skola Israels barn föra offer, som de på fria markene sina slaktdjur, hvilka de plägat offra wilja, bära fram för slakta ute på marken, fram till HERran, inför dörena af Herren, till uppenbarelsetältets wittnesbördsens tabernakel til ingång, till prästen, och där Presten, och der offra deras slakta dem såsom tackoffer åt tackoffer HERranom. Herren. 6. Och Presten skall stänka blodet 6. Och prästen skall hålla blodet på på HERrans altare inför dörena af Herrens altare vid ingången till wittnesbördsens tabernakel, och uppenbarelsetältet och förbränna bränna up det feta, HERranom til fettet till en välbehaglig lukt en söt lukt. för Herren. 7. Och ingalunda mer offra djeflomen 7. Och de skola icke mer offra sina deras offer, med hwilkom de hor slaktoffer åt de onda andar, som bedrifwa. Det skall dem wara en de löpa efter i horeri. Detta ewig rätt i deras efterkommandom. skall vara en evärdlig stadga för dem från släkte till släkte. 8. Derföre skalt du säga dem: 8. Och du skall säga till dem: Hwilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland Om någon af Israels hus eller af eder är, som gör et offer eller främlingarna, som bo ibland dem, bränneoffer: offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer 9. Och bär det icke in för dörena af 9. och icke för det fram till wittnesbördsens tabernakel, at uppenbarelsetältets ingång för han gör det HERranom, den skall att offra det åt Herren, så skall utrotad warda utu hans folk. den mannen utrotas ur sitt folk. 10. Och hwilken menniska, ware sig 10. Och om någon af Israels hus af Israels huse, eller en eller af främlingarna, som bo främling ibland eder, äter något ibland dem, förtär något blod, blod; emot honom skall jag sätta så skall jag vända mitt ansikte mitt anlete, och skall utrota mot honom, som förtär blodet, honom midt utu hans folk: och utrota honom ur hans folk. 11. Ty kroppsens lif är uti blodet, 11. Ty allt kötts själ är i blodet, och jag hafwer gifwit eder det och jag har gifvit eder det till til altaret, at edra själar altaret, till att bringa skola dermed försonade warda: försoning för edra själar; ty Förty blodet är försoning för blodet är det som bringar lifwet: försoning genom själen som är däri. 12. Derföre hafwer jag sagt Israels 12. Därför säger jag till Israels barnom: Ingen själ ibland eder barn: Ingen af eder skall skall äta blod, och ingen förtära blod; och främlingen, främling, som ibland eder bor. som bor ibland eder, skall icke heller förtära blod. 13. Och hwilken menniska, ware sig 13. Och om någon af Israels barn af Israels huse, eller en eller af främlingarna, som bo främling ibland eder, som tager ibland dem, fäller ett villebråd et djur eller fogel i jagt, det af fyrfotadjur eller en fågel, man äter, han skall utgjuta deß sådant som får ätas, så skall blod, och öfwertäcka honom med han låta blodet rinna ut och jord. öfvertäcka det med jord. 14. Ty kroppsens lif är i sinom 14. Ty så är det med allt kötts blod. Och jag hafwer sagt själ, att blodet är det som Israels barnom: I skolen ingen innehåller själen; därför säger kropps blod äta; ty kroppsens jag till Israels barn: I skolen lif är i sinom blod. Den det icke förtära något kötts blod. äter, han skall utrotad warda. Ty blodet är allt kötts själ; hvar och en som förtär det skall utrotas. 15. Och hwilken själ som äter et as, 15. Och hvar och en som äter ett eller det af wilddjur rifwit är, själfdödt eller ihjälrifvet ware sig en inländsk eller djur, ehvad han är inföding utländsk, han skall twå sin eller främling, skall två sina kläder, och bada sig med watn, kläder och bada sig i vatten och och wara oren intil aftonen, så vara oren ända till aftonen; då warder han ren. blifver han ren. 16. Om han icke twår sin kläder, 16. Men om han icke tvår sina kläder eller sig icke badar, skall han och icke badar sin kropp, kommer bära sina mißgerning. han att bära på missgärning. 18. Capitlet. 18 KAPITLET. Förbudna leder och beblandelser. Förbjudna leder. Onaturlig beblandelse. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg til dem: Jag är HERren edar Gud. till dem: 3. I skolen icke göra efter som görs 3. Jag är Herren, eder Gud. I i Egypti land, der I bott hafwen; skolen icke göra såsom man gör i och icke efter som görs i Canaans Egyptens land, där I hafven land, der jag dig införa skall; I bott. Ej heller skolen I göra skolen icke heller hålla eder wid såsom man gör i Kanaans land, dit deras sätt; jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar. 4. Utan efter mina rätter skolen I 4. Efter mina rätter skolen I göra, göra, och mina stadgar skolen I och mina stadgar skolen I hålla hålla, at I wandren derutinnan: och vandra efter dem. Jag är Ty jag är HERren edar Gud. Herren, eder Gud. 5. Derföre skolen I hålla mina 5. Ja, I skolen hålla mina stadgar stadgar, och mina rätter; ty och rätter, ty den människa, som hwilken menniska dem göra, han gör efter dem, skall lefva genom skall derigenom lefwa: Ty jag är dem. Jag är Herren. HERren. 6. Ingen skall gå in til sina nästa 6. Ingen bland eder skall komma vid blodsfränko, til att blotta någon kvinna, som är hans nära hennes blygd: Ty jag är HERren. blodsförvant, och blotta hennes blygd. Jag är Herren. 7. Du skalt dins faders och dine 7. Du skall icke blotta din faders moders blygd icke blotta: Hon är blygd genom att blotta din moders din moder, derföre skalt du icke blygd; hon är din moder, du skall blotta hennes blygd. icke blotta hennes blygd. 8. Du skalt icke blotta dins faders 8. Du skall icke blotta någon annan hustrus blygd; ty det är dins kvinnas blygd, som är din faders faders blygd. hustru, ty det är din faders blygd. 9. Du skalt icke blotta dine systers 9. Du skall icke blotta din systers blygd, den dins faders, eller blygd, ehvad hon är din faders dine moders dotter är, hema eller dotter eller din moders dotter, ute född. ehvad hon är född hemma eller född ute. 10. Du skalt icke blotta dine 10. Du skall icke blotta din sonadotters, eller dine sondotters eller din dotterdotters blygd; ty det är dotterdotters blygd, ty det är din blygd. din egen blygd. 11. Du skalt icke blotta dins faders 11. Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, den dinom hustrus dotters blygd, ty hon är fader född är, och din syster af din faders släkt, hon är din är. syster. 12. Du skalt icke blotta dins 12. Du skall icke blotta din faders fadersysters blygd; ty hon är systers blygd; hon är din faders dins faders nästa blodsfränka. nära blodsförvant. 13. Du skalt icke blotta dine 13. Du skall icke blotta din moders modersysters blygd; ty hon är systers blygd, ty hon är din dine moders nästa blodsfränka. moders nära blodsförvant. 14. Du skalt icke blotta dins 14. Du skall icke blotta din faders faderbroders blygd, så at du broders blygd: vid hans hustru tager hans hustru; ty hon är din skall du icke komma; hon är din swägerska. faders syster. 15. Du skalt icke blotta dine 15. Du skall icke blotta din sonahustrus blygd; ty hon är svärdotters blygd; hon är din dins sons hustru, derföre skalt sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta hennes blygd. du icke blotta. 16. Du skalt icke blotta dins 16. Du skall icke blotta din broders broders hustrus blygd; ty hon är hustrus blygd, ty det är din dins broders blygd. broders blygd. 17. Du skalt icke blotta dine 17. Du skall icke blotta en kvinnas hustrus, samt med hennes dotters blygd och tillika hennes blygd: ej heller taga hennes dotters; du skall icke heller sons dotter, eller dotterdotter, taga till hustru hennes til at blotta hennes blygd; ty sondotter eller dotterdotter och hon är hennes nästa blodsfränka: blotta dennas blygd; de äro nära och det är en last. blodsförvanter, sådan är en skändlighet. 18. Du skalt ock icke taga dins 18. Och du skall icke till hustru hustrus syster, til at blotta taga en kvinna jämte hennes hennes blygd, henne emot, medan syster, så att du uppväcker hon ännu lefwer. fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lefver. 19. Du skalt icke gå in til 19. Du skall icke komma vid en qwinnona, så länge hon hafwer kvinna och blotta hennes blygd, sina sjuko i sine orenhet, til när hon är oren och under sin at blotta hennes blygd. månadsrening. 20. Du skalt ock icke ligga när dins 20. Med din nästas hustru skall du nästas hustru, til at beblanda icke beblanda dig, så att du dig med henne, dermed du orenar genom henne blifver oren. dig på henne. 21. Du skalt ock icke gifwa af dine 21. Du skall icke gifva någon af säd, at det skall upbrännas för dina afkomlingar till offer åt Molech, at du icke ohelgar dins Molok; du skall icke ohelga din Guds namn; ty jag är HERren. Guds namn. Jag är Herren. 22. Du skalt icke ligga när drängar, 22. Du skall icke ligga hos en man såsom när ena qwinno; ty det är såsom man ligger hos en kvinna; en styggelse. det är en styggelse. 23. Du skalt ock icke ligga när 23. Du skall icke beblanda dig med något djur, at du dermed orenar något djur, så att du genom dig: Och ingen qwinna skall detta blifver oren. Och ingen skaffa hafwa med något djur; ty kvinna skall hafva att skaffa det är en styggelse. med något djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en vederstygglighet. 24. I skolen uti intet af detta 24. I skolen icke orena eder med orena eder; förty uti allt detta något af allt detta, ty med allt hafwa Hedningarne orenat sig, sådant hafva de hedningar orenat hwilka jag skall här utdrifwa sig, som jag fördrifver för för eder. eder. 25. Och landet är derigenom orenadt: 25. Därigenom har landet blifvit Och jag skall söka deras orenadt, och jag har på det mißgerningar på dem, så at hemsökt dess missgärning, så att landet skall utspy sina landet har utspytt sina inbyggare. inbyggare. 26. Derföre håller mina stadgar och 26. Så hållen då I mina stadgar och rätter, och görer intet af denna rätter, och ingen af eder, ehvad styggelsen, antingen inländske han är inföding eller en eller utländske ibland eder: främling, som bor ibland eder, må göra någon af alla dessa styggelser. 27. Ty all sådana styggelse hafwa 27. Ty alla dessa styggelser hafva landsens folk gjort, som för landets inbyggare, som varit där eder woro, och hafwa orenat före eder, bedrifvit, så att landet: landet har blifvit orenadt. 28. På det at landet ock icke utspyr 28. Gören intet sådant, på det att eder, då I det orenen, lika som landet icke må utspy eder, om I det hafwer utspytt Hedningarna, så orenen det, likasom det som för eder woro. utspyr det folk, som har bott där före eder. 29. Förty, de som göra denna 29. Ty hvar och en som gör någon af styggelsen, deras själar skola alla dessa styggelser skall utrotade warda utu deras folk. utrotas ur sitt folk, hvar och en som gör sådant. 30. Derföre håller mina stadgar, at 30. Iakttagen därför hvad jag bjudit I icke gören efter de styggeliga eder iakttaga, så att I icke seder, som för eder woro, at I gören efter någon af de icke dermed orenade warden; ty styggeliga stadgar, som man har jag är HERren edar Gud. följt före eder, och så orenen eder genom dem. Jag är Herren, eder Gud. 19. Capitlet. 19 KAPITLET. Helighets-regler. Helighetsregler. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med hela menighetene af 2. Tala till Israels barns hela Israels barn, och säg til dem: I menighet och säg till dem: skolen wara helige; ty jag är helig, HERren edar Gud. I skolen vara heliga, ty jag, Herren, eder Gud, är helig. 3. Hwar och en frukte sina moder, 3. Hvar och en af eder frukte sin och sin fader: Håller mina moder och sin fader. Mina helgedagar; ty jag är HERren edar sabbater skolen i hålla. Jag är Gud. Herren, eder Gud. 4. I skolen icke wända eder til 4. I skolen icke vända eder till afgudar, och skolen icke göra afgudar och icke göra eder gjutna eder gutna gudar; ty jag är gudar. Jag är Herren, eder Gud. HERren edar Gud. 5. Och när I wiljen göra HERranom 5. När I viljen offra tackoffer åt tackoffer, så skolen I offra det, Herren, skolen I offra det på at det må wara honom täckt: sådant sätt, att I blifven välbehagliga. 6. Och skolen det äta på samma 6. Samma dag I offren det skall det dagen, då I offren det, och på ätas, eller ock den följande den andra dagen. Hwad qwart dagen; men det som blifver öfver blifwer til tredje dagen, det till tredje dagen skall skall man bränna up i eld. uppbrännas i eld. 7. Äter der någor af på tredje 7. Om det ätes på tredje dagen, så dagen, så är han en styggelse, är det en vederstygglighet; det och warder icke tacknämlig: blifver då icke välbehagligt. 8. Och den samme ätaren skall bära 8. Den som äter däraf kommer att sin mißgerning, at han HERrans bära på en missgärning, ty han helgedom hafwer ohelgat; och den har ohelgat det som var helgadt själen skall utrotad warda utu åt Herren, och han skall utrotas sitt folk. ur sitt folk. 9. När du upskär af ditt land, skalt 9. När I inbärgen skörden af edert du icke skära intil ändan allt land, skall du icke skörda intill omkring, och icke noga allt yttersta kanten af din åker, icke afhemta. heller skall du göra någon axplockning efter din skörd. 10. Sammalunda skalt du ej heller 10. Och i din vingård skall du icke noga berga din wingård, eller göra någon efterskörd, och de uphemta de affallna bären: Utan affallna drufvorna i din vingård skall det blifwa låta för de skall du icke plocka upp; du fattiga och främlingar; ty jag skall lämna detta kvar åt den är HERren edar Gud. fattige och åt främlingen. Jag är Herren, eder Gud. 11. I skolen icke stjäla eller 11. I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga ljuga eller begå något svek mot den ene med den andra. hvarandra. 12. I skolen icke swärja falskt wid 12. I skolen icke svärja falskt vid mitt namn, och ohelga dins Guds mitt namn; då ohelgar du din namn; ty jag är HERren. Guds namn. Jag är Herren. 13. Du skalt icke göra dinom nästa 13. Du skall icke med orätt afhända orätt, eller röfwa honom. Din din nästa något eller taga något dagakarls lön skall icke blifwa ifrån honom med våld. Du skall när dig intill morgonen. icke förhålla dagakarlen hans lön öfver natten till morgonen. 14. Du skalt icke banna dem döfwa. 14. Du skall icke förbanna en döf, Du skalt icke sätta för den och för en blind skall du icke blinda något, der han kan stöta lägga något hvarpå han kan sig uppå; utan du skalt frukta falla; du skall frukta din Gud. din Gud; ty jag är HERren. Jag är Herren. 15. I skolen icke handla orätt i 15. I skolen icke göra orätt i dome, och skalt icke skona dem domen; du skall icke hafva ringa, och icke ära den mägtiga, anseende till den ringes person, utan skalt döma dinom nästa ej heller vara partisk för den rätt. mäktige; du skall döma din nästa rätt. 16. Du skalt icke wara en bakdantare ibland ditt folk. Du skalt ock 16. Du skall icke gå med förtal icke stå emot dins nästas blod; bland ditt folk; du skall icke ty jag är HERren. stå efter din nästas blod. Jag är Herren. 17. Du skalt icke hata din broder i 17. Du skall icke hafva hat till din dino hjerta; utan du skalt broder i ditt hjärta, men väl må straffa din nästa, på det du du tillrättavisa din nästa, på icke skalt lida skuld för hans det att du icke för hans skull skull. må komma att bära på synd. 18. Du skalt icke hämnas, och icke 18. Du skall icke hämnas och icke behålla någon owilja emot dins hysa agg mot någon af ditt folk, folks barn. Du skalt älska din utan du skall älska din nästa nästa såsom dig sjelfwan; ty jag såsom dig själf. Jag är Herren. är HERren. 19. Mina stadgar skolen I hålla, at 19. Mina stadgar skolen I hålla: Du du icke låter din boskap hafwa skall icke låta två slags djur beblandning med annor djur; och af din boskap para sig med icke sår din åker med blandad hvarandra; din åker skall du säd: Och at ingen klädnad kommer icke beså med två slags säd; en på dig, som af ull och lin klädnad af två olika slags garn tilhopa kommen är. får icke komma på dig. 20. Om en man ligger när ena qwinno, 20. Om en man har legat hos en och beblandar sig med henne, och kvinna och beblandat sig med hon är en trälinna, och är af henne och hon är trälinna i en enom androm kränkt, dock är icke annan mans våld och hon icke har löst, eller frihet fått hafwer, blifvit friköpt eller frigifven, det skall straffadt warda; men då skola de straffas, men icke icke skola de dö: Ty hon hafwer dödas, eftersom hon icke var icke warit fri. fri. 21. Men han skall frambära HERranom 21. Och han skall föra fram sitt för sina skuld en wädur til skuldoffer inför Herren, till skuldoffer, inför dörena af uppenbarelsetältets ingång, en wittnesbördsens tabernakel. skuldoffersvädur. 22. Och Presten skall försona honom 22. När så prästen medelst med skuldoffret för HERranom, skuldoffersväduren bringar för den synd, som han gjort försoning för honom inför hafwer: Så warder honom Gud Herrens ansikte för den synd han nådelig öfwer hans synd, som han begått, så blifver den synd han gjort hafwer. begått honom förlåten. 23. När I kommen i landet, och 23. När I kommen in i landet och planteren allahanda trä, der man planteren träd af olika slag med af äter, skolen I afskära deras ätbar frukt, så skolen I anse förhud med deras frukt: I tre år deras frukt såsom deras förhud. skolen I hålla dem för I tre år skolen I hålla dem för oomskorna, så at I icke äten oomskurna och icke äta af dem; dem. 24. Men i fjerde årena skall all 24. men under det fjärde året skall deras frukt wara helgad och all deras frukt vara helgad till prisad HERranom: Herrens lof, 25. I femte årena skolen I äta 25. och först under det femte skolen fruktena, och samla henne in; ty I äta deras frukt. Så skolen I jag är HERren edar Gud. göra, på det att de må gifva så mycket större afkastning åt eder. Jag är Herren, eder Gud. 26. I skolen intet äta med blod: I 26. I skolen icke äta något med blod skolen icke akta på foglarop; uti. I skolen icke befatta eder eller wälja några dagar. med spådom eller teckentyderi. 27. I skolen icke skära någon plätt 27. I skolen icke rundklippa kanten på edart hufwud, och icke af edert hufvudhår, ej heller allstinges raka edart skägg af. skall du afstympa kanten af ditt skägg. 28. I skolen icke skära något märke 28. I skolen icke göra något märke på edar kropp öfwer en dödan; på eder kropp för någon död, ej eller skrifwa bokstäfwer på heller inbränna skrifttecken på eder; ty jag är HERren. eder. Jag är Herren. 29. Du skalt icke hålla dina dotter 29. Du skall icke ohelga din dotter til boleri, på det at landet med att låta henne blifva en icke skall bedrifwa boleri, och sköka, på det att icke landet må warda fullt med laster. förfalla i skökoväsende och blifva uppfylldt af skändlighet. 30. Håller mina helgedagar, och 30. Mina sabbater skolen I hålla, frukter för min helgedom; ty jag och för min helgedom skolen I är HERren. hafva fruktan. Jag är Herren. 31. I skolen icke wända eder til 31. I skolen icke vända eder till spåmän, och fråger intet af de andar, som tala genom besvärjare teknatydare, at I icke warden eller signare. Söken icke orenade på dem; ty jag är HERren sådana, så att I blifven orena edar Gud. genom dem. Jag är Herren, eder Gud. 32. För et grått hufwud skalt du 32. För ett grått hufvud skall du upstå, och ära de gamla; ty du stå upp, och den gamle skall du skalt frukta din Gud; ty jag är ära; du skall frukta din Gud. HERren. Jag är Herren. 33. Om en främling warder boendes 33. När en främling bor hos eder i när eder i edro lande, den edert land, skolen I icke skolen I icke öfwerfalla. förtrycka honom. 34. Han skall bo när eder såsom en 34. Främlingen, som bor hos eder, inländsk ibland eder; och du skall räknas såsom en inföding skalt älskan såsom dig sjelfwan: bland eder, du skall älska honom Förty I woren ock främlingar i såsom dig själf; I hafven ju Egypti lande. Jag är HERren själfva varit främlingar i edar Gud. Egyptens land. Jag är Herren, eder Gud. 35. I skolen intet olika handla, i 35. I skolen icke göra orätt i dom, med aln, med wigt, med domen, icke i fråga om mått, mått. vikt eller mål. 36. Rätt wåg, rätt pund, rätt 36. Riktig våg, riktiga vikter, skeppa, rätt kanna skall wara riktig efa, riktigt hinmått när eder; ty jag är HERren edar skolen I hafva. Jag är Herren, Gud, som hafwer fört eder utur eder Gud, som har fört eder ut Egypti land: ur Egyptens land. 37. At I skolen hålla och göra alla 37. Så skolen I nu hålla alla mina mina stadgar, och alla mina stadgar och alla mina rätter och rätter; ty jag är HERren. göra efter dem. Jag är Herren. 20. Capitlet. 20 KAPITLET. Molechs offer. Spåmäns, blodskams Straffbestämmelser. straff. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Säg Israels barnom: Hwilken af 2. Du skall ock säga till Israels Israels barn, eller en främling, barn: som bor i Israel, gifwer af sine säd Molech, han skall döden dö; Om någon af Israels barn eller af folket i landena skall stena främlingarna, som bo i Israel, honom. gifver någon af sina afkomlingar åt Molok, så skall han straffas med döden; folket i landet skall stena honom. 3. Och jag skall sätta mitt anlete 3. Och jag skall vända mitt ansikte emot sådana mennisko, och skall mot den mannen och utrota honom utrota honom utu hans folk; ur hans folk, därför att han har derföre, at han af sine säd gifvit en af sina afkomlingar åt gifwit hafwer Molech, och orenat Molok och därmed orenat min min helgedom, och ohelgat mitt helgedom och ohelgat mitt heliga helga namn. namn. 4. Och om folket i landet se genom 4. Om folket i landet i landet ser finger med de menniskone, som af genom fingrarna med den mannen, sine säd hafwer gifwit Molech, så när han gifver en af sina at de icke dräpa honom; afkomlingar åt Molok, så att de icke döda honom, 5. Så will jag dock sätta mitt 5. då skall jag själf vända mitt anlete emot den menniskan, och ansikte mot den mannen och mot emot hans slägt, och skall utrota hans släkt; och honom och alla honom, och alla de som efter dem som hafva följt honom och honom med Molech hor bedrifwit lupit i horeri efter Molok skall hafwa, utu deras folk. jag utrota ur deras folk. 6. Om en själ wänder sig til spåmän 6. Och om någon vänder sig till och teknatydare, så at hon hor andar, som tala genom besvärjare bedrifwer efter dem; så will jag eller signare, för att i horeri sätta mitt anlete emot den samma löpa efter dem, så skall jag själen, och will utrota henne utu vända mitt ansikte mot honom och hennes folk. utrota honom ur hans folk. 7. Derföre helger eder, och warer 7. Så skolen I nu hålla eder heliga helige; ty jag är HERren edar och vara heliga; ty jag är Gud. Herren, eder Gud. 8. Och håller mina stadgar, och 8. Och I skolen hålla mina stadgar görer dem; ty jag är HERren, den och göra efter dem. Jag är eder helgar. Herren, som helgar eder. 9. Den som bannar sin fader eller 9. Om någon förbannar sin fader sina moder, han skall döden dö; eller sin moder, skall han hans blod ware öfwer honom, at straffas med döden; sin fader och han sin fader eller moder bannat sin moder har han förbannat, hafwer. blodskuld låder vid honom. 10. Den som hor bedrifwer med någors 10. Om någon bedrifver hor med en mans hustru, den skall döden dö, annan mans hustru, om han både horkarlen och horkonan; bedrifver hor med sin nästas derföre, at han med sins nästas hustru, så skola de straffas med hustru hor bedrifwit hafwer. döden, både mannen och kvinnan, som hafva bedrifvit hor. 11. Om någor ligger när sins faders 11. Om någon ligger hos en kvinna, hustru, så at han sins faders som är hans faders hustru, så blygd blottat hafwer, de skola blottar han sin faders blygd; de både döden dö; deras blod ware skola båda straffas med döden, öfwer dem. blodskuld låder vid dem. 12. Om någor ligger när sina 12. Om någon ligger hos sin sonahustru, så skola de både svärdotter, så skola de båda döden dö; förty de hafwa gjort straffas med döden; de hafva ena skam; deras blod ware öfwer bedrifvit en vederstygglighet, dem. blodskuld låder vid dem. 13. Om någor ligger nära en dräng, 13. Om en man ligger hos en annan såsom när ena qwinno, de hafwa man såsom man ligger hos en gjort en stygghet, och skola kvinna, så göra de båda en både döden dö; deras blod ware styggelse; de skola straffas med öfwer dem. döden, blodskuld låder vid dem. 14. Om någor tager en hustru, och 14. Om någon till hustru tager en hennes moder dertil, han hafwer kvinna och tillika hennes moder, gjort en last; man skall bränna så är det en skändlighet; man honom up i elde, och de båda skall uppbränna både honom och med, at ingen last blifwer dem i eld, att icke någon ibland eder. skändlighet må finnas bland eder. 15. Om någor hafwer skaffa med 15. Om en man beblandar sig med oskälig djur, han skall döden något djur, så skall han dö, och djuret skall man dräpa. straffas med döden, och djuret skolen I dräpa. 16. Om en qwinna låter sig in til 16. Och om en kvinna kommer vid något oskäligt djur, så at hon något djur och beblandar sig dermed hafwer skaffa, den skalt därmed, så skall du dräpa både du dräpa, och djuret deßlikes: kvinnan och djuret; de skola Döden skola de dö; deras blod straffas med döden, blodskuld ware öfwer dem. låder vid dem. 17. Om någor tager sina syster, sins 17. Om någon tager till hustru sin faders dotter, eller sine moders syster, sin faders dotter eller dotter, och skådar hennes blygd, sin moders dotter, och ser och hon åter hans blygd, det är hennes blygd och hon ser hans en skam; de skola förgöras inför blygd, så är det en skamlig deras slägtes folk: Ty han gärning, och de skola utrotas hafwer blottat sine systers inför sitt folks ögon; han har blygd; han skall bära sina blottat sin systers blygd, han skuld. bär på missgärning. 18. Om en man ligger när ena qwinno 18. Om någon ligger hos en kvinna, i hennes krankhets tid, och som har sin månadsrening, och blottar hennes blygd, och blottar hennes blygd, i det att uplåter hennes brunn, och hon han aftäcker hennes brunn och blottar sins blods brunn; de hon blottar sitt blods brunn, så skola både förgjorde warda utu skola de båda utrotas ur sitt deras folk. folk. 19. Dine modersysters blygd, och 19. Du skall icke blotta din moders dine fadersysters blygd skalt du systers eller din faders systers icke blotta: Ty en sådana hafwer blygd. Ty den så gör aftäcker sina nästa blodsfränko blottat; sin nära blodsförvants blygd; de och de skola bära deras skuld. komma att bära på missgärning. 20. Om någor ligger när sins 20. Om någon ligger hos sin faderbroders hustru, den hafwer farbroders hustru, så blottar sins faderbroders blygd blottat: han sin farbroders blygd; de De skola bära deras synd; utan komma att bära på synd, barnlösa barn skola de dö. skola de dö. 21. Om någor tager sins broders 21. Om någon tager sin broders hustru, det är en skamlig hustru, så är det en oren gerning: De skola wara utan gärning; han blottar då sin barn, derföre, at han hafwer broders blygd, barnlösa skola de sins broders blygd blottat. blifva. 22. Så håller nu alla mina stadgar 22. Så skolen I nu hålla alla mina och mina rätter, och görer dem, stadgar och alla mina rätter och på det landet icke utspyr eder, göra efter dem, på det att der jag eder införer, at I landet icke må utspy eder, det deruti bo skolen. land, dit jag vill föra eder, så att I fån bo der. 23. Och wandrer icke uti 23. Och I skolen icke vandra efter Hedningarnas stadgar, hwilka jag det folks stadgar, som jag vill skall utdrifwa för eder; ty allt fördrifva för eder, ty just sådant hafwa de gjort, och jag därför att de bedrifvit allt hafwer haft en styggelse wid sådant, har jag blifvit led vid dem. dem. 24. Men eder säger jag: I skolen 24. Och därför har jag sagt till besitta deras land; ty jag skall eder: I skolen besitta deras gifwa eder et land i arf, der land, ty jag skall gifva eder mjölk och hannog uti flyter: Jag det till besittning, ett land, är HERren edar Gud, den eder som flyter af mjölk och honung. afskilt hafwer ifrån annat folk: Jag är Herren, eder Gud, som har afskilt eder från andra folk. 25. At I ock skilja skolen den rena 25. Så skolen I nu göra skillnad boskapen ifrå den orena; och mellan rena fyrfotadjur och orena foglar ifrå de rena; och orena och mellan rena fåglar och icke orena edra själar på orena, så att I icke gören eder boskap, på foglar, och på allt själfva till styggelse för de det på jordene kryper, det jag fyrfotadjurs eller fåglars skull eder afskilt hafwer, at det eller för de kräldjurs skull på skall wara orent. marken, som jag har afskilt, på det att I mån hålla dem för orena. 26. Derföre skolen I wara mig 26. I skolen vara mig heliga, ty helige; ty jag HERren är helig, jag, Herren, är helig, och jag den eder afskilt hafwer ifrån har afskilt eder från andra annat folk, at I skolen höra mig folk, på det att I skolen höra til. mig till. 27. Om någor man eller qwinna warder 27. När någon, man eller kvinna, en spåman, eller en teknatydare, befattar sig med andebesvärjelse de skola döden dö; Man skall eller signeri, skall han stena dem; deras blod ware öfwer straffas med döden; man skall dem. stena honom, blodskuld låder vid honom. 21. Capitlet. 21 KAPITLET. Presta-reglor. Helighetsregler för prästerna. Och HERren sade til Mose: Tala til Och Herren sade till Mose: Säg till Presterna, Aarons söner, och säg til prästerna, Arons söner, säg till dem: En Prester skall icke orena sig dem: på någon dödan af sitt folk; En präst får icke ådraga sig orenlighet genom någon död bland sitt folk, 2. Utan på sin skyldman, den honom 2. utom genom sina närmaste näst tilkommer, såsom på sin blodsförvanter: sin moder, sin moder, på sin fader, på sin son, fader, sin son, sin dotter, sin på sin dotter, på sin broder; broder; 3. Och på sin syster, den ännu en 3. så ock genom sin syster, om hon jungfru och ingens mans hustru var jungfru och bodde hos honom warit hafwer; den hans nästa och icke tillhörde någon man, i skyldman är, på dem må han orena sådant fall må han ådraga sig sig. orenhet genom henne. 4. Eljest skall han icke orena sig 4. Eftersom han är en herre bland på någon, som honom är sitt folk, får han icke ådraga wederkommande ibland hans folk, sig orenhet och göra sig ohelig. så at han sig ohelgar. 5. Han skall ock ingen plätt göra på 5. Prästerna skola icke raka någon sitt hufwud, eller afraka sitt del af sitt hufvud skallig eller skägg, och på hans kropp intet afraka kanten af sitt skägg eller märke skära. rista något märke på sin kropp. 6. De skola sinom Gudi helige wara, 6. De skola varra helgade åt sin Gud och icke ohelga sins Guds namn: och icke ohelga sin Guds namn, ty Förty de offra HERrans offer, de bära fram Herrens eldsoffer, deras Guds bröd; derföre skola de sin Guds spis; därför skola de wara helige. vara heliga. 7. Han skall icke taga någon sköko, 7. Ingen af dem skall taga till eller ena förkränkta, eller den hustru en sköka eller en vanärad som af sin man bortdrifwen är; ty kvinna, ej heller skall någon han är helig sinom Gudi. taga till hustru en kvinna, som blifvit förskjuten af sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. 8. Derföre skalt du räkna honom 8. Därför skall du akta honom helig, helig; ty han offrar dins Guds ty han bär fram din Guds spis; bröd. Han skall wara dig helig; han skall vara dig helig, ty jag, ty jag är helig, HERren som eder Herren, som helgar eder, är helgar. helig. 9. Om ens Prests dotter begynner til 9. Om en prästs dotter ohelgar sig at bola, den skall man upbränna i genom skökolefnad, så ohelgar hon elde; ty hon hafwer skämt sin sin fader; hon skall uppbrännas i fader. eld. 10. Hwilken öfwerste Prester är 10. Den som är öfverstepräst bland ibland hans bröder, på hwilkens sina bröder, den på hvilkens hufwud smörjooljan gutin är, och hufvud smörjelseoljan blifvit hans hand fylld är, så at han utgjuten och som mottagit med kläden iklädd warder, den handfyllning till att ikläda sig skall icke blotta sitt hufwud, prästkläderna, han skall icke och icke skära sin kläder hafva sitt hår oordnadt, ej sönder. heller rifva sönder sina kläder; 11. Och skall til ingen dödan komma, 11. och han skall icke gå in till och skall icke orena sig, någon död; icke ens genom sin hwarken öfwer fader eller moder. fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenlighet. 12. Utu helgedomenom skall han icke 12. Och ur helgedomen skall han icke gå, at han icke ohelgar sins gå ut, på det att han icke må Guds helgedom. Ty wigelsen, ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjoolja, är på hans Guds smörjelseolja, hvarmed honom: Jag är HERren. han har blifvit invigd, är på honom. Jag är Herren. 13. Ena jungfru skall han taga sig 13. Till hustru skall han taga en til hustru: kvinna som är jungfru. 14. Men inga enko, eller bortdrefna, 14. En änka eller en förskjuten eller förkränkta, eller sköko; hustru eller en vanärad kvinna, utan ena jungfru, af sitt folk, en sköka --- en sådan får han skall han taga til hustru; icke taga, utan en jungfru af sitt folk skall han taga till hustru, 15. På det han icke skall ohelga 15. på det att han icke må ohelga sina säd ibland sitt folk; ty sin lifsfrukt bland sitt folk; jag är HERren, som honom helgar. ty jag är Herren, som helgar honom. 16. Och HERren talade med Mose, och 16. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 17. Tala med Aaron, och säg: Om 17. Tala till Aron och säg: Af dina någor wank är på någrom af dine afkomlingar i kommande släkten säd uti edart slägte, den skall skall ingen som har något lyte icke gå fram, at han offrar sins träda fram för att frambära sin Guds bröd: Guds spis. 18. Förty hwar och en, den någon 18. Ingen skall träda fram, som har wank hafwer, skall icke gå fram, något lyte, hvarken en blind ware sig blind, halt, med ene eller en halt eller en som har stygga näso, med oskickeliga lyte i ansiktet eller har någon lemmar: lem för stor, 19. Eller den som hafwer en 19. ingen som har brutit arm eller sönderbruten fot eller hand: ben, 20. Eller kroppog är, eller hinno på 20. ingen som är puckelryggig eller ögonen hafwer, eller windögd, förkrympt eller som har fel på eller maslog, eller skabbog, ögat eller som har skabb eller eller förbråken är. annat utslag eller som är snöpt. 21. Den som nu af Prestens Aarons 21. Af prästen Arons afkomlingar säd hafwer en wank uppå sig, han skall ingen som har något lyte skall icke gå fram til at offra gå fram för att frambära Herrens HERrans offer; ty han hafwer en eldsoffer; han har ett lyte, han wank, derföre skall han intet skall icke gå fram för att nalkas intil sins Guds bröd, at frambära sin Guds spis. han dem offrar. 22. Dock skall han äta af sins Guds 22. Sin Guds spis må han äta, både bröde, både af det helgo, så ock det som är högheligt och det som af de aldrahelgasto. är heligt, 23. Men dock skall han icke komma in 23. men eftersom han har ett lyte, til förlotten, ej heller nalkas skall han icke gå in till altarena, så länge sådana wank förlåten, ej heller skall han gå på honom är, at han icke ohelgar fram till altaret, på det att min helgedom; ty jag är HERren, han icke må ohelga mina heliga som helgar dem. ting; ty jag är Herren, som helgar dem. 24. Och Mose sade detta til Aaron, 24. Och Mose talade detta till Aron och til hans söner, och til all och hans söner och alla Israels Israels barn. barn. 22. Capitlet. 22 KAPITLET. Lag om offers ätande och art. Ytterligare regler för prästerna. Föreskrifter om djuroffren. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Säg Aaron och hans söner, at de 2. Tala till Aron och hans söner och hålla sig ifrån Israels barns säg, att de skola hålla sig ifrån helgo, hwilket de mig helga, och de heliga gåfvor, som Israels icke ohelga mitt helga namn; ty barn frambära åt mig, på det att jag är HERren. de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är Herren. 3. Säg dem nu til, och deras 3. Säg till dem: Om i kommande efterkommandom: Hwilken af edor släkten någon af edra säd går til det helga, som afkomlingar, medan orenhet låder Israels barn helga HERranom, och vid honom, kommer vid de heliga orenar sig så på det, hans själ gåfvor, som Israels barn frambära skall utrotad warda för mitt åt Herren, så skall han utrotas anlete; ty jag är HERren. ur min åsyn. Jag är Herren. 4. Hwilken af Aarons säd är 4. Om någon af Arons afkomlingar är spitelsk, eller hafwer ena flöd, spetälsk eller har flytning, den skall icke äta af det helga, skall han icke äta af de heliga til deß han warder ren. Den som gåfvorna, förrän han blifvit ren; kommer wid någon oren kropp, ej heller den som kommer vid eller den som hans säd afgår i någon som blifvit oren genom en sömnen: död, eller den som haft sädesutgjutning; 5. Eller den som kommer wid en matk, 5. ej heller den som kommer vid den honom oren är, eller en något slags smådjur, genom mennisko, som honom oren är, och hvilket man blifver oren, eller allt det honom orenar: vid en människa, genom hvilken man blifver oren, på hvad sätt denna än må hafva blifvit oren. 6. Hwilken själ kommer wid något 6. Den som kommer vid något sådant deraf, den är oren intil aftonen, han skall vara oren ända till och skall icke äta af de helgo; aftonen och skall icke äta af de utan skall först bada sin kropp heliga gåfvorna, förrän han har med watn. badat sin kropp i vatten. 7. Och när solen är nedergången, och 7. Men när solen har gått ned, är han ren worden är, då må han äta han ren, och sedan må han äta af deraf; ty det är hans spis. de heliga gåfvorna, ty det är hans spis. 8. Et as, och hwad af wilddjur 8. Ett själfdödt eller ihjälrifvet rifwit är, skolen I icke äta, at djur skall han icke äta, så att I icke skolen warda orene han därigenom blifver oren. Jag deruppå; ty jag är HERren. är Herren. 9. Derföre skola de hålla mina 9. De skola iakttaga hvad jag bjudit stadgar, at de icke skola lägga dem iakttaga, på det att de icke synd uppå sig, och dö deröfwer, för det heligas skull må komma när de ohelga sig; ty jag är att bära på synd och så träffas HERren, som dem helgar. af döden, därför att de ohelga det. Jag är Herren, som helgar dem. 10. Ingen annar skall äta af det 10. Ingen främmande får äta af det helgo, ej heller Prestens heliga; en inhysesman hos husman, ej heller någon prästen eller en hans legodräng dagakarl. skall icke äta af det heliga. 11. När Presten köper ena själ för 11. Men när en präst har köpt en sina penningar, den må äta träl för sina penningar, så må deraf. Och det i hans huse födt denne äta däraf, så ock den är, det må ock äta af hans bröd. träl, som är född i hans hus; dessa må äta af hans spis. 12. Om Prestens dotter warder ens 12. När en prästs dotter blifvit en främmandes hustru, skall hon främmande mans hustru, skall hon icke äta af deß helgas häfoffer. icke äta af det heliga, som gifves till offergärd. 13. Warder hon en enka, eller 13. Men när en prästs dotter blifvit utdrifwen, och hafwer ingen säd, änka eller blifvit förskjuten och kommer igen til sins faders och hon är utan lifsfrukt och hus, så skall hon äta af sins hon så kommer åter till sin faders bröd, såsom då hon ännu faders hus och är där såsom i piga war: Men ingen främmande sin ungdom, då må hon äta af sin skall äta deraf. faders spis; men ingen främmande får äta däraf. 14. Hwilken som eljest äter af de 14. Och om någon ouppsåtligen äter helgo owetandes, han skall lägga af det heliga, skall han lägga femtedelen dertil, och gifwa femtedelen därtill och gifva Prestenom med de helgo: prästen ersättning för det heliga. 15. På det at de icke skola ohelga 15. Prästerna skola icke ohelga de Israels barns helga, som de heliga gåfvorna, det som Israels häfoffra HERranom: barn gifva åt Herren, 16. At de icke skola lägga 16. och därigenom draga öfver dem mißgerning och skuld på sig, när missgärning och skuld, när de de äta af deras helgo; ty jag är äta af deras heliga gåfvor; ty HERren, som dem helgar. jag är Herren, som helgar dem. 17. Och HERren talade med Mose, och 17. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 18. Säg Aaron och hans söner, och 18. Tala till Aron och hans söner all Israels barn: Hwilken och alla Israels barn och säg Israelit eller främling i Israel till dem: Om någon af Israels will göra sitt offer, ware sig hus eller af främlingarna i af löfte, eller af fri wilja, at Israel vill offra något offer, de wilja göra HERranom et vare sig det är ett löftesoffer bränneoffer, det honom skall eller ett frivilligt offer som wara tacknämligit af eder: de vilja offra åt Herren såsom brännoffer, 19. Det skall wara et mankön, och 19. så skolen i göra det på sådant utan wank, af fä, lambom eller sätt, att I blifven getom. välbehagliga; offret skall vara ett felfritt handjur, af fäkreaturen eller af fåren eller af getterna; 20. Allt det som något fel hafwer, 20. I skolen icke därtill taga ett skolen I icke offra; förty det djur, som har något lyte, ty warder icke tacknämligit för genom ett sådant blifven I icke eder. välbehagliga. 21. Och hwilken et tackoffer 21. Och när någon vill offra ett HERranom göra will, et tackoffer åt Herren af besynnerligit löfte, eller af fäkreaturen eller af fri wilja, af fä eller får, det småboskapen, vare sig det gäller skall wara utan wank, at det må att fullgöra ett löfte, eller warda tacknämligit. Det skall det gäller ett frivilligt offer, hafwa ingen wank. så skall det vara felfritt för att blifva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå. 22. Är det blindt, eller brutit, 22. Det som är blindt eller brutet eller sargadt, eller förtwinadt, eller stympadt eller sårigt eller maslogt, eller skabbogt; eller som har skabb eller annat så skola de icke sådant offra utslag, sådant skolen I icke HERranom, och intet offer deraf offra åt Herren; eldsoffer af gifwa på HERrans altare. sådant skolen I icke lägga på altaret åt Herren. 23. En oxe eller får, som 23. Ett djur af fäkreaturen eller af oskickeliga eller lytta lemmar småboskapen, som har någon lem hafwer, må du offra af en fri för stor eller för liten, må du wilja; men icke warder det väl offra såsom frivilligt tacknämligit för et löfte. offer, men såsom löftesoffer blifver det icke välbehagligt. 24. Du skalt ock icke offra HERranom 24. Och I skolen icke offra åt något det förkramadt, eller Herren något som blifvit snöpt förstött, eller förslitit, eller genom klämning eller krossning utskurit är; och skolen sådant eller afslitning eller icke göra i edro lande. utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land. 25. Du skalt ock icke offra något 25. Icke heller af en utlännings sådant af ens främlings hand, hand skolen I mottaga och offra med edars Guds bröd; ty det sådana djur till eder Guds spis, doger intet, och hafwer en wank: ty de äro skadade, de hafva ett Derföre warder det icke lyte; genom sådana blifven I tacknämligit för eder. icke välbehagliga. 26. Och HERren talade med Mose, och 26. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 27. När en kalf, eller lamb, eller 27. När en kalf eller ett får eller get födt är, så skall det wara en get har blifvit född, skall när sine moder i sju dagar: På djuret dia sin moder i sju åttonde dagen och derefter må dagar. Men allt ifrån den man offra det HERranom, så är åttonde dagen är det det tacknämligit. välbehagligt såsom eldsoffersgåfva åt Herren. 28. Ware sig nöt eller får, så skall 28. I skolen icke slakta något djur, man icke slagta det med sin unga vare sig af fäkreaturen eller af på enom dag. småboskapen, på samma dag som dess afföda. 29. När I wiljen göra HERranom et 29. När I viljen offra ett lofoffer lofoffer, det för eder åt Herren, skolen I offra det på tacknämligit skall wara; sådant sätt, att I blifven välbehagliga. 30. Så skolen I äta det på samma 30. Det skall ätas samma dag; I dagen, och skolen intet behålla skolen icke lämna något däraf qwart intil morgonen; ty jag är kvar till följande morgon. Jag HERren. är Herren. 31. Derföre håller min bud, och 31. I skolen hålla mina bud och göra görer dem; ty jag är HERren. efter dem. Jag är Herren. 32. At I icke ohelgen mitt helga 32. I skolen icke ohelga mitt heliga namn, och at jag må helgad warda namn, ty jag vill blifva helgad ibland Israels barn; ty jag är bland Israels barn. Jag är HERren den eder helgar: Herren, som helgar eder, 33. Den eder utur Egypti land fört 33. den som har fört eder ut ur hafwer, at jag skulle wara edar Egyptens land, på det att jag må Gud: Jag är HERren. vara eder Gud. Jag är Herren. 23. Capitlet 23 KAPITLET. Årliga Högtiders lag. Stadgar för högtiderna. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala til Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg til dem: Deße äro HERrans till dem: högtider, som I skolen kalla heliga och mina högtider, då I Detta är Herrens högtider, hvilka samman kommen. I skolen utlysa såsom heliga sammankomster till att vara mina högtider: 3. Sex dagar skalt du göra ditt 3. Sex dagar skall arbete göras, men arbete; men den sjunde dagen är på sjunde dagen är hvilosabbat, den store helge Sabbathen, då I en dag för helig sammankomst; tilhopa kommen: Intet arbete intet arbete skolen I då göra. skolen I göra på honom; förty det Det är Herrens sabbat, hvar I än är HERrans Sabbath, ehwar I bon. ären bosatta. 4. Deße äro de HERrans högtider, dem 4. Detta är Herrens högtider, de I skolen kalla helga högtider, då heliga sammankomster, som I I samman kommen: skolen utlysa på bestämda tider: 5. På fjortonde dagen i första 5. I första månaden, på fjortonde månadenom om aftonen är HERrans dagen i månaden, vid aftontiden, Passah, är Herrens påsk. 6. Och på den femtonde i samma 6. Och på femtonde dagen i samma månadenom är HERrans osyrade månad är Herrens osyrade bröds bröds högtid; då skolen I äta högtid; då skolen I äta osyradt osyradt bröd i sju dagar. bröd, i sju dagar. 7. Den förste dagen skall kallas 7. På den första dagen skolen I helig ibland eder, då I samman hålla en helig sammankomst; kommen; då skolen I intet ingen arbetssyssla skolen I då tjenstearbete göra: göra. 8. Och offra HERranom i sju dagar. 8. Och I skolen offra eldsoffer åt Den sjunde dagen skall ock helig Herren i sju dagar. På den kallas, då I tilhopa kommen; på sjunde dagen skall ock hållas en honom skolen I ock intet helig sammankomst; ingen tjenstearbete göra. arbetssyssla skolen I då göra. 9. Och HERren talade med Mose, och 9. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 10. Tala med Israels barn, och säg 10. Tala till Israels barn och säg til dem: När I kommen i landet, till dem: som jag eder gifwa skall, och i skolen upskära, så skolen I föra När I kommen in i det land, som til Presten en kärfwa jag vill gifva eder, och I förstlingen af edro säd: inbärgen dess skörd, så skolen I bära till prästen den kärfve, som är förstlingen af eder skörd. 11. Då skall den kärfwen warda 11. Och den kärfven skall han vifta weftad för HERranom, at det inför Herrens ansikte, att I mån skall blifwa tacknämligit af blifva välbehagliga; dagen efter eder. Och detta skall Presten sabbaten skall prästen vifta göra på den andra dagen näst den. efter Sabbathen. 12. Och skolen på den dagen, då edar 12. Och på den dag, då I låten vifta kärfwe weftad warder, göra kärfven, skolen I offra ett HERranom et bränneoffer af et felfritt årsgammalt lamm till lamb, det utan wank och brännoffer åt Herren, årsgammalt är. 13. Samt med spisoffret, twå 13. och såsom spisoffer därtill två tijungar semlomjöl, blandadt med tiondels efa fint mjöl, begjutet oljo, til en söt lukts offer med olja, ett eldsoffer åt HERranom; dertil dryckoffer, en Herren till en välbehaglig lukt, fjerding af et Hin win. och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin. 14. Och skolen intet äta af det nya, 14. Och intet af det nya, hvarken hwarken bröd, torkad ax eller bröd eller rostade ax eller korn korn, intil den dagen, då I af grönskuren säd, skolen I äta bären edrom Gud offer. Det förrän på denna samma dag, då I skall wara en ewig rätt til edra hafven framburit offergåfvan åt efterkommande, ehwar I bon. eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, hvar I än ären bosatta. 15. Sedan skolen I räkna ifrå den 15. Sedan skolen I räkna sju fulla andra Sabbathsdagen, då i båren veckor från dagen efter weftekärfwan fram, sju hela sabbaten, från den dag, då i Sabbather: framburen viftofferskärfven; 16. Intil den andra dagen efter den 16. femtio dagar skolen I räkna sjunde Sabbathen: Det är, femtio intill dagen efter den sjunde dagar skolen I räkna och offra sabbaten; då skolen I bära fram HERranom nytt spisoffer: ett offer af den nya grödan åt Herren. 17. Och skolen offra det af alla 17. Från de orter, där I bon, skolen edra boningar, nemliga, tu I bära fram viftoffersbröd, två weftebröd af twå tijungar kakor af två tiondels efa fint semlomjöl, syradt och bakadt mjöl, bakade med surdeg: en HERranom til en förstling. förstlingsgåfva åt Herren. 18. Och skolen frambära med edor 18. Och jämte brödet skolen I föra bröd sju årsgamla lamb utan fram sju felfria årsgamla lamm, wank, och en ung stut, och twå en ungtjur och två vädurar till wädrar: Det skall wara HERrans att offras såsom brännoffer åt bränneoffer, spisoffer och Herren, med tillhörande dryckoffer; det är en söt lukts spisoffer och drickoffer: ett offer HERranom. eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren. 19. Dertil skolen I göra en getabock 19. Därtill skolen I offra en bock til syndoffer, och tu årsgamla till syndoffer och två årsgamla lamb til tackoffer. lamm till tackoffer. 20. Och Presten skall wefta det med 20. Och prästen skall vifta dem förstlings brödena för HERranom såsom ett viftoffer inför til de tu lamben: Och skall wara Herrens ansikte jämte HERranom heligt, och höra förstlingsbröden, som frambäras Presten til. tillika med de båda lammen; de skola vara helgade åt Herren och tillhöra prästen. 21. Och I skolen utropa denna dagen: 21. Och till denna samma dag skolen Ty han skall kallas helig ibland I utlysa en helig sammankomst eder, då I samman kommen: Intet att hållas af eder; ingen tjenstearbete skolen i göra. En arbetssyssla skolen I då göra. ewig rätt skall det wara, til Detta skall vara en evärdlig edra efterkommande, ehwar I bon. stadga för eder från släkte till släkte, hvar I än ären bosatta. 22. När I upskären sädena i edro 22. Och när I inbärgen skörden af lande, skolen I icke allt edert land, skall du icke skörda upskära på åkren, och icke allt intill yttersta kanten af din för noga uphemta; utan skolen åker, icke heller skall du göra det låta dem fattigom, och någon axplockning efter din främlingom. Jag är HERren edar skörd; du skall lämna detta kvar Gud. åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, eder Gud. 23. Och HERren talade med Mose, och 23. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 24. Tala med Israels barnom, och 24. Tala till Israels barn och säg: säg: På första dagen i sjunde I sjunde månaden, på första månadenom skolen I hålla dagen i månaden, skolen I hålla Blåsandens helga Sabbath til sabbatshvila, en åminnelsefest åminnelse, då I samman kommen: med basunklang, en helig sammankomst. 25. Då skolen I intet tjenstearbete 25. Ingen arbetssyssla skolen I då göra; och skolen göra HERranom göra, och I skolen offra offer. eldsoffer åt Herren. 26. Och HERren talade med Mose, och 26. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 27. På tionde dagen i denna sjunde 27. Men på tionde dagen i samma månadenom är Försonedagen, den sjunde månad är försoningsdagen; skall ibland eder kallas helig, då skolen I hålla en helig at I tilhopa kommen. Då skolen sammankomst, och I skolen då I späka edra kroppar, och offra spåka eder; och i skolen offra HERranom: eldsoffer åt Herren. 28. Och skolen intet arbete göra på 28. Och I skolen intet arbete göra denna dagen; ty det är en på denna samma dag, ty det är en försonedag, at I skolen försoningsdag, då försoning försonade warda för HERranom bringas för eder inför Herrens, edrom Gud. eder Guds ansikte. 29. Ty hwilken icke späker sin kropp 29. Och hvar och en som icke späker på denna dagen, den skall sig på denna samma dag skall utrotad warda utu hans folk. utrotas ur sitt folk. 30. Och hwilken på denna dagen något 30. Och hvar och en som gör något arbete gör, den skall jag arbete på denna samma dag, honom förgöra utu hans folk. skall jag förgöra ur hans folk. 31. Derföre skolen I intet arbete 31. Intet arbete skolen I då göra. göra. Det skall wara en ewig Detta skall vara en evärdlig rätt til edra efterkommande, stadga för eder från släkte till ehwar I bon. släkte, hvar I än ären bosatta. 32. Det är edrar store Sabbath, at I 32. En hvilosabbat skall den vara skolen späka edra kroppar. På för eder, och I skolen då späka nionde dagen i månadenom om eder. På nionde dagen i månaden aftonen skolen I hålla denna om aftonen skolen I hålla denna Sabbath, ifrån aftonen och åter eder sabbatshvila, från afton intil aftonen. till afton. 33. Och HERren talade med Mose och 33. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 34. Tala med Israels barn, och säg: 34. Tala till Israels barn och säg: På femtonde dagen i denna sjunde På femtonde dagen i samma sjunde månadenom är Löfhyddo högtid i månad är Herrens löfhyddohögtid, sju dagar HERranom. i sju dagar. 35. Den förste dagen skall kallas 35. På den första dagen skall man helig, at I samman kommen; intet hålla en helig sammankomst; tjenstearbete skolen I göra. ingen arbetssyssla skolen I då göra. 36. I sju dagar skolen I offra 36. I sju dagar skolen I offra HERranom. Den åttonde dagen eldsoffer åt Herren. På den skall ock kallas helig, at I åttonde dagen skolen I hålla en samman kommen: Och I skolen göra helig sammankomst, och I skolen edart offer HERranom; ty det är offra eldsoffer åt Herren; då är samlingesdag: Intet högtidsförsamling; ingen tjenstearbete skolen I göra. arbetssyssla skolen I då göra. 37. Deße äro HERrans helgedagar, de 37. Detta är Herrens högtider, I skolen heliga hålla, at I hvilka I skolen utlysa såsom samman kommen, och gören heliga sammankomster, och på HERranom offer, bränneoffer, hvilka I skolen offra eldsoffer spisoffer, dryckoffer, och annor åt Herren, brännoffer och offer, hwart efter sin dag: spisoffer, slaktoffer och drickoffer, hvar dag de för den dagen bestämda offren --- 38. Förutan det HERrans Sabbath, och 38. detta förutom Herrens sabbater edra gåfwor och löfte, och och förutom edra öfriga gåfvor friwiljoga gåfwor äro, som I och förutom alla edra gifwen HERranom. löftesoffer och förutom alla frivilliga offer, som I gifven åt Herren. 39. Så skolen I nu på femtonde dagen 39. Men på femtonde dagen i sjunde i sjunde månadenom, när I hafwen månaden, när I inbärgen i hus samlat årswäxten af afkastningen af landet, skolen I landena, hålla HERrans högtid i fira Herrens högtid, i sju sju dagar. På första dagenom är dagar. På den första dagen är Sabbath, och på åttonde dagenom sabbatshvila, på den åttonde är ock Sabbath. dagen är ock sabbatshvila. 40. Och I skolen på första dagenom 40. Och I skolen på den första dagen taga frukt af skön träd, taga frukt af edra skönaste palmtelningar, och qwistar af träd, kvistar af palmer och tjockqwistadt trä, och pilträ; grenar af lummiga träd och af och wara glade i sju dagar för pilträd och skolen så vara glada HERranom edrom Gud. i sju dagar inför Herrens, eder Guds, ansikte. 41. Och skolen alltså hålla HERranom 41. I skolen fira denna högtid såsom den högtiden om året i sju en Herrens högtid sju dagar om dagar; det skall wara en ewig året. Detta skall vara en rätt til edra efterkommande, at evärdlig stadga för eder från de så skola hålla helg uti den släkte till släkte; i sjunde sjunde månaden. månaden skolen I fira den. 42. Sju dagar skolen I bo i 42. Då skolen I bo i löfhyddor i sju löfhyddor. Den en inländning är dagar; alla de som äro i Israel, han skall bo i infödingar i Israel skola bo i löfhyddor: löfhyddor, 43. At edre efterkommande skola 43. på det att edra efterkommande må weta, huru jag hafwer låtit veta huru jag lät Israels barn Israels barn bo i hyddor, då jag bo i löfhyddor, då jag förde dem förde dem utur Egypti land. Jag ut ur Egyptens land. Jag är är HERren edar Gud. Herren, eder Gud. 44. Och Mose sade Israels barnom om 44. Och Mose talade till Israels denna HERrans helg. barn om dessa Herrens högtider. 24. Capitlet. 24 KAPITLET. Lyseolja, skådobröd. Bannors, Föreskrifter om den gyllene skadas straff. ljusstaken och om skådebröden. En gudsförsmädare stenad. Strafflagar. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Bjud Israels barnom, at de bära 2. Bjud Israels barn att bära till til dig klara stötta bomoljo til dig ren olja, af stötta oliver, lysning, hwilken dageliga skall till ljusstaken, så att lamporna slås up i lamporna: dagligen kunna sättas upp. 3. Utanför wittnesbördsens förlott i 3. Utanför den förlåt, som hänger wittnesbördsens tabernakel. Och framför vittnesbördet, i Aaron skall sköta det både afton uppenbarelsetältet, skall Aron och morgon för HERranom dageliga. beständigt sköta den från aftonen Det skall wara en ewig rätt med till morgonen, inför Herrens edra efterkommande. ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte. 4. Och skall han pynta til lamporna 4. Lamporna på den gyllene på dem sköna ljusastakanom för ljusstaken skall han beständigt HERranom dageliga. sköta inför Herrens ansikte. 5. Och du skalt taga semlomjöl, och 5. Och du skall taga fint mjöl och baka deraf tolf kakor; en kaka däraf baka tolf kakor; hvar kaka skall hålla twå tijungar. skall innehålla två tiondels efa. 6. Och skalt lägga dem ju sex i hwar 6. Och du skall lägga upp dem i två hop på det sköna bordet för rader, sex i hvar rad, på det HERranom. gyllene bordet inför Herrens ansikte. 7. Och skalt lägga på dem rent 7. Och på hvardera raden skall du rökelse, at det skall wara lägga ren rökelse, att denna må åminnelse-bröd til et offer utgöra själfva altaroffret af HERranom. bröden, ett eldsoffer åt Herren. 8. På hwar Sabbathsdag skall han 8. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall pynta dem til HERranom alltid, af man beständigt lägga upp dem Israels barn til et ewigt inför Herrens ansikte: en gärd af förbund. Israels barn till ett evigt förbund. 9. Och skola höra Aaron och hans 9. De skola tillhöra Aron och hans söner til, de skola äta dem på söner och skola ätas af dem på en heligt rum; ty det är hans helig plats, ty de äro högheliga aldrahelgasta af HERrans offer och äro hans evärdliga rätt af til en ewig rätt. Herrens eldsoffer. 10. Och en man utgick, enes 10. Och en man, som var son till en Israelitiska qwinnos son, den israelitisk kvinna, men till ens Egyptisk mans son war ibland fader hade en egyptisk man, gick Israels barn, och trätte med en ut bland Israels barn; och den Israelitisk man i lägret: israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med hvarandra i lägret. 11. Och nämnde namnet, och bannades. 11. Och den israelitiska kvinnans Då hade de honom fram för Mose. son smädade Namnet* och hädade. Och hans moder het Selomith, Då förde de honom fram till Dibri dotter af Dans slägte: Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri af Dans stam. * »Herren»; jfr 2 Mos. 6:3. 12. Och de lade honom i fängelse, 12. Och de satte honom i förvar, på til deß dem worde wiß swar det att de måtte få hans dom gifwen genom HERrans mun. bestämd efter Herrens befallning. 13. Och HERren talade med Mose, och 13. Och Herren talade till Mose och sade: sade: 14. För honom ut för lägret, som 14. För ut hädaren utanför lägret, bannats hafwer, och låt alla och må alla som hörde det lägga dem, som det hörde, lägga sina sina händer på hans hufvud, och händer på hans hufwud, och låt må sedan hela menigheten stena hela menighetena stena honom. honom. 15. Och säg Israels barnom: Hwilken 15. Och till Israels barn skall du som bannar sin GUD, han skall tala och säga: Om någon hädar bära sina synd. sin Gud kommer han att bära på synd. 16. Hwilken som HERrans namn nämner, 16. Och den som smädar Herrens namn han skall döden dö; hela skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock Ehvad det är en främling eller inländningen wara: Om han nämner en inföding, som smädar Namnet, det namnet, så skall han dö. skall han dödas. 17. Om någor slår ena mennisko, han 17. Om någon slår ihjäl någon skall döden dö. människa, skall han straffas med döden; 18. Men den som slår någon boskap, 18. och den som slår ihjäl ett han skall betalat kropp för boskapsdjur skall ersätta det kropp. lif för lif. 19. Och den som gör sinom nästa 19. Och om någon vållar, att hans skada, honom skall man göra nästa får ett lyte, så skall man såsom han gjorde: göra mot honom såsom han själf gjort: 20. Skada för skada, öga för öga, 20. bruten lem för bruten lem, öga tand för tand; såsom han hafwer för öga, tand för tand; samma gjort ene mennisko skada, så lyte som han vållat att en annan skall man göra honom igen. fått skall han själf få. 21. Så at den som slår någon boskap, 21. Den som slår ihjäl ett den skall betalat; men den som boskapsdjur skall ersätta det, slår ena mennisko, han skall dö. och den som slår ihjäl en människa skall dödas. 22. Samma rätten skall wara ibland 22. En och samma lag skall gälla för eder, så för utländningen, som eder, den skall gälla lika väl för inländningen; ty jag är för främlingen som för HERren edar Gud. infödingen; ty jag är Herren, eder Gud. 23. Och Mose sade detta för Israels 23. Och Mose talade detta till barnom, och förde honom, som Israels barn; och de förde ut bannats hade, ut för lägret, och hädaren utanför lägret och stenade honom. Och alltså stenade honom. Alltså gjorde gjorde Israels barn, såsom Israels barn såsom Herren hade HERren Mose budit hade. bjudit Mose. 25. Capitlet. 25 KAPITLET. Helg- klang- fri-år. Sabbatsår och jubelår. Och HERren talade med Mose på Sinai Och Herren talade till Mose på Sinai berg, och sade: berg och sade: 2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg til dem: När I kommen in uti det till dem: land, som jag eder gifwandes warder, skolen I hålla landsens När I kommen in i det land, som helg HERranom: jag vill gifva eder, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3. Så at du i sex år sår din åker, 3. I sex år skall du beså din åker och i sex år skär din wingård, och i sex år skära din vingård och samlar in fruktena; och inbärga afkastningen af landet, 4. Men på sjunde årena skall landet 4. men under det sjunde året skall hålla HERranom sina stora helg, i landet hafva hvilosabbat, en hwilko du icke skalt så din åker, Herrens sabbat; då skall du icke eller berga din wingård. beså din åker och icke skära din vingård. 5. Och hwad af sig sjelfwo wäxer, 5. Hvad som uppväxer af spillsäden efter din afbergning, skalt du efter din skörd skall du icke icke berga. Och de windrufwor, skörda, och de drufvor, som växa som utan ditt arbete wäxte äro, på dina oskurna vinträd, skall du skalt du icke afhemta, efter det icke afbärga. Det skall vara ett är landsens helgår. sabbatshvilans år för landet. 6. Utan landsens helgår skalt du 6. Och hvad landets sabbat ändock fördenskull hålla, at du skalt gifver skolen I hafva till föda: äta der af, din tjenare, din du själf, din tjänare och din tjenarinna, din dagakarl, din tjänarinna, din daglönare och din husman, din främling när dig: inhyseman, de som bo hos dig. 7. Din boskap, och djuren i ditt 7. Din boskap och de vilda djuren i land, allt det der wäxer skall ditt land skola ock hafva sin wara til mats. föda af all dess afkastning. 8. Och du skalt räkna sju sådana 8. Och du skall räkna sju årsveckor, helgår, så at sju år skola sju det är sju gånger sju år, så att resor tald warda, och den sju tiden för de sju årsveckorna helgårs tiden gör nio och fyratio blifver fyrtionio år. år. 9. Då skalt du låta blåsa i basunen 9. Då skall du i sjunde månaden, på öfwer allt edart land, på tionde tionde dagen i månaden, låta dagen i sjunde månadenom, rätt på blåsa i larmbasun; på Försonedagen. försoningsdagen skolen I blåsa i basun öfver hela edert land. 10. Och I skolen helga det femtionde 10. Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det et året och utropa frihet i landet friår i landena, allom dem som för alla dess inbyggare. Det bo derinne; ty det är edart skall vara ett jubelår för eder; klangår. Så skall hwar och en hvar och en af eder skall då när eder komma til sina ägor återfå sin arfsbesittning, hvar igen, och til sina slägt. och en af eder skall återfå sin släktegendom. 11. Ty det femtionde året är edart 11. Ett jubelår skall detta klangår. I skolen intet få, ej femtionde år vara för eder; då heller upskära det af sig skolen I icke så något, och hvad sjelfwo wäxt är, ej heller som då uppväxer af spillsäden afhemta i wingårdenom det utan skolen I icke skörda, och I arbete wäxt är. skolen då icke afbärga edra oskurna vinträd. 12. Förty klangåret skall wara 12. Ty det är ett jubelår; heligt heligt ibland eder. Men I skall det vara för eder. Från skolen äta allt det som marken själfva marken skolen I hämta bär. eder föda, af dess afkastning. 13. Det är klangåret, i hwilko hwar 13. Under ett sådant jubelår skall man skall komma til sitt igen. hvar och en af eder återfå sin arfsbesittning. 14. Om du något säljer dinom nästa, 14. Om I nu säljen något åt eder eller något köper af honom, nästa eller köpen något af eder skall ingen besnika sin broder: nästa, skolen I icke göra hvarandra orätt: 15. Men efter klangårens tal skalt 15. efter antalet år från jubelåret du köpa det af honom, och hwad skall du betala din nästa, efter åren sedan draga kunna, der antalet årsgrödor skall han få efter skall han sälja dig det. betalning af dig. 16. Efter som åren äro mång til, så 16. Alltefter som åren äro flera, skalt du låta risa köpet, och skall du höja priset, och efter som de äro så til, skalt alltefter som åren äro färre, du låta köpet falla; ty han skall du sänka priset; ty ett skall sälja dig det efter som visst antal grödor är det han det draga kan. säljer till dig. 17. Så besnike nu ingen sin nästa, 17. I skolen icke göra hvarandra utan frukta din Gud; ty jag är orätt, du skall frukta din Gud; HERren edar Gud. ty jag är Herren, eder Gud. 18. Derföre görer efter mina 18. Och I skolen göra efter mina stadgar, och håller mina rätter, stadgar, och mina rätter skolen at I dem gören, på det I mågen I hålla och göra efter dem; då tryggeliga bo i landena; skolen I bo trygga i landet. 19. Ty landet skall gifwa eder sina 19. Och landet skall gifva sin frukt, at I skolen hafwa nog til frukt, så att I hafven nog att at äta, och bo tryggeliga äta, och I skolen bo trygga derinne. däri. 20. Och om du worde sägandes: Hwad 20. Och om I frågen: »Hvad skola vi skole wi äta på sjunde årena; ty äta under det sjunde året, om vi wi så intet, och församle ingen icke få så och icke få inbärga årswäxt? vår gröda?» 21. Så will jag bjuda min 21. så mån I veta, att jag skall wälsignelse i sjette årena öfwer bjuda min välsignelse komma eder, så at det skall göra eder öfver eder under det sjätte tre åras wäxt. året, så att det gifver gröda för de tre åren. 22. Det I fån på de åttonde årena, 22. Och ännu när I det åttonde året och af den gamla årswäxten, der sån, skolen I hafva af den gamla äter af intil nionde året, så at grödan att äta; ända till dess I äten af det gamla, intil deß att grödan det nionde året har åter ny årswäxt kommer. kommit in, skolen I hafva gammalt att äta. 23. Derföre skolen I icke sälja 23. När I säljen jord, skolen I icke landet ewinnerliga: Ty landet är sälja den för evärdlig tid, ty mitt, och I ären främmande och landet är mitt; I ären ju gäster för mig. främlingar och gäster hos mig. 24. Och I skolen i allt edart land 24. I hela det land I fån till låta landet til lösen: besittning skall det vara medgifvet att återbörda jordegendom. 25. Om din broder warder fattig, och 25. Om din broder råkar i armod och säljer dig sina ägor, och hans säljer något af sin näste skyldman kommer til honom, arfsbesittning, så må hans och will lösat, så skall han närmaste bördeman komma och lösa det hans broder sålt återbörda det hans broder har hafwer. sålt. 26. Om någor wore, som ingen lösare 26. Och om någon icke har någon hafwer, och kan med sine hand så bördeman, men han själf kommer i mycket åstadkomma, at han löser tillfälle att anskaffa hvad som en del; behöfves för att återbörda, 27. Då skall man räkna åratalet 27. så skall han räkna efter, huru sedan han såldet, och hwad igen många år som förflutit ifrån står, gifwe honom som köpt försäljningen, och betala lösen hafwer, at han må komma til sina för de återstående åren åt den ägor igen. man, till hvilken han sålde, och skall så återfå sin besittning. 28. Om hans hand icke kan finna så 28. Men om han icke förmår anskaffa mycket, at han kan få någon del hvad som behöfves till att igen, så skall det, som han sålt betala honom, så skall det han hafwer, wara i köparens händer sålt förblifva i köparens hand intil klangåret; då skall det intill jubelåret. Men på wara ute, och han komme til sina jubelåret skall det frånträdas, ägor igen. och han skall så återfå sin besittning. 29. Ho som säljer bort et boningahus 29. Om någon säljer ett boningshus i innan stadsmuren, han hafwer et en stad, som är omgifven med helt års frist til at lösa det murar, skall han hafva rätt att igen; det skall wara tiden, återbörda det innan ett år innan hwilken han det lösa må. förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är då inskränkt till viss tid. 30. Om han icke löser det förra än 30. Men om det icke blifvit hela året ute är, så skall återbördadt, förrän hela året är köparen behålla det ewinnerliga, ute, så skall huset, om det och hans efterkommande; och ligger i en stad som är omgifven skall icke löst utgå i med murar, förblifva köparens klangårena. och hans efterkommandes egendom för evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret. 31. Men är det et hus i sådana by, 31. Men hus i sådana byar, som icke der ingen mur om är, det skall hafva murar omkring sig, skola man räkna lika med markene i räknas till landets åkermark; de landena; och skall warda löst, skola kunna återbördas, och på och i klangårena fritt utgå. jubelåret skola de frånträdas. 32. De Leviters städer, och husen i 32. Dock skola leviterna inom de städerna, der deras ägor inne städer, som äro deras äro, måga alltid löste warda. arfsbesittning, hafva evärdlig rätt att återbörda husen i städerna. 33. Den som något löser ifrå de 33. Också om någon annan af Leviter, den skall gå derifrån i leviterna inlöser det sålda klangårena, ware sig hus eller huset i den stad, där han har stad, som han besuttit hafwer; sin besittning, skall det dock förty husen uti de Leviters frånträdas på jubelåret; ty städer äro deras ägor ibland husen i levitstäderna äro Israels barn. leviternas arfsbesittning bland Israels barn. 34. Men markena för deras städer 34. Och ett fält, som är utmark skall man icke sälja; förty det omkring någon af deras städer, är deras egendom ewinnerliga. får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning. 35. Om din broder warder fattig, och 35. Om din broder råkar i armod och af sig kommer när dig, så skalt kommer på obestånd hos dig, så du taga honom til dig, såsom en skall du taga dig af honom; främling eller husman, at han må såsom en främling eller en lefwa när dig. inhysesman skall han få lefva hos dig. 36. Och du skalt icke taga ocker af 36. Du skall icke ockra på honom honom, eller winning; utan skalt eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, at din broder må frukta din Gud, och du skall lefwa bredewid dig. låta din broder lefva hos dig. 37. Ty du skalt icke få honom dina 37. Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker, och icke penningar på ocker eller lämna utfå din spis på fördel. honom af dina lifsmedel mot ränta. 38. Ty jag är HERren edar Gud, den 38. Jag är Herren, eder Gud, som har eder utur Egypti land fört fört eder ut ur Egyptens land hafwer, at jag skulle gifwa eder för att gifva eder Kanaans land det landet Canaan, och wara edar och vara eder Gud. Gud. 39. Om din broder warder fattig när 39. Om din broder råkar i armod hos dig, och säljer dig, så skalt du dig och säljer sig åt dig, skall icke låta honom göra trälars du icke låta honom göra arbete: trälarbete; 40. Utan han skall wara när dig, 40. såsom en daglönare och en såsom en dagakarl och en husman, inhysesman skall han vara hos och tjena dig intil klangåret; dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig. 41. Då skall han gå lös ut ifrå dig, 41. Då skall du gifva honom fri, och hans barn med honom; och honom själf och hans barn med skall komma til sitt slägte honom, och han skall återfå sin igen, och til sina fäders ägor. släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå. 42. Förty de äro mine tjenare, de 42. Ty de äro mina tjänare, som jag jag utur Egypti land fört har fört ut ur Egyptens land; de hafwer; ty skall man icke sälja skola icke säljas, såsom man dem efter trälars sätt. säljer trälar. 43. Och skalt du icke med stränghet 43. Du skall icke med hårdhet bruka råda öfwer dem, utan frukta din din makt öfver dem; du skall Gud. frukta din Gud. 44. Men wilt du hafwa trälar och 44. Men om du vill skaffa dig en trälinnor, så skalt du köpa dem verklig träl eller trälinna, så af Hedningarna, som omkring eder skall du köpa en sådan träl äro: eller trälinna från hedningarna, som bo rundt omkring eder. 45. Af husmän, som främlingar ibland 45. I mån ock köpa sådana ibland eder äro, och af deras barnen till inhysesmännen, som afkommandom, som de när eder uti bo hos eder, och bland personer lande föda, dem skolen I hafwa af deras släkt, som I hafven hos til egna: eder och som äro födda i edert land; sådana skola förblifva eder egendom. 46. Och skolen äga dem, och edor 46. Och dem mån I hafva att lämna barn efter eder til en ewig ägo; såsom arf åt edra barn efter dem skolen i låta wara trälar. eder till egendom och Men öfwer edra bröder, Israels besittning; dem kunnen I hafva barn, skall ingen öfwer den till trälar evärdligen. Men andra råda med stränghet. ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt öfver den andre. 47. Om en främling eller en husman 47. Om en främling eller en wäxer til när dig, och din inhysesman hos dig kommer till broder warder fattig när honom, välstånd och en din broder råkar och säljer sig enom främling, i armod hos honom och säljer sig eller husmanne när dig, eller åt en dylik främling, som bor någrom af sine slägt; inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt, 48. Så skal han rätt hafwa, sedan 48. så skall han sedan, efter det han såld är, at warda löst igen; att han sålt sig, kunna lösas och någor af hans bröder må lösa ut; någon af hans bröder må lösa honom: honom; 49. Eller hans faderbroder, eller 49. eller ock må hans farbroder faderbroders son, eller eljest eller hans farbroders son lösa någor hans när skyldman i hans honom, eller må någon annan nära slägte; eller om hans egen hand blodsförvant af hans släkt lösa kan så mycket åstadkomma, så honom; eller om han kommer i skall han lösa sig: tillfälle därtill, må han själf lösa sig. 50. Och skall räkna med sin köpare 50. Därvid skall han jämte den som ifrå det året, då han sålde sig, köpt honom räkna efter, huru intil klangåret. Och lång tid förflutit ifrån det år, penningarne skola räknade warda då han sålde sig åt honom, till efter åratalet, sedan han jubelåret; och det pris, för såldes; och skall hans lön med hvilket han såldes, skall inräknas för hela tiden. uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall 51. Om ännu mång år äro intil beräknas till samma värde som en klangåret, så skall han der daglönares. efter desto mer gifwa för lösnen, efter som han köpt är. 51. Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala en mot dem svarande del af det penningbelopp, för hvilket han blef köpt. 52. Äro få år qwar intil klangåret, 52. Om däremot allenast få år så skall han ock der efter återstå till jubelåret, så skall igengifwa til sin lösning. han räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter antalet af de år han redan tjänat. 53. Och skall räkna sin lön med 53. Såsom en daglönare, som är lejd honom år ifrån år. Och skalt för år, skall man behandla icke låta råda öfwer honom med honom; ingen må inför dina ögon stränghet för din ögon. med hårdhet bruka sin makt öfver honom. 54. Om han icke löser sig i denna 54. Men om han icke blifver löst på måtto, så skall han i klangåret något af de nämnda sätten, så lös utgå, och hans barn med skall han på jubelåret gifvas honom. fri, han själf och hans barn med honom. 55. Förty Israels barn äro mine 55. Ty Israels barn äro mina tjenare, de jag utur Egypti land tjänare; de äro mina tjänare, fört hafwer. Jag är HERren edar som jag har fört ut ur Egyptens Gud. land. Jag är Herren, eder Gud. 26. Capitlet. 26 KAPITLET. Gudaktighets och ogudaktighets lön. Varning för afguderi. Löften för dem som hålla lagen, hotelser mot dess öfverträdare. I skolen icke göra eder några I skolen icke göra eder några afgudar, eller beläte, icke heller afgudar, ej heller uppresa åt eder upresa eder några stodar, icke något beläte eller någon stod, eller heller någon wårdsten sätta uti edro uppsätta i edert land stenar med lande, til at tilbedja derföre: Ty inhuggna bilder, för att tillbedja jag är HERren edar Gud. vid dem; ty jag är Herren, eder Gud. 2. Håller mina Sabbather, och 2. Mina sabbater skolen I hålla, och frukter eder för min helgedom. för min helgedom skolen I hafva Jag är HERren. fruktan. Jag är Herren. 3. Om I wandren i minom stadgom, och 3. Om I vandren i mina stadgar och hållen min bud, och gören dem; hållen mina bud och gören efter dem, 4. Så skall jag gifwa eder regn i 4. så skall jag gifva eder regn i sinom tid; landet skall gifwa sin rätt tid, så att jorden gifver wäxt, och trän på markene bära sin gröda och träden på marken sina frukt. bära sin frukt. 5. Och tröskotiden skall räcka intil 5. Och trösktiden skall hos eder winandena, och winanden skall räcka intill vinbärgningen, och räcka intil sädestiden. Och I vinbärgningen skall räcka intill skolen hafwa bröd nog, och skolen såningstiden, och I skolen hafva tryggeliga bo i edro lande. bröd nog att äta och bo trygga i edert land. 6. Jag skall gifwa frid i edro 6. Och jag skall skaffa frid i lande, at I skolen sofwa, och landet, och I skolen få ro, och ingen förfära eder. Jag skall ingen skall förskräcka eder. Jag låta komma de onda djur utur edro skall göra slut på vilddjuren i lande, och intet swärd skall gå landet, och intet svärd skall gå genom edart land. fram genom edert land. 7. I skolen jaga edra fiendar, och 7. I skolen jaga edra fiender de skola falla för eder genom framför eder, och de skola falla swärd. för edra för edra svärd. 8. Fem af eder skola jaga hundrade, 8. Fem af eder skola jaga hundra och hundrade af eder skola jaga framför sig, och hundra af eder tio tusende; ty edre fiender skola jag tiotusen, och edra skola falla för eder genom swärd. fiender skola falla för edra svärd. 9. Och jag skall wända mig til eder; 9. Och jag skall vända mig till eder jag skall föröka eder, och låta och göra eder fruktsamma och eder wäxa til, och jag skall göra föröka eder, och jag skall mitt förbund fast med eder. upprätthålla mitt förbund med eder. 10. Och I skolen äta af det gamla, 10. Och gammal gröda, som länge så at I skolen låta det gamla legat inne, skolen I hafva att fara för det nya. äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya. 11. Jag skall hafwa min boning 11. Och jag skall uppsätta min ibland eder, och min själ skall boning midt ibland eder, och min icke förkasta eder. själ skall icke försmå eder. 12. Och jag skall wandra ibland 12. Jag skall vandra midt ibland eder, och skall wara edar Gud, eder, och vara eder Gud, och I så skolen I wara mitt folk. skolen vara mitt folk. 13. Ty jag är HERren edar Gud, den 13. Jag är Herren, eder Gud, som eder utur Egypti land fört förde eder ut ur Egyptens land, hafwer, at I icke skullen wara på det att I icke skullen vara deras trälar. Och hafwer trälar där; och jag har brutit sönderbrutit edart ok, och sönder edert ok och låter eder hafwer låtit eder gå rätta. gå med upprätt hufvud. 14. Men om I icke hören mig, och 14. Men om I icke hören mig och icke icke gören deßa buden all: gören efter alla dessa bud, 15. Utan förakten mina stadgar, och 15. om I förkasten mina stadgar, och edra själar förkasta mina om edra själar försmå mina rätter, så at I icke gören all rätter, så att I icke gören min bud, och låten mitt förbund efter alla mina bud, utan bryten tilbaka; mitt förbund, 16. Så skall jag ock då göra eder 16. då skall ock jag handla på samma detta: Jag skall hemsöka eder sätt mot eder: jag skall hemsöka med förskräckelse, swulnad, och eder med förskräckliga olyckor, skälfwo, at edor ansikte med tärande sjukdom och feber, förfalla, och edre kroppar så att edra ögon försmäkta och försmäkta skola: I skolen eder själ förtvinar; och I fåfängt så edra säd, och edre skolen förgäfves så eder säd, ty fiender skola äta henne. edra fiender skola äta den. 17. Och jag skall ställa mitt anlete 17. Jag skall vända mitt ansikte mot emot eder, och I skolen warda eder, och I skolen blifva slagna slagne för edra fiendar. Och de af edra fiender; och de som hata som hata eder, skola råda öfwer eder skola råda öfver ederr, och eder, och I skolen fly, då ingen I skolen fly, om ock ingen jagar eder. förföljer eder. 18. Om I ändå icke hören mig, så 18. Om I, detta oaktadt, icke hören skall jag ännu sju resor mer mig, så skall jag tukta eder görat, til at näpsa eder för sjufaldt värre för edra synders edra synder: skull. 19. At jag edra högfärd och 19. Jag skall krossa eder stolta genstörtighet nederslå skall. makt. Jag skall låta eder Och jag skall göra edar himmel himmel blifva såsom järn och såsom jern, och edra jord såsom eder jord såsom koppar. koppar. 20. Och edro möda och arbete skall 20. Och eder möda skall vara förtappadt wara, så at edart förspilld, ty eder jord skall land icke skall gifwa sin wäxt, icke gifva sin gröda och träden och trän i landet icke bära sina på marken skola icke bära sin frukt. frukt. 21. Och om I wandren mig emot, och 21. Om I ändock vandren mig emot och icke wiljen höra mig; så skall icke viljen höra mig, så skall jag ändå görat sju resor mer, jag slå eder sjufaldt värre, til at slå eder för edra synders såsom edra synder förtjäna. skull. 22. Och skall sända wilddjur ibland 22. Jag skall sända öfver eder eder: De skola upäta edor barn, vilddjur, som skola döda edra och förderfwa edar boskap, och barn och fördärfva eder boskap förminska eder; och edre wägar och förminska edert eget antal, skola warda öde. så att edra vägar blifva öde. 23. Om I ändå icke dermed låten 23. Om I, detta oaktadt, icke låten rätta eder, och wandren mig tukta eder af mig, utan vandren emot; mig emot, 24. Så skall jag ock wandra emot 24. så skall också jag vandra eder eder, och skall ännu slå eder emot och slå eder sjufaldt för sju resor mer för edra synders edra synders skull. skull. 25. Och skall låta komma öfwer eder 25. Jag skall låta eder drabbas af et hämndeswärd, det mitt förbund ett hämndesvärd, som skall hämna skall. Och om I församlen hämnas mitt förbund, och I eder uti edra städer, skall jag skolen nödgas församla eder i dock sända pestilentie ibland städerna; men där skall jag eder, och skall gifwa eder uti sända pest ibland eder, och I edra fienders händer. skolen blifva gifna i fiendehand. 26. Så skall jag ock förderfwa edars s26. Jag skall så fördärfva edert bröds tilråd, så at tio qwinnor lifsuppehälle, att edert bröd skola baka sitt bröd i enom ugn, skall kunna bakas i en enda ugn och edart bröd skall man utwäga af tio kvinnor, och edert bröd med wigt; och när I äten, skolen skall utlämnas efter vikt, och I icke warda mätte. när I äten, skolen I icke blifva mätta. 27. Om I dermed än icke hören mig, 27. Om I, detta oaktadt, icke hören utan wandren mig emot; mig, utan vandren mig emot, 28. Så skall jag ock i grymhet 28. så skall också jag i vrede wandra emot eder, och skall vandra eder emot och tukta eder sjufallt mer näpsa eder för edra sjufaldt för edra synders skull. synders skull; 29. Så at I skolen äta edra söners 29. I skolen nödgas äta edra söners och döttrars kött. kött och äta edra döttrars kött. 30. Och jag skall borthäfwa edra 30. Jag skall ödelägga edra högder, och edro beläte utrota, offerhöjder och utrota edra och skall kasta edra kroppar solstoder; jag skall kasta edra uppå edra afgudar, och min själ döda kroppar på edra smutsgudars skall wämja wid eder: döda kroppar, ty min själ skall försmå eder. 31. Och skall göra edra städer öde, 31. Och jag skall göra edra städer och edra kyrkor förlägga, och till ruiner och föröda edra skall icke wilja lukta edra söta helgedomar, och jag skall icke lukt. mer med välbehag känna lukten af edra offer. 32. Alltså skall jag göra landet 32. Jag skall själf ödelägga landet, öde, at edre fiender, som bo så att edra fiender, som bo deruti, skola grufwa sig däri, skola häpna däröfver. derföre. 33. Men eder skall jag förskingra 33. Men eder skall jag förströ bland ibland Hedningarna, och draga ut hedningarna, och jag skall swärdet efter eder, at edart förfölja eder med draget svärd; land skall blifwa öde, och edre så skall edert land blifva en städer omkull slagne. ödemark, och edra städer skola blifva ruiner. 34. Så skall då landena behaga sin 34. Då skall landet få godtgörelse helg, så länge det öde ligger, för sina sabbater, medan det och I ären i fienda lande. Ja, ligger öde och I ären i edra då skall landet hålla helg, och fienders land. Ja, då skall deß helg thy behaga. landet hålla sabbat och gifva godtgörelse för sina sabbater. 35. Så länge det öde ligger, skall 35. Medan det ligger öde, skall det det hålla helg: Derföre, at det hålla sabbat och få den hvila icke kunde heligt hålla, då I det icke fick på edra sabbater, skullen låtat heligt hålla, då I då I bodden däri. deruti bodden. 36. Och de som återlefwas af eder, 36. Och åt dem som blifva kvar af dem skall jag göra et bäfwande eder skall jag gifva försagda hjerta uti deras fiendars lande, hjärtan i deras fienders länder, så at et ruskande löf skall jaga så att de jagas på flykten af dem; och skola fly derföre, ett prasslande löf, som röres af likasom et swärd jagade dem, och vinden, och fly, såsom flydde de falla der som ingen jagar dem. för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem. 37. Och den ene skall falla på den 37. Och de skola stupa på hvarandra, andra, lika såsom för swärd, och likasom för svärd, om ock ingen dock ingen jagar dem. Och I förföljer dem. Ja, I skolen skolen icke töra duka eder up icke kunna hålla stånd mot edra för edra fiendar. fiender. 38. Och I skolen förfaras ibland 38. I skolen förgås bland Hedningarna, och edra fiendars hedningarna, och edra fienders land skall fräta eder up. land skall förtära eder. 39. De som återlefwas, skola 39. Och de som blifva kvar af eder försmäktas i deras mißgerningar skola försmäkta i edra fienders uti fienda lande; och uti deras land, genom sin egen fäders mißgerningar skola de missgärning, och försmäkta försmäktas. tillika genom sina fäders missgärning, likasom dessa gjort. 40. Så skola de då bekänna sina 40. Och de skola nödgas bekänna den mißgerning, och sina fäders missgärning de själfva begått mißgerning, i hwilkom de sig och den deras fäder begått genom förtagit, och emot mig wandrat att handla trolöst mot mig, och hafwa. huru de vandrat mig emot --- 41. Derföre will jag ock wandra emot 41. hvarför också jag måste vandra dem, och skall drifwa dem bort i dem emot och föra dem bort i deras fienda land. Då warder ju deras fienders land --- ja, då deras oomskorna hjerta sig skola deras oomskurna hjärtan ödmjukandes. Och då skall dem nödgas ödmjuka sig, då skola de behaga deras mißgerningars få umgälla sin missgärning. straff. 42. Och då skall jag tänka på mitt 42. Och jag skall ihogkomma mitt förbund med Jakob, då skall jag förbund med Jacob, och mitt ockå tänka på mitt förbund med förbund med Isaac, och mitt Isak och på mitt förbund med förbund med Abraham; och skall Abraham, och på landet skall jag tänka uppå landet, tänka. 43. Som af dem öfwergifwit är, och 43. Ty landet måste blifva hafwer haft et behag til sina öfvergifvet af dem och så få helg, medan det öde ligger ifrå godtgörelse för sina sabbater dem, och dem behagar deras genom att blifva öde, när de äro mißgerningars straff, derföre, borta, och själfva skola de få at de hafwa föraktat mina umgälla sin missgärning, därför, rätter, och deras själ hafwer ja, därför att de förkastat mina haft en wämjelse til mina rätter, och därför att deras stadgar. själar försmått mina stadgar. 44. Och om de än i fienda land äro, 44. Men detta oaktadt skall jag, hafwer jag likwäl icke förkastat medan de äro i sina fienders dem, och icke så wämjat wid dem, land, icke så förkasta eller och mitt förbund med dem skulle försmå dem, att jag förgör dem intet mer gälla; ty jag är och bryter mitt förbund med dem; HERren deras Gud. ty jag är Herren, deras Gud. 45. Och jag skall för dem ihogkomma 45. Nej, till fromma för dem skall mitt första förbund, då jag jag tänka på förbundet med förde dem utur Egypti land för förfäderna, som jag förde ut ur Hedningarnas ögon, at jag skulle Egyptens land, inför wara deras Gud: Jag är HERren. hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren. 46. Deße äro de stadgar och rätter, 46. Dessa äro de stadgar och rätter och lag, som HERren emellan sig och lagar, som Herren och Israels barn satt hafwer, på fastställde mellan sig och Sinai berg, genom Mose hand. Israels barn, på Sinai berg genom Mose. 27. Capitlet. 27 KAPITLET. Löften, förstfödt, spilgift, tionde. Löfteslösen och tionde. Och HERren talade med Mose, och Och Herren talade till Mose och sade: sade: 2. Tala med Israels barn, och säg 2. Tala till Israels barn och säg til dem: Om någor gör HERranom et till dem: besynnerligit löfte, så at han skattar sig; Om någon skall fullgöra ett löfte, ett sådant hvarvid du har bestämma värdet på personer, som lofvas åt Herren, så gäller följande: 3. Så skall detta wara skattningen: 3. Om värdet skall bestämmas för en En mansperson tjugu åra gammal, man, som är mellan tjugu och allt intil sextio år, skalt du sextio år gammal, så skall du skatta på femtio silfwer siklar, bestämma detta till femtio siklar efter helgedomens sikel; silfver, efter helgedomssikelns vikt. 4. En qwinsperson på tretio siklar. 4. Om frågan gäller en kvinna, så skall du bestämma värdet till trettio siklar. 5. Men ifrå fem år intil tjugu år; 5. Om frågan gäller någon som är om det är en mansperson, skalt du mellan fem år och tjugu år skatta honom på tjugu siklar; en gammal, så skall det värde du qwinsperson på tio siklar. bestämmer vara för mankön tjugu siklar och för kvinnkön tio siklar. 6. Är det en månad gammalt, intil 6. Om frågan gäller någon som är fem år; om det är en mansperson, mellan en månad och fem år skalt du skatta det på fem gammal, så skall det värde du silfwer siklar; en qwinno på tre bestämmer vara för mankön fem silfwer siklar. siklar silfver och för kvinnkön tre siklar silfver. 7. Men är det sextio åra gammalt, 7. Om frågan gäller någon som är och der utöfwer; och är en sextio år gammal eller mansperson, skalt du skatta honom därutöfver, så skall det värde du på femton silfwer siklar; en bestämmer vara, om det är en man, qwinno på tio siklar. femton siklar, men för en kvinna skall det vara tio siklar. 8. Om han är för fattig til sådana 8. Är någon för arm att kunna betala skattning, så skall han gå för det värde du så bestämmer, då Presten, och Presten skall skatta skall han ställas fram inför honom: Och han skall skatta honom prästen, och prästen skall då efter som hans hand, som löftet bestämma ett värde för honom; gjort hafwer, förwärfwa kan. efter hvad den som gjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet för honom. 9. Om det är af boskap det man 9. Om frågan gäller boskap, af de HERranom offra må; allt det man slag man får bära fram såsom HERranom gifwer, det är heligt. offer åt Herren, så skall allt sådant, när man gifvit det åt Herren, vara heligt; 10. Man skall icke wäßla det, eller 10. man skall icke utväxla eller förwandlat, et godt för et ondt, utbyta det, vare sig ett bättre eller et ondt för et godt. Om mot ett sämre eller ett sämre någor wäßlar det, et djur för mot ett bättre. Om någon likväl det andra, så skola de båda wara utbyter ett djur mot ett annat, helig. så skall både det förra och det som blifvit lämnadt i utbyte vara heligt. 11. Är det djuret orent, det man 11. Men om frågan gäller något slags icke bör offra HERranom; så orent djur, ett sådant som man skall man hafwa det fram för icke får bära fram såsom offer Presten: åt Herren, så skall djuret ställas fram inför prästen; 12. Och Presten skall skatta det, om 12. och prästen skall bestämma dess det är godt eller ondt. Och det värde, allt eftersom det är skall blifwa wid Prestens bättre eller sämre. Såsom du skattning. --- prästen --- bestämmer det, så skall det vara. 13. Will någor lösa det, han skall 13. Och om ägaren vill lösa djuret, gifwa femte delen utöfwer så skall han till det värde du skattningena. bestämt lägga femtedelen af värdet. 14. Om någor helgar sitt hus, så at 14. Om någon helgar sitt hus, att det skall wara HERranom heligt; det skall vara helgadt åt så skall Presten skatta det, om Herren, så skall prästen det är godt eller ondt. Och bestämma dess värde, allt efter som Presten skattar det, eftersom det är bättre eller så skall det blifwa. sämre. Såsom prästen bestämmer dess värde, så skall det förblifva. 15. Men om han, som det helgat 15. Och om den som har helgat sitt hafwer, will det lösa, skall han hus vill lösa det, så skall han gifwa den femte delen i silfwer, till det värde i penningar du mer än som det skattadt är, och bestämt lägga femtedelen däraf; så skall det warda hans. då blifver det hans. 16. Om någor helgar HERranom et 16. Om någon helgar åt Herren ett stycke åker af sitt arfwegods, stycke åker af sin så skall den skattad warda efter arfsbesittning, så skall du som han bär. Bär han en Homer bestämma dess värde efter korn, så skall han gälla femtio utsädet därpå: mot hvar homer silfwer siklar. korn skola svara femtio siklar silfver. 17. Men helgar han sin åker strax 17. Om han helgar sin åker ända från ifrå klangåret, så skall han jubelåret, så skall det gälla efter hans wärde. förblifva vid det värde du bestämmer. 18. Hafwer han helgat honom efter 18. Men om han helgar sin åker efter klangåret, så skall Presten jubelåret, så skall prästen åt räkna honom efter de åren, som honom beräkna penningvärdet tilbaka stå intil klangåret, och efter antalet af de år, som der efter skatta honom desto återstå till nästa jubelår; och ringare. ett motsvarande afdrag skall göras på det förut af dig bestämda värdet. 19. Will han, som honom helgat 19. Och om den som har helgat åker hafwer, lösa åkren, så skall han vill lösa den, så skall han till gifwa femte delen i silfwer, mer det värde i penningar du bestämt än han skattad är, och så skall lägga femtedelen däraf; då han warda hans. förblifver den hans. 20. Will han icke lösan, utan säljer 20. Om han icke löser åkern, men honom enom androm, så skall han säljer den åt någon annan, så icke mer lösa honom: får åkern sedan icke lösas, 21. Utan den samme åkren, när han i 21. utan när åkern frånträdes på klangåret lös utgår, skall wara jubelåret, skall den vara helgad helig HERranom, såsom en åt Herren, likasom en förspild åker, och skall wara tillspillogifven åker; hans Prestens arfwegods. arfsbesittning tillfaller då prästen. 22. Om någor helgar HERranom en 22. Om någon helgar åt Herren en åker, den han köpt hafwer, och åker, som han har köpt, en som icke hans arfwegods är; icke hör till hans arfsbesittning, 23. Så skall Presten räkna honom 23. så skall prästen åt honom hwad han gälla kan intil uträkna beloppet af det bestämda klangåret, och han skall på värdet intill jubelåret; och han samma dagen gifwa den skall samma dag erlägga detta af skattningen ut, at hon skall dig bestämda värde, såsom wara HERranom helig. helgadt åt Herren. 24. Men på klangåret skall han komma 24. Men på jubelåret skall åkern til honom igen, som honom sålt återgå till den af hvilken den hade, at han blifwer hans blifvit köpt och hvilkens arfwegods i landena. arfvejord den är. 25. All skattning skall ske efter 25. Och när du bestämmer något helgedomens sikel; men en sikel värde, skall det alltid gör tjugu Gera. bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera. 26. Det förstfödda ibland boskapen, 26. Men det som är förstfödt ibland det HERranom eljest tilhörer, boskap och som tillhör Herren skall ingen helga, ware sig oxe redan såsom förstfödt, det skall eller får; ty det är HERrans. ingen helga; vare sig det är ett djur af fäkreaturen eller ett djur af småboskapen, tillhör det redan Herren. 27. Är något orent på boskapen, så 27. Men om frågan gäller något orent skall man lösa det efter sitt djur, så skall man lösa det wärde, och der utöfwer gifwa den efter det värde du bestämmer och femte delen. Will han icke lösa lägga femtedelen af värdet det, så må det säljas efter sitt därtill. Om det icke löses, så wärde. skall det säljas efter det värde du bestämmer. 28. Man skall intet spilgifwit sälja 28. Och om frågan gäller något eller lösa, det någor HERranom tillspillogifvet, hvad någon til spillo gifwer, at allt det gifvit till spillo åt Herren af hans ägodelar är, ware sig sin egendom, det må nu vara en menniska, boskap, eller arfåker; människa eller ett boskapsdjur ty allt spilgifwit är det eller den åker, som är hans aldrahelgasta HERranom. arfsbesittning, så får sådant hvarken säljas eller lösas; allt tillspillogifvet är högheligt och tillhör Herren. 29. Man skall ock icke lösa någon 29. En människa, som har blifvit spilgifwen mennisko; utan hon tillspillogifven, får aldrig skall döden dö. lösas; en sådan måste dödas. 30. All tionde i landet, både af 30. Och all tionde af jorden, vare landsens säd, och af frukten af sig af säden på jorden eller af trän, höra HERranom til, och trädens frukt, tillhör Herren; skola wara helig HERranom. det är helgadt åt Herren. 31. Will någor lösa sin tiond, han 31. Om någon vill lösa något af sin skall gifwa femtedelen utöfwer. tionde, så skall han lägga femtedelen af värdet därtill. 32. Och all tiond af fä och får, och 32. Och hvad beträffar tionde af allt det under ris går, det är fäkreatur eller af småboskap, en helig tiond HERranom. allt som går under herdestafven, så skall af allt detta hvart tionde djur vara helgadt åt Herren. 33. Man skall icke fråga, om det är 33. man skall icke fråga efter, om godt eller ondt; man skall icke det är bättre eller sämre, och heller wäßlat. Om någor wäßlar man får icke utbyta det. Om det, så skall både wara heligt, någon likväl utbyter djuret, så och icke löst warda. skall både detta och det som blifvit lämnadt i utbyte vara heligt; det får icke lösas. 34. Deße äro de bud, som HERren böd 34. Dessa äro de bud, som Herren på Mose til Israels barn på Sinai Sinai berg gaf Israels barn berg. genom Mose. Ände på den Tredje Boken Mose. Denna text är afskrifwen år 2003 af Denna text är afskrifven år 2003 af Erik Jonsson ur »Bibelen eller den Erik Jonsson efter »GAMLA Heliga Skrift«, tryckt hos Samuel TESTAMENTET I FULLSTÄNDIG Rumstedt i Stockholm år 1857. ÖFVERENSSTÄMMELSE MED DEN AF BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER 1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN« ur »BIBELN ELLER DEN HELIGA SKRIFT I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR«, Svenska Tryckeribolaget Ekman & Co., Stockholm 1904. Fullkomlig öfwerensstämmelse med Fullkomlig öfverrensstämmelse med förlagan garanteras icke. förlagan garanteras icke.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)